Roligt är det…
… med de kommentarer jag fick på förra inlägget och på Facebook!
Idag har jag jobbat några timmar med handledning, något som ger mig energi och känns väldigt meningsfullt. Lite stressat blev det eftersom nycklarna till jobbstället låg på ett annat jobbställe. Med lite tyngd på gaspedalen gick det riktigt bra, hann fram fem minuter innan vi skulle börja.
Har sysslat med slöaktiviteter under eftermiddagen och kvällen. Kollat på Pan Am och Mad Men. Tidsepoken som skildras är fascinerande. 60-tal, cigaretter i massor och ett samhälle som känns lite främmande ur flera aspekter.
Vill man kolla på något med lite mer substans kan man kolla på den här länken som går till PeterAs blogg. Ett intressant inlägg om betydelsen av städer och mänskliga möten!
Nu ska jag hugga ögonen i Pan Am del 6…
Long time, no see…
Det är väldigt vad tiden går fort. Tjoff, pang, där rök ett par månader, typ. Lever fortfarande och tänker på bloggen väldigt ofta, har inte skrivit på läge. Brist på tid, inspiration, eller, ja inte vet jag. Men tror att båda har varit inblandade på något sätt…
Under tiden jag inte bloggat har jag bl.a. certifierat mig i GDQ. Hade förmånen att få Susan Wheelan själv som lärare eller mentor eller vad man nu ska kalla det. Susan har forskat på grupper i 30 år i syfte att se vad som gör grupper välmående och produktiva. För visst vill vi har roligt på jobbet samtidigt som vi får det vi ska göra, gjort. Som ett hjälpmedel har hon tagit fram mätverktyget GDQ (Group Development Questionnaire).
Det var otroligt skönt att komma iväg och få ny kunskap och träffa andra som är intresserad av samma sak. Kände att jag verkligen saknat det. Idag har jag lyssnat på Kenneth Gergen i några timmar. Blir fascinerad av personer som honom. Det jag försökt läsa av det han skriver har varit rätt så svårtillgängligt men när han föreläser eller har worskhop (som det här var) så lyckas han vara både tydlig och enkel. 76 år och reser runt i världen och föreläser om hur vi kan få bättre relationer mellan oss både i arbetslivet och i andra sammanhang, det tycker jag är beundransvärt!
Har också insett att jag är jag inskriven som doktorand på TAOS-institute och Tilburg University. Ska börja i mars, apropå att tiden går fort. Spännande ska det bli på många sätt. Håller tummarna för mig själv och att hjärnan och tiden ska räcka till.
Nu är det snart dags för helg!
Längdskivad lycka…
Lycka kan ha många ansikten och perspektiv. Idag blev jag bara så underbart lycklig när jag handlade på Maxi. Helt plötsligt ser jag det jag aldrig sett tidigare – gurka skivad åt andra hållet! Helt underbart 
nästan lika fantastiskt som när jag hittade T-sticks, The i en ny förpackning.
Wow, vilken dag!
Mums, leverpastejsmörgås med längdskivad gurka!
T-stick
Insikt, udda eller jämn…
Udda stolar
I går insåg jag helt plötsligt att jag känner mig mer udda än jämn. Hur jag kom fram till det? Rätt så enkelt, egentligen, bara det att jag inte reflekterat över det tidigare. På fredag ska jag köra BodyPump release tillsammans med Niklas. Vi måste dela upp releasens 10 låtar på något sätt. Jag funderade och kom fram till att det vore bra att köra varannan låt istället för att den ena kör första halvan och den andra kör andra halvan.
Efter att ha ägnat mig åt djupa tankar kring uppdelningen kom jag fram till att en av oss kör udda nummer (1, 3, 5, 7 och 9) och den andra kör jämna nummer – ja, du fattar. Just i det ögonblicket insåg jag att jag är mer udda än jämn, ingen tvekan….
Seg…
Shit pommes frites vad seg den här söndagen är. Jag har väldigt svårt att komma igång. Kan bero på att vi hade goda vänner hos oss i går kväll. Mat, vin o prat klockan blev en hel del innan det var dags för sängen. Theresa kommer från Irland men flyttade hit för många, många år sedan. Hon har en egen variant av språket, igår berättade hon att hon här om dagen åkt spårvagn från Revbensplatsen. Det är hon som hämtade sina nya glasögon hos optikern, satte på sig dem och sa ”wow, nu ser jag som en gök”. Hök, eller gök, skit samma 
Å, ä och ö, glöm det. ett ä blir lika gärna ett a som ett å eller varför inte ett ö. Hon är hur underbar som helst!
Har en del saker jag behöver jobba med, tar vägen förbi bloggen, brukar skapa lite energi och fokus. Nu har vädret naturligtvis blivit riktigt kanonskönt så nu vill jag egentligen göra något annat bara därför – också. På plussidan får jag säga att förkylning är riktigt ok, ska träna i morgon kör pass vid halv sju, skönt.
Lite bilder från trädgården där jag botaniserade lite i förmiddags…
Snabbt…
Alltså helt plötsligt säger det bara poff och så har det gått någon eller några veckor. Nu har det sagt poff och jag inser att det är massor jag inte alls hunnit med. Att skriv i bloggen är en sak. Å andra sidan så har jag hunnit med att ha dagar fyllda av workshoppande med väldigt entusiastiska och trevliga personer. De har gjort KIMmar och berättat om sina arbetsplatser. Det innebär också att jag sitter upp över öronen med dokumentation på kvällarna. Text, figurer och foton som ska in i power point och bakas ihop till dokumentation.
Har just avslutat dokumentationen för måndagen, riktigt skönt att få packa ihop den och skicka iväg den. Den ledarskapsutbildning jag och Marianne ska ha har vi flyttat fram till efter årsskiftet. Istället kommer vi att köra två workshoppar, den ena om utvecklingssamtal och den andra om hur man förhåller sig till besvärliga människor. Vi kommer att ha en systemisk approach.
Lite spännande är det ju att fundera vad som gör att vi ser andra som besvärliga och i vilka situationer tycker vi att de visar upp besvärliga sidor. Går det att ändra på dem eller handlar det kanske om att ändra sitt eget sätt att se på situationen… och vad händer då…
Förkyld är jag också, riktigt genomgripande och omfattande. Nästan som ett projekt, fast jag tror inte att det här projektet har någon budget, däremot en starttid som jag placerar till i tisdags. Vaknade i tisdags och bara smack så satt den där, förkylningen. Sluttidpunkten är inte riktigt bestämd men jag satsar på söndag, erfarenhetsbaserat.
Tiden rusar och jag efter…
En till tanke om kvinnosyn…
Funderat lite och kom på att jag inte kan komma på den manliga motsvarigheten till ordet kvinnosyn. Googlat runt lite och inser att ordet manssyn faktiskt finns och ger rätt så många träffar. Ok, det säger väl en del om mig antagligen, ska fundera på vad det säger
Apropå manssyn så hittade jag det här inlägget om Malin Wollins manssyn (krönikör på Aftonbladet) och den är ju lite scary. Skulle inte vilja möta henne en mörk natt…
Inlägget finns här http://genusnytt.wordpress.com/2011/02/03/kvinnlig-kronikor-avslojar-sin-manssyn/
Ordet mansgris finns ju till och med i Wiktionary:
(nedsättande) man med nedsättande eller föraktfull inställning till kvinnor
Apropå kvinnosyn…
…så kan man ju fundera på hur det var ställt 1920 då följande text fanns i körkortsboken:
De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse.
Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.
Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna
och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar
Och inte hade det hänt mycket fram till 1962, i alla fall inte när det gäller kvinnosynen hos Opel:
Rondellhundarnas rondellhund…
..finns naturligtvis i Mölndal. Visserligen i nedre Mölndal men ändå. Under en längre tid så stod en liten fin hund i rondellen, skrev ett par inlägg om den, bl.a. den här. Rondellhunden försvann, troligtvis vandaliserades den och rondellen har stått tom och jag har verkligen saknat den lilla vovven.
Förvånad blev jag för ett tag sedan när det stod en stor vovve mitt i rondellen. Tala om rondellhundarnas rondellhund. Jat vet inte riktigt men jag tror att Mölndal har hyllat den lilla tjejen som gjorde de första rondellhundarna genom att sätta dit en stor hund som är svår att knycka. Underbart.
Det är Björns motorsågskonst som tillverkat den.
Så här såg den första hunden ut innan den saboterades:
Även katter kan ha hjälm…
Men de är inte så mycket för den pepitarutiga modellen…
Pepitarutigt är bäst…
I förra inlägget skrev jag lite kort om pepitarutiga störthjälmar. Kollade runt lite och hittade den här gamla artikeln från 1966. Visst är det underbar och det värsta är att jag har minnen från de här pepitarutiga sakerna!
Automat eller manuellt…
Det här med manuellt växlade bilar och automatväxel är en intressant fråga. Jag tror till och med att det kan räknas som en livsstilsfråga. Personligen har jag aldrig fattat det roliga med att växla. Fattar typ att man måste växla och vilken funktion det har. Men att det är roligt, nej. Funderar på om det kan ha med damp eller hyperaktivitet att göra. Att man gillar att växla? Det finns säkert aktuell forskning i frågan men jag tror inte att jag tänker fördjupa mig i det.
Visst är det skönt att lägga i drive-läget, lägga båda (!) händerna på ratten och sedan bara gasa och köra. Bromsa kan ju också behövas. Käckt att det finns två pedaler på en automatväxlad bil. Gas och broms, eller tvärt om, hur det nu är…
Om man är van att köra manuellt växlad bil och sätter sig i en automatväxlad finns det en risk att man glömmer av sig och sätter båda fötterna på bromsen. Det är inte bra. Bromspedalen är rätt så bred och när man tror att man ska koppla ur så trycker man ordentligt på bromsen. Då är det väldigt bra om man har säkerhetsbältet på. Fantastisk uppfinning.
Har bara gjort detta en gång i min ungdom, väldigt länge sedan när jag tänker efter. Nu har jag nästan bara kört automatväxlat i kanske 12 år så nu har jag problem åt andra hållet i stället. Står lite om det i Shit-Pommes-Frites-inlägget I korthet kan man sammanfatta min upplevelse av att det finns många sätt att få motorstopp på när man går från automat till manuellt. Punkt.
Vår kompis Tomas, han älskar att växla. Han köpte ny bil ivåras, en stor stark Fårrd med en megamusikanläggning. Tror att det är som att sitta i en massagestol när han drar igång subwoofrarna. Hur som helst, efter moget övervägande bestämde han sig för att gå på automatlinjen vid det här köpet. Möjligen i ett försök att skaffa vuxenpoäng. När vi träffades sist och jag frågade hur det känns med automat såg han ut som en ledsen hund. En mycket ledsen hund och jag förstod nästan (tror inte man kan sätta sig in i detta) hur mycket han saknar den gamla vanliga växellådan.
Jag funderar på om det fortfarande finns växelspakar med sugpropp. När jag var liten (nu är jag där igen) så kommer jag ihåg att det både fanns rattar och växelspakar med sugpropp. De kunde föräldrarna sätta in i bilen så att barnen skulle få bli delaktiga i körningen. På den tiden tror jag att e 88:a kostade en krona och säkerhetsbälte var inte att tänka på. Däremot fanns det pepitarutiga störthjälmar som vissa familjer hade på sig när de var ute på bilfärd.
Får jag tag på en växelspak med sugpropp så lovar jag att Tomas ska få den av mig
En privat blogg…
Det här är ju min privata blogg, brukar inte blogga om jobbsaker, i den mån jag nu kan skilja på mitt jobb-jag och privata-jag. Oftast. Men shit-pommes-frites idag gör jag ett undantag för den här helt suveräna ledarskapsutbildningen. Kolla länken här
Tänkte jag skulle hitta någon käck bild att sätta in här men hittar mest tanter i dräkt och farbröder i kostym när jag söker på ledarskap. Och hur kul är det?! Ja, det kanske är jättekul, men jag tar de här bilderna istället.
Före ledarskapsutbildningen
Efter...
Nu fattar du hur bra den är – utbildningen – eller hur!?
Bräkenfrossa…
Shit-Pommes-Frites vilka konstiga frossor man kan få. Härom veckan fick vi bräkenfrossa, men det visste vi inte förrän vi konfronterades med en hel hop av bräken.
Det började med att trädgården på framsidan av huset, den som ska påminna om ett skogsbryn, hade några små tomrum. I ett anfall av trädgårdsenergi bestämde vi hastigt och lustigt att tomrummen skulle fyllas. Men med vad, undrade vi då. Det är ju inte vanliga växter i det här skogsbrynet. Inget man hittar på plantagen eller vanliga handelsträdgårdar.
I samma veva kom vi på att vi behövde fler alliumlökar. Hade ett minne av att jag köpte sådana på Botaniska förra året. Vi styrde därför kosan mot Botaniska. När vi kommer dit dyker vi helt plötsligt på en massa olika bräken – ormbunkar alltså! Precis vad vi behövde till skogsbrynet. Här blev det riktigt bräkenfrossa. 11 bräken av olika sort inhandlades raskt. Dvärgbräken, bronsbräken, örnbräken och andra bräknar åkte snabbt ner i shoppingkartongen.
Nu står de vackert placerade och verkar trivas riktigt bra i skogsbrynet…
Shit-Pommes-Frites…
Kent kom hem från jobbet igår och hade återupptäckt uttrycket Shit-Pommes-Frites. Jag gillar det och tror att det kommer att ingå i min uttrycks-repertoar framöver. Om jag inte glömmer det, men jag tuggar ju tuggummi…
Shit-Pommes-Frites vad glada vi blev idag när vårt rea-fynd blev levererat från affären. Shoppade loss i går och hade lite problem när vi kom hem. Skulle de gå att få upp utemöblerna på balkongen utan att behöva ta dem utifrån via uteplatsen med stegar. Phu, det funkade att ta dem via fönstret som går ut mot balkongen. Balkongdörren var för smal.
Ikväll har vi hälsat möblerna välkomna. Skålat i champagne, suttit och njutit av utsikten. Tror nästan inte att det är sant att få ta del av den här underbara utsikten. Balkongen är renoverad, ny panel, ny gummimatta, nytt golv lagt och räcket ska upp under veckan. Eftersom räcket är av rostfritt och glas så behåller vi utsikten ungefär som den är nu.
Lite nöjd blev jag med kvällsmatstallriken. En restkomposition med gårdagens grillade hamburgare toppad med chilisås. Shit-Pommes-Frites vad mätt jag blev.
Ibland undrar jag hur saker och ting går till. Idag fick jag en inbjudan till någon slags tillställning på Hällevik Yacht Club. ”Presentation av unikt fritidsboende, marina och mycket exklusiva produkter…”. Havet är något jag gärna tittar på och är i, emellanåt. Speciellt när det är varm, då är jag gärna i. Men där slutar mitt intresse. Har ingen som helst önskan att vara på havet och Yacht Club är så lång från mig som något kan bli. Boende har jag fullt upp med där jag bor. Tanken på ett fritidsboende gör mig lätt frustrerad. Porsche och Koenigsegg – nix inte min grej. Shit-Pommes-Frites vad fel det kan bli.
Någon idiot har snott blinkrarna (det heter så i pluralis enligt något språkråd) och Toyota-emblemet på Bea (vår Toyota). Shit-Pommes-Frites vad förbannad man kan bli. Ja hon heter egentligen Beatrice men för enkelhets skull förkortar vi det till Bea. I och för sig har vi haft tur, om man nu kan prata om tur i det här läget. En av grannarna har blivit av med backspeglarna till sin bil. Fick nya via försäkringen, betalade självrisken. Fick hem bilen och vips är de borta igen. Backspeglarna kosta 25 000. Två andra grannar har också blivit av med backspeglar. Vi har polisanmält givetvis. Lämnade in Bea till verkstaden i dag och fick en lånebil, en släkting till Bea med en liten skillnad – manuellt växlad.
Shit-Pommes-Frites vad många olika möjligheter det finns att få motorstopp när man är van att köra automatväxlat. Ta t.ex. när man (=jag) ska stanna för rött ljus. Tryck på bromsen, bilen hostar till och stannar – glömde kopplingen. När man startar bilen, hostar till, skuttar fram och stannar. Glömde trycka ner koppling som ju inte finns på en automatväxlad. Shit-Pommes-Frites vad det låter när man lägger in backen utan att koppla, och stannar gör den också – bilen.
Shit-Pommes-Frites vad som kan hända när man vänder ryggen till. När jag skriver inlägg i den här bloggen länkas de automatiskt över till Facebook och blir även ett inlägg där. Ibland blir det rätt så många kommentarer i Facebook kring inläggen. Lite tråkigt att de inte hamnar i bloggen, men shit-pommes-frites det gör inget. Helt plötsligt upptäcker jag att det pågår en liten diskussion mellan två av mina vänner (som inte känner varandra) bland kommentarerna till mitt inlägg. Det är Pingvinen och Camilla som börjar prata via kommentarer och här fick jag också lära mig något jag inte visste. Camilla la in <3 i sin kommentar till mitt inlägg. Pingvinen la en kommentar riktad till Camilla och frågade vad <3 betyder, för hon hade sett det på flera ställen. Camilla svara då att det är ett hjärta – ungefär så. Shit-Pommes-Frites, helt plötsligt ser ju jag också att det är ett hjärta och inte mindre än 3.
Pussa mig!
Har insett att jag gillar Bullterrier. De är så vansinnigt vackra med sitt lite speciella huvud. Ändå mer intresserad blir jag när jag läser om deras temperament. Envisa och hittar gärna på saker (som de) tycker är roliga. Dressyrkurs rekommenderas å det bestämdaste både för ägare och hund. Hittade den här bilden som berättar mycket om vad som rör sig i en Bullterriers huvud. Shit-Pommes-Frites vilken hund!
Shit-Pommes-Frites – visst är det ett uttryck som bara måste användas
Trädgårdsnytt…
Det har inköpts två fågelbad till trädgården. Leverantör – paradsiverkstaden. Inköptes under vår turbosemester. Halva Sverige på några dagar och ett tvärstopp på Öland (paradisverkstaden). Nu håller vi på att sätta upp små skyltar i luftrummet som upplyser de små flygande individerna att det finns ett finns ett SPA som väntar på dem. De små handdukarna är tvättade och vikta, badmössorna är iordningställda och schampot är tappat på små, pytte förpackningar. Med andra ord, allt klart för fågelbad.
På framsidan börjar det ta sig. Ada-trädgård som vi tagit hjälp av för att fixa till den hade en tanke om att den skulle likna en skogsglänta. Och det börjar den faktiskt påminna om. Lite lummig undervegetation och växter som man inte hittar på Plantagen.
En och annan ros har också börjat söka sig fram i de nya odlingarna.
På framsidan vid ytterdörren står en underbar blandning av krukväxter och ettåriga sommarväxter. Har upptäckt att en del ettåriga växter bli fleråriga bara man inte talar för de att de är ettårig. Observera Fröken Lassons kattdivan på insdan. Där ligger hon och kollar ut vissa tider under dagen.
Cellulit pang, pang…
Har funderat länge på det där nya rengöringsmedlet som det varit tröttsam reklam på sedan förra hösten eller nå’t. Men reklamen har bara varit så jobbig, skapat ungefär samma känsla som Ipren-mannen. Ipren-mannen gör att jag absolut inte köper Ipren, är det något jag inte köper så är det just de tabletterna.
På samma sätt har reklamen gjort att jag inte köper Cellulit Pang, Pang. Visst har jag funderat lite på namnet men tänkt att, ja, saker heter ju lite hur som helst nu förtiden så varför inte Cellulit Pang Pang. Lika bra som något annat.
Nu är det så att Kerstin som är inne och kommenterar här då och då, hon med de vackra akvarellerna, nu vet du vem jag menar. Hon har berättat en väldigt underhållande berättelse om när hon flyttade för något halvår, drygt, sedan. Det handlar om att städa ut ett hus, en städfirma som drivs av Somaliska kvinnor och en köpare som hade synpunkter på detta. Någonstans i slutet av den här historien köper i alla fall Kerstin Cellulit Pang Pang och beger sig till huset. Och det fungerar. Jag är lite osäker över vad det var som fungerade, men det gjorde de, och Cellulit Pang Pang hade del av detta. Hmm, kanske ska be Kerstin fylla i lite här så kanske vi alla fattar till slut
Eftersom Kerstin är en väldigt handfast och pålitlig person så har en tanke grott i mitt huvud under några månader. Tanken att ändå skita i reklamen som irriterade mig och slå till på lite Cellulit Pang Pang. För några veckor sedan trodde jag att jag lyckats övervinna mitt motstånd. Kom då hem med Harpic toalettrengöring med mintlukt (här höll jag på skriva mintsmak – lovar jag har inte smakat på det). Flaskan för försedd med en stor röd påklistrad etikett att den hade visat sig bäst i test – innehållet då, antar jag.
Här är en rätt så uttömmande reklam om Harpic Power
Hade aldrig köpt det här medlet om det inte varit för att jag trodde det var Cellulit Pang Pang. Nu visar det sig att det var riktigt effektivt och luktar väldigt mintigt rent när man använt det. Så jag har köpt två flaskor till, samma smak.
I går hände det – när jag var på Maxi kom min hjärna ihåg Cellulit Pang Pang. Vandrade raskt iväg till rengöringsavdelningen och hittar den absolut inte. Lite förvirrat stoppade jag in huvudet i den ena hyllan efter den andra, ingen Cellulit Pang Pang. Efter att ha hämtat igen mig upptäcker jag en lila flaska med rött sprejmunstycke och texten Cillit Bang. Flaska är misstänkt lik den jag kommer ihåg som Cellulit Pang Pang…
Ont om utrymme…
Så här kan det se ut i sängen när både Fröken Larsson och Alfons fått för sig att jag måste ha sällskap. De fixar inte att ligga på samma sida, då får Larsson spel efter en stund. De har därför gjort upp om att Larsson tar det fluffiga filten från Chilli och Alfons tar andra sidan och bara underlakanet. Själv så ligger jag mitt emellan i det där s-formade utrymmet…
