Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for the ‘vänner’ Category

Skånskan klarar skivan…

with 4 comments

Igår hade vi vår länge efterlängtade invigning av altan/trädgård/uteplats. Den som skulle vara klar den femte juni. Nu är den nästan, nästan klar, några små detaljer och ett friggebodslyft kvar. Ja, vi har också några rabatter som ska planteras och en inte längre så starkt lutande slänt med ett litet äppelträd på. Numera kanske det är mer rätt att säga att äppelträdet är i slänten istället för på.

SDC11208 Det blev en väldigt roligt altan/trädgårds/uteplats kalas – trots vädret. Har kollat väderprognosen hela veckan. Prognosen har ändrads flera gånger för alla dagar utom just lördag, igår. Envist har klart.se visat mulet, regn och hård vind som lördagsprognos. En stabil prognos som verkligen höll i sig. Men, vi hade en underbar kväll med lä, infra- och gasvärmare.

Något jag verkligen funderar över är: Vad gör folk utan en Skånska? Alla människor är verkligen värda att ha en högeffektiv Skånska som bästa kompis. Strax efter fyra på eftermiddagen svänger den lilla människan in med sin bil, parkerar, hoppar ut med tre par jackor – en fyllld med dun (hon är lite frusen av sig) – stövlar, paraply, silverskor, convers, två handväskor, tre kassar, en bananplanta och lite annat smått och gott.

Lastar ur sig själv och av med tillbehören, drar sedan igång i både trädgård och kök. Skånskor är bra på väldigt mycket, allt från att bära möbler till att separera laxskivor från förpackningar och vispa grädde. Utan Skånskan hade vi inte klarat att vara klara till halvsju i går eftermiddag. Vi kanske inte var helt lugna och avslappnade men definitivt vid medvetande när gästerna började droppa in.

Mitt råd – skaffa en Skånska – men rör du vår e du dödens 😉

Annonser

Written by tankemosaik

2009/08/16 at 12:05

Publicerat i fest, trädgård, vänner

Tagged with , , ,

Busnasse och tarmarna…

with one comment

Ibland får man veta saker om sina vänner som man inte hade en aning om. Vännerna kanske inte heller hade någon aning om det. Nu gäller det närmre bestämt Busnasse (som har kommenterat här på bloggen vid något tillfälle). Busnasse har haft problem med magen ett tag. Vi pratar om år med en liten acceleration senaste tiden. 

magtarm

Förra veckan gjorde Busnasse en rektoskopi. Här skulle det gås till botten med tarmarna. Det laxerades grundligt. Busnasse som är i behov av att äta mycket och ofta på grund av vad jag tror är hög ämnesomsättning (hon är typ size zero plus 1) blev helt matt. Kompenserade med saft, typ aplesinsaft och buljong, i ett dygn. Vi led med henne.
Här laxerades det och fylldes på uppifrån, om man säger så, och ut i de bakre regionerna. Ett ständigt kretslopp och stackars Nasse blev buslös , mattare och mattare…

Busnasse vill aldrig mer dricka saft eller buljong, den saken är klar!

Nasse med bus, är dock av seeegt virke. Jag telefonsupportade under själva laxeringsdagen och hon som jag känt sedan lääänge hämtade upp det stackars vraket och ekipaget drog iväg till doktor Rektoskopi.

Ville hon ha något lugnande innan undersökningen?
Busnasse nappade genast och gav ett rungade ja! som svar. Vad händer?
Den stackars doktor Rektoskopi visste inte vad han gjorde. Busnasse som har lätt för att prata i odrogat skick pratade oavbrutet under hela undersökningen. Ditten och datten dryftades under tiden som själva tarmpaketet undersöktes. Doktor Rektoskopi med assisterande sköterska fick plugga in öronproppar för att skona hörselgångarna. Busnasse tjattrade på i rask takt, saker som snappats upp på nätet dryftades i en rasande fart tillsammans med små reflektioner och funderingar över doktor Rektoskopis privatliv. Har man som doktor Rektoskopi gjort över 5 000 rektoskopier så finns det ju saker en liten nasse går och funderar över…

sjöhästResultatet?

Doktor Rektoskopi meddelade stolt att Busnasses tarmar är i ett skick som nya! Få Busnassar har sådana A-tarmar som vår nasse! Ta t.ex. tunntarmen, den är enligt doktor Rektoskopi som en ‘sjöbotten’. Visst är det en underbar metafor. Busnasse är den enda jag känner som jag vet har en fräsch och böljande sjöbotten i magen!

Kanske svävar en och annan sjöhäst förbi därinne också…

Written by tankemosaik

2009/05/22 at 11:42

Blåbärsrulle…

with 2 comments

P5161272Issan med sambo och två barn ringde för några veckor sedan. Ja, hon hade nog hållit på att ringa under någon månad eller så. Vi är lite slarviga med att lyssna av telesvar. Visserligen hade hon messat, ringt fasta telefonen, våra mobiler och mejlat men av någon anledning fick vi inte kontakt. Tror det var lättare förr när det bara fanns vanlig telefon och post. Trots all teknik fick vi tag på varandra och bestämde att träffas i lördags kväll.

Så trevligt och roligt! Vi kom fram till att det var väldigt länge sedan vi träffades sist. Lite kusligt hur tiden bara rinner iväg. Visst är det fantastiskt lyxigt att bli bortbjuden. Bara samla ihop sig själv, försöka passa tiden, komma hem till goda vänner och sätta sig och äta gott. Anders hade skrämt liv i grillen och fått fyr på briketterna. Grillade gott marinerat kött. Issan marinerar kött i Coca Cola och örtkryddor (!) låter lite knäppt men blir saftigt och hurgottsomhelst.P5171376-1

Anders försökte öppan en flaska vin. Tittade på korkskruven som om det var första gången. Angrep även flaskan som om det var första gången… Jag som nästan inte dricker någonting och väldigt sällan öppnar vinflaskor kände mig som expert på korkutdragning. Det är härligt hur man kan utvecklas hos vänner! Tror ägen att Anders utvecklades på korkutdragningsfronten 🙂 Börjar undra om bag-in-a-box-generationen har vissa kompetensluckor…

Efter den goda maten var det dags för Issans paradnummer. Blåbärsrulle! Kan bara säga Mums och Mums igen! Finns inget som slår denna fantastiskt vackra och läckra dessert. Marsanpulvret som är en av ingredienserna i själva ‘rullet’ ger en underbar smak. Inne i själva rullet är det vispad grädde och blåbär. Vattnas i munnen när jag skriver…

Pinnstol_pNär melodischlagerfestivalen drog igång lärde vi oss snabbt att säga ‘Hello Europe!’. Efter att ha tränat lite kunde vi säga det på flytande Rysslandsengelska. Bara att tänka in att man har en golfboll i munnen. Hello Europe!

Issan positionerade sig snabbt på en pinnstol. Hon (och jag) kommer från Norrland. Helt plötsligt kom jag ihåg hur vanligt det var när jag växte upp att värdinnan satt på sidan om på en pinnstol, rak i ryggen, redo för utryckning. Hur mycket utryckning den här lilla människan var redo för är lite osäkert att säga. Men norrlandsgenen hade fått henne att sätta sig på pinnstolen medan vi andra satt i soffan och tittade på TV och käkade godis. Issan käkade nötter, måste nämnas så att ni inte börjar tycka synd om henne…

Som sagt, tiden går fort. Helt plötsligt var klockan nästan ett på natten. Vi bestämde att träffas igen när vår trädgård är ombyggd. Det ska den vara till första veckan i juni om planeneringen håller. Inte ett år till utan Issan & Co! Lovar att jag ska sitta på en pinnstol när ni kommer, alltid redo!

(Kamerna fick vara hemma.
Bilderna från trädgården som snart ska raseras och byggas upp igen, fast inte pinnstolen.)

Written by tankemosaik

2009/05/17 at 20:40

Publicerat i glad, vänner, vår

Tagged with , , , , , ,

What a night…

with 5 comments

I går kväll hade vi glädjen att få ha Måsen och Elisabeth på middag och Abba-sing-a-long. De hittade till oss! Det ser vi som en bedrift. Måsen brukar nämligen köra lite hit och dit innan hon hittar fram. Tänker att här är det nog vänster, när det är höger. Sedan är hon lost. Men inte igår, då var det raka spåret. De kom i ett fordon som var misstänkt lik ‘Flexlinjens’ bussar. Den som pensionärer och sjukbesök brukar beställa här i Göteborg.

Apropå det så fyllde Elisabeth i förra veckan. Vi hade inhandlat present som högtidligt överlämnades vid ankomsten, men nu kommer jag ihåg att vi glömde sjunga. Vi kan säga att vi hålla stämbanden i vila till själva sing-a-longen. Till vår stora förvåning fick vi en motpresent. Ett stort påskägg till oss var. En vacker mugg och en påse godis. a04513_2Dessutom en rolig äggkokar-manick. Ser ut som ett ägg och läggs ned i kastrullen tillsammans med vattnet och  äggen som ska kokas. När äggen är mjukkokta spelar ägget ‘Killing me softly’ nere i kokvattnet. Tar man inte upp dem kommer det en ny sång för mediumkokta och en för hårdkokta. Nu kommer vi att koka ägg hela dagarna…

Klockan halv åtta började vi släcka ner för Earth Hour. Där satt vi i stearinljuset och hade det mysigt med champagne, förrätt, lite bränd franska med gratinerad chevre och fikon- och kanelmarmelad. Ja, ja, skar man bort ytterkanten så gick den faktiskt att äta men den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Någonstans där i bortskärandet av förkolnat franskbröd så insåg vi att Earth Hour börjar kl halv nio och inte halv ått. Det var bara att börja tända igen. Vi ville ju inte överdriva med att leva i mörker i två timmar. Nix. Speciellt inte mot bakgrund av att någon planerade att sno en timme från oss under natten som kom. Sommartid, en konstig idé…

Efter att ha rusat runt och tänt allt ljus så började det bli dags för varmrätten. Den blev inte bränd. Smakade riktigt bra om jag får säga det själv. Hann bara sätta fram den så var klockan halv nio. Dags att släcka för andra gången. Runt i huset och släcka, släcka. Jag har inte riktigt satt mig in i Earth Hour men jag tycker att tanken är god och att det känns meningsfullt att stödja Världsnatur fonden som driver kampanjen. Ger även viss motion… Har lärt mig att det började i Sydney 2007, i fjol deltog 400 städer och i år flera tusen. Göteborgs stad verkar dock ha en haltande inställning till den. Lovade släcka stora byggnader, många stod ute och väntade, vad hände? Absolut ingenting. Kunde vara bättre ställt med Sveriges andra stad.

Efter dessert, te och kaffe hade Earth hour avslutats. Vi kunde dra på Singa-a-long med Abba. Vi har pratat om det i några månader och nu blev det äntligen av. Riggade Playstation med mikrofoner, kopplade in projektorn in med öronpropparna och sedan var det bara att köra. Och det gjorde vi.

 När stämmbanden rosslade och det kändes som vi hade svalt en tennisboll gick vi över till Mammamia-DVDn – i Sing-a-long-läge.  Betade systematiskt av alla låtarna. Fram mot tvåtiden på natten så gick Flexlinjen åt andra hållet, Måsen och Elisabeth försvann in i morgondimman mot väster…

Har idag sopat ihop resterna av mikrofonerna. Ska köpa nya till veckan 🙂 vi ska ju ha fler sing-a-long-kvällar når stämbanden läkts ut… 

collage

Sångfåglar...

Written by tankemosaik

2009/03/29 at 18:25

Lite gnäll och möten…

with 4 comments

Först lite gnäll…

hspurHar fortfarande ont i hälen, väldigt ont. Det kan vara hälsporre eller hälsmärta. Det verkar vara två olika saker. Egentligen skiter jag i vilket av dem det är. Tror inte att det har någon betydelse, det gör ont i vilket fall som helst. Har käkat Voltaren i snart tre veckor, undrar om det egentligen haft någon som helst inverkan, troligen inte. Förutom att magen tar stryk. Det som irriterar mig mest är att jag inte kan träna. Har instruerat BodyPump det går riktigt bra men jag kan inte köra konditionspassen och nu börjar jag få abstinens. I helgen fick jag laserbehandling och akupressur. Akupressuren var värre än hälsporren! Tala om att göra ont, fick tankar om att döda akupressören är bättre än levande. Han hade hört det förut, han som gav mig akuressur. Tydligen ett vanligt fenomen. Men han var glad ändå…

Nu har jag gnällt lite, känns bra. Kanske mest intressant för mig själv. Men har du något bra recept mot hälsporre så lämna gärna en kommentar.

Möten…

Jag möter rätt så många människor i mitt arbete. En del sätter spår andra inte. En del är positiva, skapar energi, andra skapar också energi men åt andra hållet. En del sätter inga spår alls. Jag tänker att det är ett rätt så mänskligt sätt att reagera på. 

istock_000000398608largeNågon gång, absolut inte ofta träffar jag någon som jag får väldigt bra kontakt med på en gång. Någon jag kan byta tankar och idéer med. Där det finns en uppfriskande nyfikenhet från båda håll. Ett möte som ger empowerment. Måsen som ibland kommenterar mina inlägg och som faktiskt varit med på bild några gånger (om än diffust) är ett sådant möte som blivit en av våra bästa vänner. En familjemedlem i vår familj helt enkelt. Till helgen ska vi träffas och ha en ‘ABBA sing-a-long’-kväll! Men det blir en annan historia.

Idag träffade jag en person som jag inte träffat på många år, 4-5 sådär, tror jag. Ett roligt möte, ett möte som gav energi och glädje. Ett möte som tillhör de sällsynta. Glädje för det blev en spännande dialog och nyfikenhet kring och om livet och våra möjligheter. En otvungen diskussion om hur vi bygger våra drömmar och hur vi väljer i våra liv för att nå dem – eller inte väljer eller kanske väljer bort. Energi för att det vi pratade om berörde mig, skapade tillfällen för reflektion.

Fick frågan ‘vad har hänt i ditt liv sedan fem år tillbaks’. Även om jag själv ställer mig frågan ibland så var det stor skillnad när jag fick frågan ställd till mig. Min direkta känsla var att det har hänt något påtagligt, något ordentligt, något som gör en stor skillnad,  något jag inte kan sätta ord på, ännu. Inte annat än att det handlar om en inre säkerhet som vuxit sig stark. En säkerhet som kommer att leda mig på nya vägar. Bär med mig frågan, lite som en karamell jag sakta suger på. Är nyfiken på vad jag tillslut kommer fram till.

I min roll som handledare ställer jag ofta liknande frågor. Frågor för att se skillnader, få fram ny information. Information som leder till förändring. Det är nyttigt att själv, lite oväntat, få frågorna ställda till sig…

Vi pratade om mycket och kom bland annat in på hur uppväxten ger oss mönster som vi kanske inte ens är medvetna om (kan också kallas för paradigm). Om du t.ex. är uppvuxen i en dikatatur där skolväsendet är inriktat på att sätta gränser för vad du får  tänka – inskränker dina valmöjligheter, din frihet. Vad händer då när du kommer till en kultur där det finns många valmöjligheter? Hur vet du då hur du ska välja, att du väljer rätt eller hur du ska ta reda på möjligheterna innan du väljer? 

Jag känner igen de här frågeställningarna från min egen utveckling. Det finns tillfällen när jag har tagit ett lite större kliv, en steg in i en annan verklighet. Helt plötsligt fungerar inte det gamla sättet att tänka. Jag har fått ge mig tid, ibland mycket tid, innan jag hittat ett nytt sätt att förhålla mig. Förvirrande men samtidigt spännande.

Ibland har vi som sagt tur när vi möter andra människor som kommer i vår väg…

Written by tankemosaik

2009/03/26 at 22:40

Underbart med vänner…

with 3 comments

Visst är det underbart med vänner! 

p20705031
I går kväll var vi hos Åsa tillsammans med Elisabet. Vi hade officiell invigning av Fönstret som Åsa har satt in mellan köket och vardagsrummet. Ett smalt och högt fönster som bara blev så superbra. Fönstret invigdes med rosa champagne. Sedan god mat, gott vin och umgås världens bästa vänner, kan det bli bättre!

p2070469

Klicka på mig!

Innan invigningen var det kaos i köket. Åsa hade ”järnkoll” på vad som hände i ugnen, på spisen och i sallads-skålen. Förvirrad fick ett ansikte. Den alltid hjälpsamma Elisabet skapade genast lugn *ler* Men som alltid fixar Åsa  till det så att hon är kolugn och gästerna vimsar omkring med skenande puls och något stirrigt i blicken.

Ibland träffar man människor som man bara älskar. I det här fallet är vi övertygade om att vi träffats i tidigare liv. Vi försöker reda ut vilket av dom. Lite problem eftersom våra minnen bara sträcker sig över det nuvarande, knappt. Vi börjar bli lite halvsenila, men det gör bara tillvaron roligare. 00880_002
Du vet, det här var en sådan kväll då Åsa plockar fram sin LP-skiva med Lasse Löndahl, den som är signerad. ”Till världens bästa vän från Lasse….”. 

Åsas son som är strax över tjugo undrade lite uppgivet vem Lasse Löndahl är. Vad lär man sig i skolan nuförtiden? Kent fösökte med att säga ”han som ofta sjöng med Towa Carson”. Gissa om det gjorde saken mer kristallklar. Men Jonas, nu kan du utvidga ditt livslånga lärande genom att klicka på Lasse och Towa…

Tyvärr, eller tack gode gud, kunde vi inte lyssna på skivan för Åsa har ingen gammal skivspelare. Vi lyssnade istället på Jonas (sonens) kompositioner som fick oss att tappa andan av beundran. Du kan också lyssna om du vill genom att klicka här

Det var några månader sedan vi träffades så vi hade mycket att prata om. Elisabet hade haft hundteater som blivit uppmärksammad i pressen. Hon p2070568hade med sig lilla Tessla (jack russel) som inte deltog i hundteaterföreställningen. Men hon håller på att öva upp sig. Tessla kan buga, rulla runt, ligga, sitta och en del andra små och stora konster. Hon kommer att bli en lysande skådespelarhund.

Vi bestämde oss snabbt för att vi inte gillar Ahlgrens chokladöverdragna bilar. Det ska vara originalet. Värdinnan hade som tur var köpt upp tre påsar original. Vi var alla mycket nöjda över detta. I nödfall kan vi tänka oss sura bilar, men bara i nödfall.
 

Elisabet undervisade oss alla i hur man bemöter personer man inte gillar. Ta ett djup andetag och säg:

”I forgive you,
I forgive myself,
and I wish you the very best in your life”

Vi begrundade detta, reflekterade och tänkte. Kom genast på en handfull personer vi omedelbart ville/behöver säga detta till. Efter en liten stund kom vi på några till. Hmm…

Vi övergick till att träna på varandra. Bra om vi skulle råka på någon inom de närmaste minuterna. Tonfallet, blicken och andningen är viktigt för att det ska bli riktigt bra. Elisabet som är dramapedagog övade grundligt med oss…

p2070487Kort sagt en sådan här kväll som man emellanåt bara behöver. En kväll som fäster sig i minnet som en klart gnistrande stjärna på en mörkblå himmel. En kväll att minnas.

En fantastiskt sång med Jonas och Jenny.
Du måste lyssna! (Det är Jonas som sticker fram ansiktet i fönstret).

Written by tankemosaik

2009/02/08 at 10:23

Publicerat i familj, fest, glad, vänner

Tagged with , , ,

Vi tänker…

leave a comment »

Nu e vi två som bloggar, min kollega Birgitta och jag…..Butterfly

Vi sitter och funderar över Appreciative Inquiry och vad det är i det som David Cooperrider pratat om idag, som gör att vi inte kan sluta tänka på dagens föreläsningar.

Han pratar om det vanliga och det vi känner igen men på ett helt annat sätt än vanligt. Vi lyfts helt plötsligt ur vårt vanliga sammanhang och får ett helt nytt sätt att se på saker och ting. Den stora förändringen är att se på: hur det skulle kunna se ut när det är som bäst, när man är nöjd. I stället för att leta efter problemen. Kan låta trivialt, men är en stor skillnad mot hur vi jobbar i organisationer idag. Tänk till exempel på kvalitetsutveckling där vi använder metoder och verktyg för att hitta rotorsaker, (t.ex. 5 varför). Tala om att gräva i problemen.

Kanske svårt att förklara men synsättet talar till hjärtat. Vi har också ännu en gång fått reflektera över vad språket gör med oss. Tänk på vår kollega ‘Fjärilen’ som är vårt stora stöd när vi arrangerar stora möten. Hon har en fantastisk förmåga att hela tiden se lösningar. Hon ser den positiva bilden och sedan händer saker hela tiden. Smack, smack, smack.. så är det löst. Hon har ett underbar vidsynthet som hela tiden skapar lösningar på det vi upplever som problem. Hon gör det så lätt att de tungsinta människorna omkring henne inte begriper inte vad hon gör för oss. De förstår inte att hennes positiva föreställningar skapar lättheten i det hon gör.

När David Cooperrider pratar om positiva bilder, då ser vi vår Fjäril framför oss och begriper genast vad han menar.

Fjärilen, vi skickar en STOR appreciative kram till dig!

Written by tankemosaik

2009/01/27 at 21:36