Archive for the ‘systemiskt’ Category
Handdukar och djur…
När vi var i Brasilien fick vi vid några tillfällen handdukarna vikta på fantasifulla sätt. På Las Palapas viker de handdukarna som djur. I går en elefant, idag en påfågel. Kan inte bärga mig till i morgon för att se vad de lyckats fixa till. Funderar på om jag ska ta en kurs i handduksvikning, tänk ett skåp fylld med ett helt zoo!
Sjuttio och påse….
Nu känner jag mig som när jag gick i skolan en gång för länge, länge sedan och skulle skriva mitt-sommarlovs-berättelse 🙂
Idag har vi legat på stranden i fem timmar. Jag med solskyddsfaktor 70 i ansiktet och en påse över huvudet, nästan. Tog en T-shirt istället, påse såg lite överdrivet ut. Solen är stark, vattnet är underbart varmt och salt, och stranden är fantastisk. Hotellet är en idyll, ett ställe man bara vill stanna kvar på. I alla fall just nu. Harlene var förresten igång på frukosten idag, inser att det kommer att bli jobb också, men nu njuter jag.
Här har vi varit idag, lyssnat på live-musik, solat och badat. Hotellet ordnar live-musik varje dag. Igår var det en kvinna som sjöng bossa och samba, som en dröm att ligga under parasollerna och bara njuta. Idag ett band med 5 personer som spelade modern jazz med improvisationer, lika underbart.
Kent på stranden…
Dagens väderprognos…
Vårt lilla hus som vi har undervåningen i…
Bolag, pingvin, terapi och canadensare…
Verkligen en varierad vecka, verkligen. Det sista med eftertryck, typ fetstil och utropstecken. Började med ett möte som för mig, blev helt förvirrat. Kändes som jag hade kommit fel, mötet behövde inte mig eller om det var jag som inte behövde mötet, vem vet. Hursomhelst är det intressant när man (=jag i det här fallet) får starka känslor om att hamna fel. Det var jättelänge sedan sist, många år. Så det var väl dags, tänker jag. Får se hur mötet förhåller sig till mig och jag till mötet inför nästa planerade träff. Gå eller inte gå, detta är frågan.
Veckan fortsatte med möte med Grant Thorntons revisionsbyrå. Rådgivning om bolaget och fullt ös på att få det registrerat och klart under november. Många små beslut att ta och många papper blev det som revisorn skickade hem – alla med felstavat (mitt) efternamn. Brukar inte bry mig speciellt men det här kändes ändå som lite speciellt sammanhang, så de returnerades. Nu har jag fått nya där jag heter det jag heter och bor där jag bor. Kan det bli bättre?
Träffade en supertant (pingvinen, som ibland pingvinar omkring i den här bloggen) i onsdags och blev bjuden på en fantastisk middag på en trevlig restaurang vid Saluhallen i Linnéstaden. En trevlig kväll med mycket energi, kreativitet och skratt!
Torsdag och fredag – workshop i terapiutbildningen. Stor workshop med över 100 deltagare som letade sig ut till Nya Varvet och Nordiska Hälsovårdshögskolans aula för att lyssna på Art Fischer. Art pratade om narrativ terapi i sammanhang där våld finns med. Två riktigt bra dagar där jag slängdes mellan totalförvirring och att förstå en hel massa saker. De sista två timmarna idag var helt fantastiska, nästan magiska. Omöjligt att återberätta men det gjorde mig riktigt glad att gå därifrån med en fantastisk berättelse som klingade både i öronen och själen.
Det är just det som är så fantastiskt med möten med människor, det kan hända de mest märkliga och mäktiga saker. Magiska är ett ord som dyker upp i huvudet på mig då och då.
Nu är det riktigt skönt att det är helg!
I takt…
Precis här och just nu är jag i takt med tiden och bloggandet. Det här inlägget skrivs just nu, varken igår eller idag. Känner mig dessutom konstigt pigg. Börjar misstänka ljusterapilampan, men det kan ju även ha att göra med terapiutbildningen jag började i måndags. Fantastisk grupp, underbara människor, bra föreläsare och ett riktigt intressant ämne.
Visst erkänner jag att hjärnan känns som om någon klivit omkring i den, men det ska den nog göra efter tre sådana här dagar. I dag tränade vi på en re-membering-intervju och tänk, då dök hon som jag känt sedan lääänge upp och gjorde ett intåg på min personliga scen 😉 vi vände och vred på henne lite och uppskattade verkligen hennes närvaro.
Re-membering handlar om att skapa rika berättelser om t.ex. personer som haft betydelse i ens liv, och det har hon ju. Det kan både vara verkliga personer och fiktiva personer. Man kanske läst en roman och fastnat för en person i boken, en person som fått betydelse i ens liv.
Barbara Myerhoff heter hon som är upphovskvinna till detta. Länk till Google-books och boken Stories as equipment for living: last talks and tales of Barbara Myerhoff – boken går att läsa online, om man känner för det.
Lite i otakt…
Lite planerat i otakt. Igår skrev jag dagens inlägg och nu skriver jag morgondagens. I morgon har jag BodyPump kl 18.30 och misstänker att jag inte har energi att skriva ett blogginlägg när jag kommer hem.
Den Narrativa Terapiutbildningen började riktigt, riktigt bra. Maggie Carey från Australien föreläser i två dagar och det är bara suveränt bra! Pigg och vaken hela dagen (jag alltså). Kan kanske bero på ljusterapilampan 😉 men den ska inte ge effekt förrän efter ca 5 dagar. Om det är lampan så är jag nog manisk på fredag, vilket i sig kanske är en upplevelse både för mig och omgivningen.
Om ljus kan vara inspirerande så var det blå ljuset väldigt inspirerande. Faktiskt riktigt skönt att ha det intill sig i 35 minuter i morse. Får se hur det går i morgon, som ju då är tisdag eftersom jag skriver det här på måndag kväll och tidsinställer inlägget. Du fattar…
Den heliotropiska principen…
Den heliotropiska principen kommer från botaniken. Det är benämningen på att blommorna vrider sig mot solen, man kan säga att de solar sig i ljuset och värmen. I vår trädgård kan jag se det väldigt tydligt på vissa växter och lite mindre på andra, men ändå tydligt.
Några av dem är supertydliga, de slår ut sina kronblad när solen visar sig, sträcker på sig och vrider sig mot och öppnar upp sig för solen. De följer solens gång på himlen för att slutligen när solen blir svag, sent på eftermiddagen slå ihop sina kronblad och sjunka hop i vila.
Det finns även negativt heliotropiska inslag i växtvärlden. T.ex rötterna hos murgröna och många andra växter som växer i jord. Rötterna söker sig från ljuset för att komma så långt ner i jorden som möjligt där de hittar fukt och näring som gör det möjligt för växten att frodas och fortsätta vända blad och blommor mot solljuset.
Den heliotropiska principen används också i andra sammanhang – lånad från botaniken. Barbara Fredrickson har i sin forskning kring området ‘positivity’ (återkommer i ett senare inlägg om vad positivity står för) visat på att vi människor blir kreativa och får större tillgång till vår kreativitet när vi befinner oss i sammanhang som skapar positiva känslor – när vi vänder oss mot ljuset och värmen.
David Cooperrider är en annan forskare och praktiker som använder den heliotropiska principen som en av flera teorier i sitt arbete med organisationer. Det vill säga människor på jobbet. Han menar att på samma sätt som blomman sträcker sig mot solen, vill vi som arbetar i organisationer sträcka oss mot de mest positiva berättelserna vi har om oss själva och utveckla oss i den riktningen. Spännande tanke!
Jaha, tänker du, men på vårt jobb så är det bara gnäll och elände. Så tänkte David Cooperrider också när han började sin forskning. Efter ett att ha forskat ett tag upptäckte han att det blev en väldig skillnad om han började fråga om vad som fungerar bra och hur det skulle se ut på jobbet om det var som bäst. När de som arbetade i organisationen började sätta ord på sina styrkor, och det som gav liv och energi på dagarna, då började det hända saker. Utan att någon egentligen gjorde något så började en förändring på ske, en förändring mot de positiva berättelserna.
Den heliotropiska principen i ett socialt sammanhang.
Helhet och delar…
Ibland är det viktigt att tänka på att det vi ser och upplever kanske inte är som det ser ut. Ja,jag tänker att ofta är det så att det vi upplever och kanske inte förstår eller irriterar oss på eller till och med tycker om är en del av en annan helhet. Och när man ser helheten så får man helt plötsligt en annan förståelse för vad man ser eller upplever.
Det var väldigt tydligt idag när jag gick på Botaniska.
En hel massa vackra penséer…
Eller kanske en björn…
