Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for the ‘positiv’ Category

Äntligen…

with 2 comments

Hon som jag känt sedan lääänge mejlade över en länk från DN – tack!
Jag har tänkt tanken flera gånger, väldigt många gånger faktiskt. Men nu säger Micael Dahlén det också och det känns riktigt befriande.

I en värld som ständigt förändras är det inte alls säkert att det som fungerar i dag gör det i morgon. Så glöm det förflutna och blicka framåt, uppmanar professorn Micael Dahlén.

Läs artikeln på DN – här hittar du den! Får mig också att tänka på styrkebaserad verksamhetsutveckling som utgår från våra styrkor, det vi gör bra idag för att sedan titta framåt och uppmanar oss att fundera över hur det skulle kunna se ut när det fungerar som bäst. Här rotar man inte i det som inte fungerar, det är liksom ingen idé att leta efter problem och beskriva dem. Utmaningen ligger i att komma fram till hur det ser ut när det funkar bra!

Det var certifieringstanter jag hämtade på Landvetter i söndags (se inlägg) så jag kan nu meddela att jag är certifierad KIM-konsult, va e de då? Läs här. Mitt nya bolag är under bildande och jag kommer även att bli delägare i Familjeterapeuterna Korsvägen . Lite info så där på sidan om. Mer kommer säkert framöver. Samarbetsavtalet med Eskadern företagsutveckling är även det klart. Mitt nya yrkesliv börjar så smått ta form och det känns riktigt, riktigt spännande.

Vad jag däremot inte riktigt förstår är varför vädret är som en dusch i full storm…

Annonser

Written by tankemosaik

2010/11/02 at 21:19

I like…

with 3 comments

Ska bli spännande att se hur det går för Anna i kväll. Har blivit rätt så ointresserad av Melodifestivalen men råkade växla över när den här låten var på tur. Och vilken tur jag hade, gillade omedelbart!

Youtube-tips-tack till Anmaja och Lussekatt!

Written by tankemosaik

2010/03/13 at 15:48

Publicerat i positiv

Tagged with

Fortsätter fundera på motivation…

leave a comment »

p4050804För att fortsätta på inre och yttre motivation som jag skrev om för några dagar sedan. Idag vet jag inte vilken motivation som gjorde att jag förflyttade mig till arbetet. Lögn, jag vet. Det var uteslutande yttre motivation – arbete ger lön, lön som jag behöver för att bo och leva. För många dagar med detta som motivationsfaktor blir inte bra. Det vet jag erfarenhegtsmässigt. Här gäller det att vara lite nyfiken och väcka den inre motivationen och drivkraften. Ett sätt som brukar fungera är att fokusera på vad jag kan lära mig under dagen, även om vissa möten känns som sömpiller så försöker jag hitta ett förhållningssät som ger energi.

Har hamnat i ett läge där jag kan tänka tillbaks på tidigare år och tycka att det var riktigt bra – då. Jag kan riktigt känna glädjen i hur det var att arbeta, det hände mycket hela tiden, många nyheter inom IT-sidan, vi byggde många nya system. När jag jämför känslan jag känner vid återblicken med den jag har idag så blir skillanden markant och min spontana känsla är att jobbet var roligare förr…

Har detta med åldern att göra? Eller var det så att världen och vi var annorlunda till det bättre för säg tio femton år sedan. Har stressen öka? Informationsflödet har definitivt ökat, vi, i alla fall jag, överhopas av information hela tiden. Både mejlledes men även via webbplatser jag måste besöka för att hålla mig uppdaterad.

Jaa, var det bättre förr… eller enklare…?

Written by tankemosaik

2009/04/14 at 22:40

Publicerat i positiv, tankar

Tagged with ,

Småmosaik…

with 2 comments

Jag fortsätter att reda ut vad motivation är. Har en ledarutvecklingshelg i april där jag och hon som jag känt sedan lääänge ska inspirera 80 chefer till motivation. Temat är att leda när organisationen är under stark förändring. Hmm har påsken på mig att fundera över inspirationsdelen. 

Men en sak som jag tycker är väldigt intressant är den forskning som finns om positiva känslor t.ex. glädje, lugn och ro eller frid, förnöjsamhet, uppskattning, kärlek osv. Det finns forskning som visar att när vi har kontakt med positiva känslor så blir vi mer kreativa. Vi öppnar upp oss och tänker bredare, blir mer uppfinningsrika. Vi mår också bättre.

Medan när vi känner oss rädda, utsatta, arga, frustrerade osv då minskar vår kreativa förmåga. Sinnet smalnar av och ställer in sig på att fly, försvara eller ta avstånd. 

Mot den bakgrunden är det viktigt att vi uppmuntrar till positiva känslor när vi jobbar med förändringsarbete i organisationer. Naturligtvis även i ledarskapet.  När vi letar fel, brister och risker (vilket inte är helt ovanligt) finns det stor risk att vi väcker känslor som t.ex. försvar, rädsla osv. Vi känner oss utpekade. Vår kreativitet avtar och möjligheten till att hinna nya vägar och lösningar minskar drastiskt.

Det handlar naturligtvis inte om att bara vara i ett positivt känsloläge. Båda sidorna måste finnas men det är viktigt att det är balans mellan dem.

Rotar vidare i det här spännande ämnet och återkommer…

p7270559

 

Written by tankemosaik

2009/03/31 at 20:56

What a night…

with 5 comments

I går kväll hade vi glädjen att få ha Måsen och Elisabeth på middag och Abba-sing-a-long. De hittade till oss! Det ser vi som en bedrift. Måsen brukar nämligen köra lite hit och dit innan hon hittar fram. Tänker att här är det nog vänster, när det är höger. Sedan är hon lost. Men inte igår, då var det raka spåret. De kom i ett fordon som var misstänkt lik ‘Flexlinjens’ bussar. Den som pensionärer och sjukbesök brukar beställa här i Göteborg.

Apropå det så fyllde Elisabeth i förra veckan. Vi hade inhandlat present som högtidligt överlämnades vid ankomsten, men nu kommer jag ihåg att vi glömde sjunga. Vi kan säga att vi hålla stämbanden i vila till själva sing-a-longen. Till vår stora förvåning fick vi en motpresent. Ett stort påskägg till oss var. En vacker mugg och en påse godis. a04513_2Dessutom en rolig äggkokar-manick. Ser ut som ett ägg och läggs ned i kastrullen tillsammans med vattnet och  äggen som ska kokas. När äggen är mjukkokta spelar ägget ‘Killing me softly’ nere i kokvattnet. Tar man inte upp dem kommer det en ny sång för mediumkokta och en för hårdkokta. Nu kommer vi att koka ägg hela dagarna…

Klockan halv åtta började vi släcka ner för Earth Hour. Där satt vi i stearinljuset och hade det mysigt med champagne, förrätt, lite bränd franska med gratinerad chevre och fikon- och kanelmarmelad. Ja, ja, skar man bort ytterkanten så gick den faktiskt att äta men den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Någonstans där i bortskärandet av förkolnat franskbröd så insåg vi att Earth Hour börjar kl halv nio och inte halv ått. Det var bara att börja tända igen. Vi ville ju inte överdriva med att leva i mörker i två timmar. Nix. Speciellt inte mot bakgrund av att någon planerade att sno en timme från oss under natten som kom. Sommartid, en konstig idé…

Efter att ha rusat runt och tänt allt ljus så började det bli dags för varmrätten. Den blev inte bränd. Smakade riktigt bra om jag får säga det själv. Hann bara sätta fram den så var klockan halv nio. Dags att släcka för andra gången. Runt i huset och släcka, släcka. Jag har inte riktigt satt mig in i Earth Hour men jag tycker att tanken är god och att det känns meningsfullt att stödja Världsnatur fonden som driver kampanjen. Ger även viss motion… Har lärt mig att det började i Sydney 2007, i fjol deltog 400 städer och i år flera tusen. Göteborgs stad verkar dock ha en haltande inställning till den. Lovade släcka stora byggnader, många stod ute och väntade, vad hände? Absolut ingenting. Kunde vara bättre ställt med Sveriges andra stad.

Efter dessert, te och kaffe hade Earth hour avslutats. Vi kunde dra på Singa-a-long med Abba. Vi har pratat om det i några månader och nu blev det äntligen av. Riggade Playstation med mikrofoner, kopplade in projektorn in med öronpropparna och sedan var det bara att köra. Och det gjorde vi.

 När stämmbanden rosslade och det kändes som vi hade svalt en tennisboll gick vi över till Mammamia-DVDn – i Sing-a-long-läge.  Betade systematiskt av alla låtarna. Fram mot tvåtiden på natten så gick Flexlinjen åt andra hållet, Måsen och Elisabeth försvann in i morgondimman mot väster…

Har idag sopat ihop resterna av mikrofonerna. Ska köpa nya till veckan 🙂 vi ska ju ha fler sing-a-long-kvällar når stämbanden läkts ut… 

collage

Sångfåglar...

Written by tankemosaik

2009/03/29 at 18:25

Plötstligt är allt bara lugnt…

leave a comment »

 

Det har varit en hektiskt vecka. Jobbat mycket. Tränat och fått inse att jag har hälsporre. Idag har jag fixat walking-skor och inlägg för hälsporre. Oranga saker med urgröpning för änden på underbenet. De är fyllda med någon slags geldämpning. Kändes hyfsat ok att gå med dem. Höll dem inte i handen, hade dem i skorna. Var bortbjudna till goda vänner igår. En av dem är läkare och han var väldigt bestämd över att jag ska vila i 14 dagar och äta maxdos av Voltaren. Hmm….

vimsigFör att knyta an till rubriken på inlägget. Mycket jobb och rörig vecka. Ville bara hem och vara ledig över helgen. Men, hade bokat in en planering över fredag eftermiddag till lördag lunch med nätverket jag planerar att jobba med. Kändes ”pust och stånk” på fredag eftermiddag när jag hämtade kollegan och kompisen sedan lääänge. Hon skulle också vara med. Inte pust för att Birgitta skulle med utan pust för att jag inte fick åka hem och bara slappa.

Vi skulle till Rävlanda. Ett ortsnamn som jag bara tycker låter helt kokko. Får samma känsla när vi åker förbi infarten till Köttkulla på väg till Svenssons möbler i Lammhult. Vi brukar åka dit på sommaren, roligt ställe att gå omkring i. Svenssons möbler, inte Köttkulla.

 

Storåns pensionat med den 300 år gamla boken

Storåns pensionat med den 300 år gamla boken

Hur som helst, ett pensionat i Rävlanda var bokat. Vi körde fel redan efter avfarten från motorvägen till Borås. Verkade som om bilen inte heller vill dit. GPS:en sa sväng vänster, då svänger jag höger. Ibland undrar jag hur jag fungerar, istället för att vända fortsätter vi. Det visar sig att alla vägar bär till Rävlanda. Gick lika bra att svänga höger som vänster, vi hamnade i Rävlanda ändå. Att svänga höger innebar att det var några mil extra men då hann vi prata lite mer. Trevligt!

Väl inne i Rävlanda körde vi omedelbart fel igen. Ingen av oss visste vad pensionatet hette eller adressen. Smart. Birgitta är en handlingskraftig människa. In i närmaste affär och frågar efter vägen. På banan igen. Sväng vänster vid kyrkan om kyrkan är på höger sida. Annars svänger man höger om kyrkan är på vänster sida. Idiotsäkert. 

pict-019Efter en stund var vi framme vid Storåns pensionat i Rävlandas utkanter. Parkerar, tar väskan och vandrar fram till gården. Allt blir bara lugnt. Allt stannar. Ett underbart lugn kring gården och huset. De andra hade också märkt av det. Ett av kvällens diskussionsämnen. Visst är det märkligt och spännande att vissa platser ger lugn och ro. Det bara strålar lugn.

Pratade med en av de som äger pensionatet. Han berättade att det var anledningen till att de köpte sället. Lugnet, den rofyllda energin som smyger sig in i själen när man står på gårdsplanen.

Känner igen mig från när vi köpte vårt hus. Vi kände ett lugn när vi kom in i huset vi sedan köpte. Ett här-vill-vi-bo-lugn fanns trots våldsamma gardinuppsättningar och vävtapeter.

Vi hade en riktigt bra planering. Kommer inte ihåg riktigt när jag skrattade så mycket som i fredags kväll. 

Sätter upp Storåns pensionat på min att-rekommendera-lista. Maten var kanongod. Fisk på fredagkväll och vildsvin till lunch på lördag. Café och restaurang är öppet på lördag och söndag om man bara vill åka tid och äta.¨

Nu vet jag att om jag vill känna lugn och ro så drar jag till Rävlanda…

storan

 

pict0104

Written by tankemosaik

2009/03/08 at 19:59

Möten skapar…

leave a comment »

Visst kan en gris ha vingar!   

Visst kan en gris ha vingar!

I mötet mellan oss händer det. Det är inte i mig själv eller i dig utan mellan oss det händer. Ett annat sätt att uttrycka det är att vi blir till i relationer. Det är det som händer mellan oss som skapar upplevelsen av vilka vi är, hur vi upplever varandra. Det är lätt att säga att någon är någonting t.ex: sur, trött, glad, kreativ osv. Vi sätter lätt etiketter på varandra. Det är lätt att tycka om varandra istället för att tycka om varandra.

Ett annat synsätt är att känslor är något vi visar. Inte något vi är. Vi visar; glädje, trötthet, kretivitet, aggresivitet mm. Synsättet öppnar upp för nyfikenhet. När visar vi olika känslor, i vilka sammanhang? Om vi visar en känsla kan vi också visa en annan – det är inte något vi är, inte något som är statiskt.

I dag träffade jag två personer där jag känner den ena mer än den andra. Vi har en tanke om att vi tillsammans ska skriva ett kapitel i en bok – en antologi. Vi visar djärvhet, vi slänger oss in i ett litet projekt utan att veta så mycket om varandra. Utan att ha förutfattade meningar om varandra. Det är spännande.

Det blir så tydligt att vi har val att göra i våra första möten med varandra. Vi ska ‘känna’ på varandra. Etikettera varandra. Vi har att välja mellan om vi skall leta efter fel och brister hos varandra eller tillgångar. Det är inte så ovanligt att man satsar på det första. Ska man göra något tillsammans med okända människor så vill man ju vara säker på att man inte ger sig in i något galenpanneprojekt eller hur?

Nu visar det sig att vi tänker positivt alla tre. Inte foten-i-kläm-positivt. Utan vi letar efter det som skapar positiva känslor, känslor av glädje och energi mellan oss. För om vi ska skriva ett kapitel i en bok måste vi ju ha roligt! 

Vi hade skitroligt. På två timmar hade vi underlag för minst en bok, troligen ett par böcker. Efter en stund hade vi ett synopsis klart för ett kaptel på ca 25 A4-sidor inklusive illustrationer.’ Hon med glasögon’ är bl.a grym på att illustrera.

Det här är ett exempel på hur man kan välja att vara positiv, dvs. välja att fokusera på och locka fram det som ger glädje och energi. Skapa en uppåtgående spiral. Ett annat sätt att se det är att vi var snälla mot varandra. Vi lät våra bästa sidor få komma fram och visa sig.

Mer kommer i det här ämnet, jag lovar…

Written by tankemosaik

2009/02/17 at 22:25