Kort bokrapport och en reflektion…
Labyrinten av Kate Mosse har hamnat som tändämne i öppna spisen. Klarar bar inte av den. Har istället satt ögonen i ‘Döden för du tåla‘ av Karin Fossum. GP tycker inte alls om den, men hittills tycker jag om den. Har för säkerhetsskull backup i ‘Zelda och meningen med att ha hund’ och ‘Postcard killers’ av Liza Marklund och James Patterson.
Reflektionen… Idag var det instruktörsmöte på ett av ställena jag instruerar på. Ibland blir det bara så gnälligt. Någon tycker att kunderna kommer för sent, går för tidigt från gruppträningsklasserna. Pratar i telefon i gymmet, slänger vikter på golvet mm, mm. Vill sätta upp anslag både här och där för att uppmana kunderna till ‘Trivselregler’…
På just det här stället så måste jag säga att kunderna är fantastiskt trevliga (det är de på det andra stället jag instruerar på också). Tror det är viktigt att vi även uppskattar allt som fungerar bra och glädjs åt det. Gäller inte bara i det här sammanhanget. Tänk vad mycket som faktiskt är bra och hur viktigt det är att vi pratar om det också. Säger jag då och märker att jag också gnäller – men jag tänker att det är bra med både och 
Jag blir gladare på nå’t sätt av att prata och förstärka det som är bra…
En bok om en hund…
Mitt emellan alla mord och sånt så läser jag lite annat också. Idag köpte jag Åsa Nilsonnes senaste bok ‘Zelda och meningen med att ha hund‘. Jag har flera böcker av Åsa Nilsonne och de handlar om helt andra saker. Blev därför lite intresserad när jag såg boken som handlade om henne och hennes hund Zelda. Underbara bilder också tagna av Ulla Montan. Ser förresten att boken kostar 187 Kr på Adlibris, själv betalade jag 299 på Bokia! Men det kan det vara värt, kommer inte ihåg när jag handlade på en ‘riktig’ bokhandel senast.
Här kan du se både Zelda och Åsa.
Arbete, lust och leda…
Alain de Botton heter en Engelsk författare (född i Schweiz). Han har skrivit flera böcker, den senaste heter ‘Arbetets lust och leda’. Han var med i Skavlan i fredags och finns att återse på svt/play. Om du hoppar in ca 21 minuter och 5 sekunder sådär så kommer du till intervjun med Alain de Botton där han pratar om arbetets roll i våra liv. Riktigt intressant och spännande!
Klicka på bilden så kommer du till Skavlan.
Plastikkirurgin mot gyllene tider…
Men visst måste det väl ändå vara så att plastikkirurgin och inriktningen mot att ta bort tatueringar går mot gyllene tider. Tänk när alla tatueringar börjar hänga i takt med att huden blir slappare, vad händer då? Eller vad gör den här killen när han vill ta av sig glasögonen för gott?
Tipstack till Anna!
Måndagsmosaik…
Måndag och jag har jobbat och jobbat. Först på själva jobbet och sedan på det som kanske kommer att bli det kommande jobbet. Mer om det lite längre fram, kanske i samband med att jag skriver något om systemiskt förhållningssätt. Man vet aldrig, en vacker dag så drämmer jag till med några riktigt intressanta inlägg.
Klockan är över åtta och jag har just kommit hem och längtar att få lägga mig och läsa. Har grävt lite i arkivet och hittat några underbara bilder från Barcelona och Parc Guell i Barcelona. Njuter när jag tittar på dem och tänker tillbaks på min Gaudi-promenad jag tog när jag gick runt till de flesta Gaudi-sevärdheterna som finns i Barcelona. Det var en underbart solig och varm dag.
Förresten när det gäller ‘Labyrinten’ av Kate Mosse så vill jag utfärda en Grottbjörnens-folk-varning på den. Fortsätter den i samma stil 25 sidor till så blir den uppeldad i öppna spisen! Lovar!
Utbildad och lite trött…
Rävlanda – en plats att utbildas på. Kursledningen åkte ner från Sundsvall och Härnösand för att tillbringa sköna dagar i söderns värme. Ha, -22 grader eller -21, svinkallt med andra ord. Jag börjar få nog men det verkar inte ha någon effekt på vädret i alla fall, möjligen på mitt humör.
Många figurer är det i den här utbildningen. De kalls för KIM, ett könsneutralt namn, kan vara man, kvinna, androgynt, neutralt så där. Men när hon själva kursledar-hon skulle rita den lilla figuren med håret så hostade hon till mitt mellan benen på den – så lätt är det att bli man. Vår grupps KIM är numera en han som har ett kvinnonamn – Viodla Albertina Carlsson Star Walker – visst är det ett härligt namn. Du läste rätt, inte Viola utan Viodla.
Det finns de som undrar vad jag håller på med – förutom att jag själv bär de funderingarna med mig hit och dit i livet och nuet. Men just i det här sammanhanget handlar det om att utbilda sig i en metod/verktyg som är väldigt användbart i utveckling av organisationer och grupper eller affärsutvecklingsarbete. Det finns lite mer information på KIM-human AB:s sida. Läs gärna. Det bygger på ett systemiskt synsätt. En vacker dag kommer jag att skriva några inlägg om vad det är. Men inte idag, men bra är det!
Blev lössläpp från Rävlanda vid fyratiden igår eftermiddag. Hade två tanter med mig i bilen. En beställningsleverans till en spårvagnshållplats någonstans inom spårvagnsnätet i den stora staden. Sedan in på Maxi och handla. Hem, vilka en kvart, göra ordning mat och sedan en riktigt god middag, om jag får säga det själv. Framförallt en riktigt, riktigt rolig och minnesvärd kväll. Natten avslutades med ytterligare en leverans till Linnéstaden och Kärra. I säng vid halvtre i morse.
Trött som en bäver idag. Hade ett Setp-up-pass på Hagabadet idag kl 16.00. Lovade i ett svagt ögonblick att vikariera. Det var faktiskt riktigt skönt – efteråt. Nu ska jag ta och dra mig tillbaks och läsa ett kapitel ur ‘Förändring som tillstånd‘ och sedan Labyrinten av Kate Mosse till jag somnar. Har jag tur blir det ett par sidor i alla fall
Diskussionerna gick höga om det här lilla arket och jag upptäckte att jag verkligen behöver en skrivplatta...
Visst är det fantastiskt när man upptäcker att man saknat något i hela sitt liv och helt plötsligt inser vad det är! (Man = jag). En skrivplatta! Vilken fantastisk uppfinning och jag är förundrad över att jag inte insett detta tidigare. På panget/kursgården så hade de skrivplattor till utlåning. I veckan ska jag ta mig till ordning och reda och se om de har en snygg, funktionell skrivplatta som skriker ‘köp mig’ när den ser mig…
Landat i Rävlanda…
Så är det dags igen att landa i Rävlanda. Storåns pensionat närmare bestämt. Har ju varit där en gång tidigare och skrivit ett inlägg om plejset. I mars ser jag att det var när jag kollar inlägget. Nu är jag här på andra utbildningsomgången i KIM-certifieringen. Skönt att få utbilda sig och få lite nya intryck, träffa spännande människor och få lite nya tankar och idéer.
Efter en dags processande är vi – i alla fall jag – lite trött och nu ska det bli riktigt gott med middag!
Storåns pensionat
Hopp och beslut…
Bliss Brown är en visionär med en stark tro på att vi alla kan förändra vårt liv och vår framtid. Hon har bl.a. gjort och gör en gigantisk insats i Chicago med ett projekt som heter ‘Imagine Chicago’. Bliss är övertygad om att våra drömmar och våra visioner om en bättre framtid faktiskt och konkret skapar en bättre framtid. Hon tror på individens förmåga att förändra sig själv, andra, samhällen, städer ja världen.
Vid en konferens i höstas i Köpenhamn fick hon frågan om hur hon orkar fortsätta, orkar ha hopp.
Svaret var kort och gott – ‘Hopp är ett beslut’.
Visst är det häftigt, hopp är ett beslut, något man själv bestämmer sig för att ha!
Från orekommendation till rekommendation…
För närvarande går det lite trögt med bloggandet och det irriterar mig. Kan bero på att det finns mycket som tar energi just nu förutom förkylningar och bihåleinflammationer. Tränar på att sitta lugnt i båten och vem har sagt att det är inte tar energi att sitta lugnt. Men jag tänker sitta helt lugnt i den här båten ett litet tag till. För att övergå till ett annat område som inte är fullt så gåtfullt…
Rekommenderade tidigare Ann Cleeves deckare. Nu ska jag orekommendera lite. Svarta nätter det var skitbra. Kan bero på att det var den första jag läste i hennes serie. ‘Vita nätter’ blev lite långrandig, när jag gick över till ‘Rött stoft’ så önskade jag att jag aldrig börjat. Den kom aldrig framåt det blev ingen riktigt fart i den. Harvade runt i en massa smörja. Visserligen tycker jag fortfarande att miljöskildringarna är bra och beskrivningarna av Shetlandsöarna är grymt lockande. Blev till och med så intresserad att jag brydde mig om att ta reda på var de ligger, exakt. Inte bara min svaga aningar om lite till höger och ovanför… Skrev till och med ett helt inlägg om Shetlandsöarna. Och jag längtar fortfarande dit och tänker att jag ska dit, en vacker dag och det får jag verkligen tacka Ann Cleevs för!
Alldeles i dagarna ska hon komma ut med den sista boken i serien, ‘Blu Lightning’. Jag avvaktar.
Övergått till ett av mina säkra kort. Anne Hot och ‘1222 över havet’. Trodde först att det handlade om Flight 1222 över havet. Nix. Det handlar om ett hotell som ligger i Finse och är beläget 1222 meter över havet. Tåg spårar ur i störtkallt väder och orkan råder. Passagerarna räddas till hotellet, däribland finns Hanne Wilhelmsen. Orkanen rasar, snön vräker ner alla är helt insnöade och instängda på hotellet, då börjar morden. Ungefär ett per natt. Nu har jag snart läst ut den och börjar redan sakna den. Misstänker att jag får reda på vem som mördar i kväll innan jag somnar. Det här är en av de få böcker jag känner att jag kan läsa om nästan på en gång. På omslaget står ‘De trodde de var trygga innanför hotellets väggar…’ – det är så en riktigt deckare ska dras!
Förresten så börjar jag på få nog av snön…
Men visst är det vackert!
Meditation…
Förkylningar och elände har gjort att jag knappt hinner med att sova och jobba. Bloggen har blivit lite lidanden men jag hoppas att energin så smått börjar puttra igång även bloggandet. Träningen har kommit igång och det är nästan-döden-upplevelser varje tillfälle. Men, sanningen att säga så blir det bättre och bättre! Till och med dagarna blir ljusare och längre.
På fredag kväll var vi i Ranebo som jag hade ett inlägg om för några veckor sedan. Längst ner i inlägget fanns också en läng till Gregory Possmans webbplats. Under veckan har Possman varit i Ranebo och i fredags fanns det tillfälle att delta i en meditation med healingeffekt. Under helgen hade han även en tvådagars worskhop. Eftersom jag känner behov av att bli bättre från min skumma förkylning och lite annat, ja dessutom gillar jag att meditera – så drog vi iväg till Ranebo i fredagskväll.
Jisses vilken meditation! Det riktigt kändes att något hände i kroppen. Natten mot lördag sov jag som jag inte kan komma ihåg att jag sovit tidigare, djupt och intensivt. Riktigt spännande, vi kommer att göra om det nästa gång han kommer hit. Effekten av meditationen ska hålla på några dagar så håll i er, snart är jag i fullt sving igen. En sak jag tycker är intressant med meditationer är att det alltid ger en annan starkare effekt om man är många som mediterar tillsammans. Använder flera meditationstekniker men det är alltid likadant, är man flera som mediterar tillsammans så blir effekten annorlunda, starkare.
I går kväll var vi på källarinvigning hos hon som målar sjöbodar och hon som är duktig på att prata. Ja, det blev kanske inte så mycket källare som invigning. Champange, god mat, ja väldigt god mat, en sprucken högtalare och skratt! En underbar kväll med en fläsknäsa.
Husets tre hundar var verkligen på G. K som lekte mest med dem tog Chilys boll i munnen. Vad händer, Chily kommer som skjuten ur en raket och slänger sig rätt på bollen och K:s näsa som fick en riktig upper-cut s.k fläsknäsa. Så går det när man är van vid katter. Radiokatten blir förresten bättre och bättre till vår stora glädje!
Från det återfunna arkivet...
Radiokatten…
Nu har Alfons fått behandling med radioaktivt jod mot sin struma. I fredags las han in på Västra Djursjukhuset och fick sin behandling tillsammans med en annan kattkompis med samma problem.
På söndag blev han utskriven och fick komma hem Eftersom han hatar att vara hos veterinären så var han inte alls glad över att behöva stanna två dygn på stället.
Nu har han varit hemma några dagar och vi har förhållningsorder. Under några dagar till får han inte ligga nära oss under mer än en timme. Han strålar lite – radiokatten!
Ska bli väldigt skönt att få ordning på hans ämnesomsättning så att han går upp i vikt och blir som vanligt igen.
Själv har jag också varit lite krasslig så bloggandet har varit lite off senaste tiden men nu ser jag fram mot lite bättre bloggordning…
På jakt efter gamla foton…
Hittade ett USB-minne med kort som jag glömt eller rättare sagt inte visste vart jag hade stuvat undan. Riktigt spännande att hitta gamla kort från början till mitten av seklet. En bild som jag just nu skulle vilja vandra rätt in i…
Tanter och farbröder på luffe…
Ulla ritar och berättar
Nio tanter och farbröder trotsade det bistra vädret och tog och drog ut på konferensluffe. En tant och en farbror hade tagit på sig uppgiften att hitta en mål för denna januariluffe. Med kort varsel hittade tanten (hon jag känt sedan lääänge…) ett ställe utanför Stora Höga. Sagt och gjort pallrade sig den lilla skaran iväg mot både geografiskt och på annat sätt okänt mål.
Ranebo Kursgård, en gammal skola från sekelskriften. Snyggt omgjord i lite New England-stil. Stället används som kursgård, för retreater och som Bed and Brekfast. Den ena nedre halvan hyrs ut som lägenhet under sommaren, andra halvan är Bed and Brekfast. En gammal skola fryser om vintern speciellt när det är nästan 20 minusgrader utomhus. Vi virade in oss i plädar och huttrade tillsammans tills kaminen hade värmt upp konferensrummet. Ett rum som tog oss med på en virvlande resa, ungefär som att sitta i en torktumlare – som en tant sa medan Ulla virvlade runt på whiteboarden
Vi konstaterade att tillsammans har vi både roligt och många kreativa idéer. Idéer som vi nu skrider till verket på. Så passa er, snart dyker vi upp där ni minst anar det!
Lite yra i mössan och med siktet inställt på framtiden åt vi en god lunch och gav oss ut i det vackra vintervädret. Kort och gott, ett trevligt och välkomnande ställe vi kommer att återvända till!
Rosita som är en av de som driver kursgården erbjöd oss en meditation innan vi startade vår konferens. En meditation som gav oss energi och inspiration. Hon berättade också att om du har ett öppet sinne och är nyfiken på det annorlunda så besöker Gregory Ashid Possman Ranebo den 19 – 23 januari. Possmans kalendarium.
Fru H drömskt poserande i matsalen
Matsalen åt andra hållet...
Lite julrester…
Här kommer en knyckebild. Visst ser han lite tveksam ut till tomteluvan…
Husse har bloggen hela havet stormar – som jag tycker du kan släga ett öga i då och då – intressant!
(Bilden är direktlänkad från ovan nämnda blogg)
Skrattar…
Skrattar fortfarande åt det här blogginlägget som jag hittade på en dator nära mig…
En ren till jul…
Här är en erfarenhet och ett foto som jag glömt. Skulle lägga ut det i julhelgen men jag hade antagligen fullt upp med islyktorna Helgen före jul var vi ner en sväng till Helsingborg. Stannade till i Kungsbacka där vi har vår urmakare (låter lite flådigt va’). Medan K var inne på uraffären, som julruschen till trots var bemannad som en torsdag förmiddag spankulerade jag runt på Kungsmässan. Finns ju roligare saker att göra än att stå i kö, speciellt när det inte var min klocka det handlade om.
Vad skådar mitt norra? Två ståtliga renar gjorda i någon slags vissnad eller torkad grönska. Min näsa nådde nästan upp till halva höjden på hornen. Drygt tusen spänn styck, då ingick knapparna till ögon. Åkte vidare utan renar.
Funderar på att anordna renknåparrkväll och islyktekväll nästa år. Gör din egen ren. Så börja spara vissna grenar och annat som du kan ta med dig till renknåparekvällen. När det gäller islyktorna så räcker det med en vanlig hink eller en Vileda mopphink om du vill göra ovala. Vi använde den ovala till champagnekylare och sedan till islykta – när champagnen var uppdrucken. Två funktioner i en, smart!
Vakna smart…
iPhonen är ju en smart liten dator. Man kan inte bara prata i den, det går alldeles utmärkt att sova med den också. Sleep Cycle är ett svenskutvecklat program som mäter sömncyklerna och ser till att du vaknar vid ett för kroppen bra tillfälle. Ställ in väckningstiden, lägg iPonen under lakanet bredvid huvudet, sedan är det bara att sova.
Rörelsesensorerna (accelerometrar) i telefonen mäter dina rörelser och räknar ut när du befinner dig i djup vila, drömfas eller sover väldigt ytligt. När det börjar närma sig tidpunkten då du vill bli väckt försöker den passa in väckningen så att den sker när du sover ytligt. Efter varje natt får du sömnstatistik. Natten som gick hade jag ställt in väckning kl 09.00 men då var jag redan vaken vilket statistiken också visar:
Det här diagrammet förklarar också varför det inte är nyttigt för mig att kliva upp mellan 06.00 – 07.00. Då är jag i koma. Och visst är det väl fiffigt att man kan dela med sig av statistiken till sina vänner på Facebook…
Programmet kostar hela sju spänn – billigare än en Cola och laddas ner från Applestore. Sätt iPonen på ‘flyplansläge’ innan du somnar så du slipper vakna av att någon ringer, skickar ett sms eller mejl.
Kallt, telefoner och sportradion…
Det är kallt ute. Hög tid att gå ut och göra islyktor! Tänk vad Sverige skulle se annorlunda ut om alla gjorde varsin vacker islykta som stod ute och glimmade i vintermörkret. Så vad väntar du på, nästa vecka kan det vara för sent. Ut och gör islyktor med dig även om du bor i Jonsered, på Hönö, i Långedrag, i Haga eller någon annanstans i Sverige!
Medan du håller på kan det vara bra (?) att veta att Google idag har lanserat sin första telefon. Just det, du läste rätt, telefon. Från sökmotor till telefoner, nu går det undan och jag börjar undra om uppstickarföretaget börjar bli för stora. Sökmotorn var verkligen välkommen när den dök upp, sedan har vi sett Google Chrome – webbläsaren som jag gärna använder, Google Picasa – bild/fot hateringsprogrammet som jag också gärna använder. Googledocs, reader och kalender är några andra tjänster som levererats de senare åren. Tjänster som är lätta att använda och dessutom gratis.
Nu är det dags för hårdvaran och telefonen är först ut. Lite spännande ska det bli att se hur Google ska lyckas med konkurrensen mot Apple. Det är just iPhonen som de siktar in sig på.
Slutligen sportradion och den förfärliga signaturmelodin som fortfarande hänger kvar efter alla dessa år. Tänk alla söndagar då jag växte upp och tvingades lyssna på den hemska signaturmelodin. Tala om betingad reflex, så fort jag hör den får jag ångest. Glad var jag när jag flyttade hemifrån och slapp lyssna på eländet. Det gick alldeles utmärkt ända fram till 2006 på hösten. Bytte jobb och vad hör jag från rummet intill. Någon knäppskalle har av alla miljoner låtar som finns att välja på lagt in Mucho Gusto (musik med ett högt, galopperande tempo och känns igen på sin användning av visslor och piskor – allt enligt uppslagsverket) av Percy Faith som signal i telefonen – just det, Sportradions signaturmelodi. Kände hur jag blev stel och upplevde min bardoms mardrömslika söndagar på nytt inom loppet av tre sekunder.
Nää, gå ut och gör islyktor istället för att lyssna på den hemska musiken!
Mord på Shetlandsöarna…
Har avslutat ‘Ängelns lek’ av Carlos Ruiz Zofón. Kan inte annat än rekommendera den! Slängde mig sedan över ‘Vita nätter‘ Av Ann Cleeves mord på Shetlandsöarna, kan det bli bättre. Gillade ‘Svart som natten’ och ska nu gå lös på ‘Vita nätter’ och ‘Rött stoft‘. För närvarande hänger liket kvar i uthuset och väntar på att bli nedtaget. Clownmasken som det dinglande liket har på sig förbryllar, speciellt eftersom dottern i huset intill har en likadan mask och ingen verkar veta varifrån den kommer – än så länge.
Begriper inte varför hon (Ann Cleeves) har bestämt sig för att skriva fyra böcker som utspelar sig på Shetlandsöarna. Hoppas hon glömt en nolla, typ. Den fjärde boken ‘Blue Lightning’, kommer ut på engelska i februari 2010 så den borde väl vara översatt till Svenska till sommaren. Ser fram mot bra semesterläsning. Förutom spänningen i böckerna så blir jag fruktansvärt intresserad av Shetlandsöarna. Med tanke på min geografiska förvirring så har jag börjat med att lokalisera vart de ligger. Stämde hyfsat bra med min egen uppfattning, kunde legat lite annorlunda så hade det stämt ändå bättre
Vid första försöket att lokalisera dem läste jag att Shetlandsöarna ligger mellan Orkneyöarna och Färöarna. Hur dum kan man (Wikipedia) bli som beskriver vart en ögrupp ligger genom att beskriva två andra ögrupper som jag inte heller riktigt vet vart de ligger. Bestämde mig för norra hemisfären, definitivt. Ja, ja, nu vet jag att de ligger lite upp till höger ovanför Skottland eller som National Encyklopedin uttrycker det, 200 Km norr om Skottland. Tro mig, det är lite ovanför och till höger om.
På Kilroy Travles webbplats kan jag läsa att Shetlandsöarna har en ‘otroligt barsk‘ natur. Låter som man får en fet smäll när man kommer dit. Karg natur har jag hört talas om (och sett) men barsk…
På webbplatsen för Visit Shetland kan man titta på webcams från olika platser på ön. När jag går in är det bara svart, bäcksvart. Hoppas det beror på att det är natt och inte på att öarna har försvunnit, nu när jag lyckats hitta dem. Man kan ladda ner reseguider i pdf-format. Finns på flera språk, engelska, danska, norska, tyska m.fl. men inte svenska. Finns väl någon anledning till detta också, fast jag inte fattar varför. Ladda ner, titta och njut!
Inte konstigt att jag blir sugen på att åka dit, och dit ska jag.
