Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for the ‘ledarskap’ Category

En privat blogg…

with one comment

Det här är ju min privata blogg, brukar inte blogga om jobbsaker, i den mån jag nu kan skilja på mitt jobb-jag och privata-jag. Oftast. Men shit-pommes-frites idag gör jag ett undantag för den här helt suveräna ledarskapsutbildningen. Kolla länken här

Tänkte jag skulle hitta någon käck bild att sätta in här men hittar mest tanter i dräkt och farbröder i kostym när jag söker på ledarskap. Och hur kul är det?! Ja, det kanske är jättekul, men jag tar de här bilderna istället.

Före ledarskapsutbildningen

Efter...

Nu fattar du hur bra den är – utbildningen – eller hur!?

Written by tankemosaik

2011/08/19 at 10:17

Publicerat i ledarskap

Tagged with ,

Snabb-snacka…

with one comment

Fantastiskt att mitt pratande med mig själv helt plötsligt har blivit en metod. Metoden heter Speed-Talking eller snabb-snacka. Ja, jag är förstås inte riktigt lika strukturerad som metoden säger att man ska vara. Jag brukar pladdra på när jag har mycket omkring mig eller försöker komma ihåg vad jag ska handla på Maxi.

Här poppar helt plötsligt en metod upp, som går ut på att man formulerar ett problem (varför inte en möjlighet?) och sedan pratar för sig själv samtidigt som man spelar in sitt själv-pladder. Efter ett tag sätter man sig och lyssnar på sitt pladder, reflekterar och – vips – där finns kanske en alldeles strålande lösning.

Läs om det  i chefstidningens senast nummer, artikeln hittar du -> här.

Written by tankemosaik

2011/03/29 at 20:54

Publicerat i ledarskap, minnen

Tagged with ,

Den heliotropiska principen…

with 5 comments

Den heliotropiska principen kommer från botaniken. Det är benämningen på att blommorna vrider sig mot solen, man kan säga att de solar sig i ljuset och värmen. I vår trädgård kan jag se det väldigt tydligt på vissa växter och lite mindre på andra, men ändå tydligt.

Några av dem är supertydliga, de slår ut sina kronblad när solen visar sig, sträcker på sig och vrider sig mot och öppnar upp sig för solen. De följer solens gång på himlen för att slutligen när solen blir svag, sent på eftermiddagen slå ihop sina kronblad och sjunka hop i vila.

Det finns även negativt heliotropiska inslag i växtvärlden. T.ex rötterna hos murgröna och många andra växter som växer i jord. Rötterna söker sig från ljuset för att komma så långt ner i jorden som möjligt där de hittar fukt och näring som gör det möjligt för växten att frodas och fortsätta vända blad och blommor mot solljuset.

solros_400_52592385

Den heliotropiska principen används också i andra sammanhang – lånad från botaniken. Barbara Fredrickson har i sin forskning kring området ‘positivity’ (återkommer i ett senare inlägg om vad positivity står för) visat på att vi människor blir kreativa och får större tillgång till vår kreativitet när vi befinner oss i sammanhang som skapar positiva känslor – när vi vänder oss mot ljuset och värmen.

David Cooperrider är en annan forskare och praktiker som använder den heliotropiska principen som en av flera teorier i sitt arbete med organisationer. Det vill säga människor på jobbet. Han menar att på samma sätt som blomman sträcker sig mot solen, vill vi som arbetar i organisationer sträcka oss mot de mest positiva berättelserna vi har om oss själva och utveckla oss i den riktningen. Spännande tanke!

Jaha, tänker du, men på vårt jobb så är det bara gnäll och elände. Så tänkte David Cooperrider också när han började sin forskning. Efter ett att ha forskat ett tag upptäckte han att det blev en väldig skillnad om han började fråga om vad som fungerar bra och hur det skulle se ut på jobbet om det var som bäst. När de som arbetade i organisationen började sätta ord på sina styrkor, och det som gav liv och energi på dagarna, då började det hända saker. Utan att någon egentligen gjorde något så började en förändring på ske,  en förändring mot de positiva berättelserna.

Den heliotropiska principen i ett socialt sammanhang.

Utbildad och lite trött…

with 2 comments

Rävlanda – en plats att utbildas på. Kursledningen åkte ner från Sundsvall och Härnösand för att tillbringa sköna dagar i söderns värme. Ha, -22 grader eller -21, svinkallt med andra ord. Jag börjar få nog men det verkar inte ha någon effekt på vädret i alla fall, möjligen på mitt humör.

Många figurer är det i den här utbildningen. De kalls för KIM, ett könsneutralt namn, kan vara man, kvinna, androgynt, neutralt så där. Men när hon själva kursledar-hon skulle rita den lilla figuren med håret så hostade hon till mitt mellan benen på den – så lätt är det att bli man. Vår grupps KIM är numera en han som har ett kvinnonamn – Viodla Albertina Carlsson Star Walker – visst är det ett härligt namn. Du läste rätt, inte Viola utan Viodla.

Det finns de som undrar vad jag håller på med – förutom att jag själv bär de funderingarna med mig hit och dit i livet och nuet. Men just i det här sammanhanget handlar det om att utbilda sig i en metod/verktyg som är väldigt användbart i utveckling av organisationer och grupper eller affärsutvecklingsarbete. Det finns lite mer information på KIM-human AB:s sida. Läs gärna. Det bygger på ett systemiskt synsätt. En vacker dag kommer jag att skriva några inlägg om vad det är. Men inte idag, men bra är det!

Blev lössläpp från Rävlanda vid fyratiden igår eftermiddag. Hade två tanter med mig i bilen. En beställningsleverans till en spårvagnshållplats någonstans inom spårvagnsnätet i den stora staden. Sedan in på Maxi och handla. Hem, vilka en kvart, göra ordning mat och sedan en riktigt god middag, om jag får säga det själv. Framförallt en riktigt, riktigt rolig och minnesvärd kväll. Natten avslutades med ytterligare en leverans till Linnéstaden och Kärra. I säng vid halvtre i morse.

Trött som en bäver idag. Hade ett Setp-up-pass på Hagabadet idag kl 16.00. Lovade i ett svagt ögonblick att vikariera. Det var faktiskt riktigt skönt – efteråt. Nu ska jag ta och dra mig tillbaks och läsa ett kapitel ur ‘Förändring som tillstånd‘ och sedan Labyrinten av Kate Mosse till jag somnar. Har jag tur blir det ett par sidor i alla fall 😉

Diskussionerna gick höga om det här lilla arket och jag upptäckte att jag verkligen behöver en skrivplatta...

Visst är det fantastiskt när man upptäcker att man saknat något i hela sitt liv och helt plötsligt inser vad det är! (Man = jag). En skrivplatta! Vilken fantastisk uppfinning och jag är förundrad över att jag inte insett detta tidigare. På panget/kursgården så hade de skrivplattor till utlåning. I veckan ska jag ta mig till ordning och reda och se om de har en snygg, funktionell skrivplatta som skriker ‘köp mig’ när den ser mig…

Written by tankemosaik

2010/01/31 at 20:48

Publicerat i ledarskap, trött

Tagged with , , , ,

Lite bloggvila…

with 7 comments

Bänk för vila...

Bänk för vila...

Har lite bloggvila den här veckan. Ibland är verkligheten bättre än dikten och då får jag tänka mig för innan jag skriver. Medan jag funderar över detta så reflekterar jag lite över gårdagen och dagen (i alla fall halva dagen). Har tillsammans med Fru K lett en 1,5 dagars ledarutvecklingsverkstad. Ja, verkstad är samma sak som workshop, fast på svenska.

Språkrådet förseslår ordet verkstad eller arbetsseminuarium istället för workshop. Språkrådet har en trevlig webbplats, värd att slänga in ett öga i då och då. Gillar speciellt sidan ‘onödiga engelska‘. Ordet wakeboard föreslår de ska vara vattenbräda. Varför inte säga klädkammare istället för walk-in-closet?

Jag gillar när det finns svenska ord istället för de engelska uttrycken. vi har ju ett eget språk och det är roligt att det utvecklas och används.

Åter till ledarutvecklingsverkstaden. Har börjat lära mig att minska prestationskraven på mig själv. När jag lägger upp en verkstad är det lätt att bli överambitiös, vilja mycket. Här tog vi det lugnt och lät diskussionerna få ta tid, speciellt med tanke på att det var en chefsgrupp från samma arbetsplats som var samlade. Skapa utrymme för reflektion och eftertanke. Temat var ledarutveckling – utveckla verksamheten.

kossa1I går eftermiddag när dag ett var avslutad kändes det som om läget var allt utom det vi planerat för. Nu har jag lärt mig att det är bra, så jag är rätt så lugn i när det inträffar. Det som har hänt är att gruppen har tänkt, reflekterat och styrt själva till det som är viktigt för dem. Vilket självklart inte behöver samma som var viktigt för oss som planerade.

Utmaningen blir att knyta ihop säcken eller att få ett bra och tydligt avslut. Det handlar mycket om att designa sista 1,5 timmen så att allt som kommit upp tas omhand. Ofta handlar det om att ta fram en plan där frågeställningar får sin fortsättning, där det som redan är löst visas upp och framförallt där det som inte kommer att bearbetas vidare blir tydligt för alla så att förväntingarna blir rätt.

Hur som helst så blev jag glad när flera uttryckte att det var den bästa verkstad de upplevde att de haft de senaste åren. Och det är riktigt roligt att höra!

Nu ska jag fortsätta att lyssna på Lizz Wright och läsa om liket som hängde i trädet – Midvinterblod. Börjar närma mig slutet och hoppas verkligen att det inte var betjänten som gjorde det…

Written by tankemosaik

2009/09/23 at 20:58

Hur roligt är det…

with 2 comments

motiv_kossor Som många andra så har jag börjat jobba efter semestern. Hade i och för sig inte varit några större problem att fortsätta ha semester, förutom att få den beviljad. Sitter och väntar på att ‘Hon jag känt sedan lääänge’ ska titta klart på någon film hon sitter och kollar på. Råkade ringa mitt i filmen.

Vi ska skicka ut en inbjudan till en fortsättning på en workshop ‘Verksamhetsutveckling genom ledarskapet’ dag 2. Sitter och funderar över hur roligt det är så här på en måndagkväll kl tio – att snickra på en inbjudan… 😉

Problemet är att mitt minne både tagit semester och antagligen gått i pension. Kunde för mitt liv inte komma på vad vi gjorde dag ett. Kom inte ihåg något annat än att vi hade en ko som betade på en av bilderna. Jag råkade gå på toaletten just när ‘Hon jag känt…’ pratade och växlade till bilden. Allt hängde sig och det blev kossor över filmduken. Alla började fundera över kossor istället för ledarskap. Fick lite att göra när jag obemärkt (trodde jag) gled in genom dörren igen.

Får se om vi satsar på betande getter den här gången.

Men nu har jag börjat minnas vad vi gjorde. Dessutom var det jag som sammanställde dokumentationen(!). En av de bästa dokumentationer jag gjort. Många foton på deltagarna, varvat med bilder vi använde när vi pratade,  blädderblocksblad och leende människor.

Blir riktigt inspirerad när jag bläddrar i den!

Written by tankemosaik

2009/08/17 at 21:21

Publicerat i ledarskap

Tagged with , ,

Maslows behovspyramid…

leave a comment »

Maslow, du vet han med behovstrappan eller behovspyramiden, han är ju rätt så känd och ingår i väldigt mycket litteratur kring grupputveckling, individutveckling, management mm. Jag kom i kontakt med honom för rätt länge sedan när jag läste Stadsvetenskap (tror jag). Har för mig att det var en managementdel i kursen där han dök upp med sin behovstrappa. Kommer ihåg att den presenterades som, just en trappa. Först måste det ena behovet vara tillfredställt innan man kommer upp på nästa nivå.

Maslow Fancy De behov han definierar är: kroppsliga behov, trygghet, gemenskap och tillgivenhet, uppskattning och självförverkligande.

Han dök upp i ett resonemang på jobbet innan semestern så jag tänkte att jag får kolla upp lite mer kring hans teorier. Ofta används den här typen av teorier för att visa hur något är, och då handlar det om du och jag, hur vi är och fungerar. Om man tar t.ex. Maslow och hans resonemang kring våra behov så kan det vara intressant att veta att Maslow själv inte såg behoven i en hierarkisk ordning utan tänkte sig att vi kan befinna oss på flera nivåer samtidigt.

Det finns ingen vetenskaplig grund för att de fem nivåerna finns eller att de är just fem. De kanske är fyra eller sex eller tio, vad vet jag. Ofta sägs det att en nivå ska vara tillfredställd för att vi ska kunna nå nästa nivå. Men som sagt tidigare, Maslow själv såg det inte på samma linjära sätt utan det är en förvrängning som uppstått över tiden.

Men vad innebär det att vi ska vara tillfredställda med en nivå? Hur vet vi att nivån är tillfredställd? Här finns inte heller några svar som kan säga oss vad det innebär. Maslow menade att om man inte tillfredställer de grundläggande (fysiologiska) nivåerna så uppstår mental ohälsa. Det innebär rent praktiskt att om vi inte har mat för dagen då blir vi mentalt sjuka (!).

Det finns alltså inga belägg för att Maslows teorier stämmer med verkligheten, snarare tvärt om. Men det innebär ju inte att hans resonemang kring våra behov inte är hjälpsam. Behovstrappan kan, i rätt sammanhang, vara hjälpsam för oss, den kan väcka tankar kring och själva och vilka behov vi har. Vilka vi känner att vi har fyllt upp och vilka vi skulle behöva jobba med, vilka vi skulle vilja lägga till, dra ifrån osv. En av flera inspirationskällor till vår egen utveckling.

Men tro inte att det är sanningen

Written by tankemosaik

2009/08/04 at 11:29

Publicerat i ledarskap

Tagged with , , ,

Filosofi – kärleken till visdom…

with one comment

Lyssnade på Godmorgon Sverige i morse och en intervju med  läkarna  Claes Hultling och Ricard Levi. De pratade om kriser i livet och hur vi ser på kriser. De menar att vi är snabba att se kriser som något sjukt, något som ska ha en diagnos och behandling. Vidare menar de att det finns en probleminriktining i sjukvården och psykiatrin där man letar efter och fokuserar på det sjuka. Det som begränsar istället för att fokusera på den kunskap, de möjligheter och resurser varje unik människa har inom sig.

kajak-i-vattenfall2Filosofi betyder kärleken till visdom. Under årtusenden har människor funderat över vad det är att vara människa och vad det är att leva. Att använda den kunskapen, den visdomen kan hjälpa oss. De kallar det filosofisk vägledning.

Hultling och Levi vill visa ett annat synsätt på kriser i livet. De menar att att livet är sådant att det innehåller kriser för oss allihopa och att det är synd att man ska behöva betrakta sig som sjuk för att livet innehåller jobbiga saker. Claes Hultling som bröt nacken för över tjugo år sedan och har lång egen erfarenhet av att finna sig i kris. Han säger att en kris kan leda till något bättre. Att en bruten rygg inte går att reparera betyder inte att livet slutar i moll.

Amerikanen Lou Marinoff skriver i sin bok ‘Platon, inte Prozac’ att en av de grundtankar som dagens filosofiska rådgivare anammat är att vi inom oss själva redan besitter all kunskap vi behöver. Vi kan däremot behöva hjälp att plocka fram den. Filosofisk vägledning.

En samtalspartner som kan vägleda dig att lyssna till din inre röst och stödja dig i hur du resonerar dig fram till en lösning. De menar att det här är den genuina vägen att hitta en varaktig lösning: att arbeta sig igenom svårigheten, bena upp problemen, dra lärdom av dem och använda sig av de insikter du får för att undvika fallgroparna i framtiden.

Det här utgör kärnan i den filosofiska rådgivningen.

För mig finns det en etisk aspekt i det här förållningssättet som jag verkligen gillar. Det är att du är specialist på dig själv och att du har den kunskap du behöver inom dig. Min erfarenhet är att det här förhållningssättet verkligen hjälper männsikor att utvecklas och hitta möjligheterna inom sig själva. Bli starka och gå vidare i livet på ett nytt kanske annorlunda sätt. Det ger empowerment.

Parallellen till det här finns också inom t.ex. verksamhetsutveckling. Det finns fortfarande ‘experter’ som går in i organisationer och berättar hur det borde vara, utan att ens bry sig om att fråga de som arbetar i organisationen. Här kan vi också se många goda exempel på nya inriktningar som liknar den filosofiska vägledningen.

Det börjar så sakta förändras…

Written by tankemosaik

2009/04/21 at 20:32

Förundrad…

leave a comment »

uppdragsomr-1Vi är ISO 9001 certifierade där jag för närvarande arbetar. Det kan ses som en kvalitetsstämpel, att vi ska uppfylla vissa krav enligt standarden. Ett exempel är att vi ska ha ett systematiskt sätt att arbeta med förbättringar i verksamheten. Alla ska veta att förbättringsarbetet är något vi tycker är viktigt och att alla, oavsett befattning har ett ansvar att lyfta fram saker som kan förbättras. Det kan vara stora som små saker.

Inget konstigt, tycker jag. Men nu börjar jag undra om jag är skadad när jag tänker att det är väl bara att börja göra.

Så enkelt är det inte. Några förstår inte varför vi måste göra saker på ett annorlunda sätt, räcker det inte med att göra som vi alltid har gjort. För vem ska det vara bättre, för oss eller för kunderna. Några säger att de vet många saker man kan förbättra för att jobba effektivare men de tänker inte säga det för då kanske deras chef för uppskattning för förslaget istället för dem själva. Yterligare några tycker att det är andra, cheferna eller ledningsgrupperna som ska arbeta med förbättringarna. Samtidigt som några andra har förbättringsförslag men vill ha pengar för att berätta om vad det är, annars tänker de inte säga någonting.

Det finns också ett gäng som tycker att det är en stor sak att börja med förbättringsarbete, speciellt om det ska ske på ett systematiskt sätt. Det är inget man inte bara kan börja med utan att företaget gör en stor satstning. Det måste börja uppifrån och följas av stora verksamhetsutvecklingsplaner, pilotgrupper, underlättare och utbildningsinsatser. Modeller för förbättringsarbete ska utvärderas så att vi arbetar med den bästa modellen.

Sedan finns det några som bara vill sätta igång och som inte förstår varför det inte händer något, varför vi aldrig kommer till skott. De funderar på vad man kan förbättra för att komma i gång med förbättringarna…

 

kaizen2

Kaizen - strävan efter kontinuerlig förbättring

 

Written by tankemosaik

2009/04/20 at 20:44

Publicerat i ledarskap, värdegrund

Tagged with , ,

Torsdag…

leave a comment »

Noosa

Noosa

Skönt med en kort vecka. I mogon är det fredag och sedan helg. Är inne i en energisvacka och behöver helgen för att ladda om. Det är intressant att se hur jag själv och andra reagerar när vi befinner oss i en organisation som är i stark förändring. Förändringen drivs av faktorer vi inte kan påverka, konjunkturen och politiska beslut. En lite luddig och övergripande beskrivning, men den får vara så just nu.

Det är en av anledningarna till att jag reflekterar mycket kring motivation. I den här situationen måste jag och många med mig hitta ny motivation, andra vinklingar på motivation för att skapa arbetsglädje och energi. Ledningen (där jag ingår) har också, tänker jag, ett stort ansvar att skapa ‘empowerment’ kraft i organisationen i det här skedet. 

För många blir behovet av trygghet framträdande i den här situationen. Sedan finns det andra som inte har samma behov av trygghet för att känna sig trygga och stabila i förändring. Det är spännande och lärorikt att se hur olika vi människor förhåller oss i förändringssituationer. Jag märker även att det skapar en viss trygghet att prata om just detta. Det är viktigt att sätta ord på och få tillfälle att reflektera kring hur vi själva tänker och hur andra tänker. Det skapar utrymme och möjlighet att förändra sig, att handla på ett annat sätt.

p4080826

En bild kan skapa motivation, lust och glädje...

Jag har tittat lite på hur synsättet på motivation har förändrats över tiden. Det gör även att jag återigen funderar över forsking och teoribildning. Vi har så lätt att luta oss tillbaks på forskning för att säga att saker är på ett visst sätt. När vi sedan tittar bakåt kan vi se att det har varit på många olika sätt. Det borde också innebära att det kommer att bli på ett annat sätt längre fram. Jag tänker att forskning handlar väldigt mycket om ögonblicksbiler i ett speciellt sammanhang i en viss tid.

I det antika Grekland tänkte man att motivation handlade om lust och olust. Vi väljer mellan mål som ger oss välbefinnande eller mål som ger oss obehag eller olust. Inom den vetenskapliga psykologin tänkte man att motivation hos både människor och djur handlar om instinkter. Människan står högre än djuren eftersom människan har itellekt till skillnad från djuren.

Under mitten av 1900-talet hamnade instinktsteorin i bakgrunden. Driftreduktionsteorier intog istället scenen. Här tänker man att kroppen signalerar ett behov som leder till en drift, driften gör att vi blir motiverade att handla på ett visst sätt.

Lägre fram under 1900-talet kommer flera andra teorier om motivation. Bland annat att vi tar sikte på att förverkliga oss själva, vilket gör oss motiverade att göra saker. I nuläget verkar det finnas fyra olika synsätt: psykodynamiskt, humanistiskt , inlärningspsykologiskt och kognitivt. 

Ja, så här fortsätter det, den ena teorin avlöser den andra. Den ena sanningen tar över den andra. Det börjar bli riktigt spännande att fortsätta rota i motivanationen…

Written by tankemosaik

2009/04/16 at 21:27

Småmosaik…

with 2 comments

Jag fortsätter att reda ut vad motivation är. Har en ledarutvecklingshelg i april där jag och hon som jag känt sedan lääänge ska inspirera 80 chefer till motivation. Temat är att leda när organisationen är under stark förändring. Hmm har påsken på mig att fundera över inspirationsdelen. 

Men en sak som jag tycker är väldigt intressant är den forskning som finns om positiva känslor t.ex. glädje, lugn och ro eller frid, förnöjsamhet, uppskattning, kärlek osv. Det finns forskning som visar att när vi har kontakt med positiva känslor så blir vi mer kreativa. Vi öppnar upp oss och tänker bredare, blir mer uppfinningsrika. Vi mår också bättre.

Medan när vi känner oss rädda, utsatta, arga, frustrerade osv då minskar vår kreativa förmåga. Sinnet smalnar av och ställer in sig på att fly, försvara eller ta avstånd. 

Mot den bakgrunden är det viktigt att vi uppmuntrar till positiva känslor när vi jobbar med förändringsarbete i organisationer. Naturligtvis även i ledarskapet.  När vi letar fel, brister och risker (vilket inte är helt ovanligt) finns det stor risk att vi väcker känslor som t.ex. försvar, rädsla osv. Vi känner oss utpekade. Vår kreativitet avtar och möjligheten till att hinna nya vägar och lösningar minskar drastiskt.

Det handlar naturligtvis inte om att bara vara i ett positivt känsloläge. Båda sidorna måste finnas men det är viktigt att det är balans mellan dem.

Rotar vidare i det här spännande ämnet och återkommer…

p7270559

 

Written by tankemosaik

2009/03/31 at 20:56

Att välja…

leave a comment »

pict0006

Byron Bay, Australien

Har just givit handledning och började fundera över våra möjligheter att välja. Handledning är förresten ett ord som man också kan fundera över. Hand-ledning, leda vid handen, leda genom att hålla i handen.

Riktig så är det inte.

Det finns många olika definitioner och vad jag vet ingen ‘vedertagen’. Men det är klart att de flesta handlar om att hjälpa någon att komma förbi eller hantera  problem, komma vidare i livet på ett annat sätt. Här finns det lite olika inriktningar allt från att man måste gräva sig igenom problemen till att man överhuvudtaget inte beröra problemen.

 

För mig handlar det om att stödja, hjälpa den person jag handleder i att kunna göra andra val än hon gör idag. Att kunna se saker i sitt sammanhang och ut olika perspektiv. Att bli medveten om hur framtiden skulle kunna se ut när den är som bäst. Att få en riktning som kanske skiljer sig från den som är idag.

Men till det som jag går och funderar på. Hur medvetna är vi om alla val vi gör under en dag, en vecka, en månad? Jag funderar över hur många val jag gör utan att jag tänker på att jag väljer. Alla val jag gör av ren slentrian, för att jag alltid brukar välja så. Val jag gör för att jag inte tror att det finns något alternativ.

Vad skulle hända om jag började bli en gnutta mer upmärksam på alla möjligheter jag har och som jag kanske inte använder mig av. Om jag började göra lite annorlunda redan i morgon…

Written by tankemosaik

2009/02/09 at 21:36

Publicerat i ledarskap, systemiskt, tankar

Hemma igen…

with 2 comments

pict0078

Hemma igen efter tre fantastiska dagar på internationella universitetet för ledarutbildning i Bled, Slovenien. Positivt överraskad över mitt första besök i Slovenien och Bled. En fantastisk upplevelse att få tre dagar med David Cooperrider. Kan tänka mig hur en katolik som får möta påven känner sig…

Jag lärde mig mycket av Cooperrider som är socialkonstruktionist i fingerspetsarna. Han har det i sig, inser hur språket vi använder påverkar och skapar verkligheten omkring oss. Han väljer sina ord med omsorg så att det han säger ska ge värde till den som lyssnar på honom, till mig. Pratar lite långsamt, repeterar det han tycker är extra viktigt. Letar efter de egenskaper vi har. Säger dem till oss för att vi själva ska uppmärksamma att vi har dem, får oss att bli glada, växa. En unik egenskap.

Han har gjort tydligt att Appreciative Inqiry både är ett förhållningssätt med en metod. För att få bra resultat tror jag att det är viktigt att ta till sig och träna på spårket. Vi fick känna på det som Ludwig Wittgenstein sa att språket sätter gränserna för hur vi uppfattar världen. Genom att träna på att använda ett rikare språk kommer gränserna för hur vi ser världen att förflyttas. Både för mig själv och de jag pratar med.

pict0084David Cooperrider säger att det i amerikansk engelskan finns 10 000 ord för att uttrycka problem men en handfull för att uttrycka det som är bra. När vi själva tränade på att se och uttrycka det som är bra, styrkorna, fick vi känslan av att det är lika ställt med svenskan. Det handlar om att träna sig att uttrycka den rikedom som finns i styrkorna hos andra människor och mig själv. Den här delen av AI blir för mig filosofisk. Nästan med en religiöst innehåll. Vi växer som individer och grupper när vi gör gott för andra och oss själva.

David berättade att han nu har en period där han funderar mycket över ett mysterium. Hans erfarenhet är att ju större grupper man samlar, ju fler intressenter som är med, desto bättre och mer magisk blir det som sker. Han ställde frågan till oss flera gånger, vet ni vad det egentligen är som händer när vi träffas i stora grupper. Han var förbryllad över allt han varit med om som hänt i det som går under beteckningen AI Summits.

pict00881

Summits är en slags expresstart för att accelerera förändringar i organisationer. Där har han haft samlingar med tusentals personer samtidigt. Han har lett summits i stora bolag, i FN med FNs generalsekreterare, med Dalai Lama tillsammans med religiösa ledare från hela världen, med kvinnor i Tibet mm. Överallt har det startat stora förändringar även om utgångsläget varit konflikter och motsättningar.

En rolig sak. Metodstegen i AI består i grunden av fyra faser: discover, dream, design och destiny. I Tibet har man lagt till ytterligare tre: Drum, Dance och Doing.

Cooperrider har ett öppet sinne. Han låter sig influeras, söker inspiration från alla möjliga håll. Nu jobbar han och hans doktorander med att utveckla designfasen. En stor inspirationskälla för honom är företaget IDEO, ett amerikanskt företag som bl.a gör produktdesign. Kända för sin kreativitet och uppfinningsrikedom. IDEO använder sig själva av Appreciative Inquery och Peter Coughlan var för några år sedan huvudtalare på en stor AI-konferens. David var framförallt intresserad av deras sätt att göra brainstorming. Varje medarbetare genererar minst 150 idéer vid varje brainstorming. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av AI och se hur metoden utvecklas.

pict00861En annan givande sida av konferensen var att vi var deltagare från tolv länder. Första dagen var en allmän översikt och genomgång av AI då deltog i ca 50 personer. Dag två och tre som handade om fördjupning i verktygen då var vi ca 30 personer. Jag hade en häftig upplevelse i att vi alla hade samma erfarenheter kring det problemorienterade synsättet. Vi sökte ett annat mer konstruktivt och etiskt sätt att arbeta med förändringar i olika verksamheter. Deltagarna kom från Slovenien, Kosovo, Österrike, Kroatien, Polen, Schweiz, Serbien, Ryssland, Sverige, Danmark, Tyskland och England. 

En konferens som gort intryck och som kommer att ge avtryck i mitt sätt att arbeta.

Written by tankemosaik

2009/01/30 at 23:26

Varför positiv…

with 3 comments

Varför ska vi sträva efter att vara positiva. Få de vi jobbar med, oss själva, våra medmänniskor att ha positiva tankar. Nu tänker jag inte på nidbilden av positiva tankar utan att se det vi gör bra, våra styrko, möjligheter, att känna att ‘det här fixar jag’, att vara omtänksam. Jag kan ibland uppleva att vi fastnar i att prata skit om andra. Ibland av ren obetänksamhet ibland med vett och vilja. Organisationer kan t.ex. fastna i historer om att ‘här fungerar ingenting’, ‘om vi bara hade bra chefer så skulle det lösa sig’ osv…

Varför är bra med att vara positiv. Det forskas mycket kring varför människor som är positiva mår bättre och lyckas bättre än de som är negativa. Forskning kring varför det går snabbare att göra förändringar i organisationr när man undersöker det som fungerar bra istället för det som inte fungerar.

En som forskar inom området är bl.a. Barbara Fredrickson. Hon har skrivit ett paper som heter ‘What Good are Positive Emotions’. Fredrickson har även givit ut en bok som heter ‘Positivity’. Kolla gärna in henne på YouTube när hon pratar om boken Positivity.

Written by tankemosaik

2009/01/28 at 22:59

Tänkvärd konferens…

leave a comment »

pict0030

Konferensen vi är på är tänkvärd på många sätt. Dels ur ett organisationsperspektiv. Men även ur ett vardagligt perspektiv. Det har varit värdefullt att få en upprepning av det jag både utbildat mig inom men också försöker göra i mitt vardagliga liv. Jag återkommer längre fram med själva metoden kring Appreciative Inquiry. Tänker nu bara skriva ner några reflektioner jag har efter de här dagarna. AI vilar på vad man kallar för en socialkonstruktionistisk grund. En krångligt ord som står för att det vi säger, är det vi gör med varandra. Vårt språk skapar hur vi upplever världen mellan oss.

Det blir väldigt tydligt för oss på konferensen att vi saknar språk för att prata om styrkor, vad vi gör bra och möjligheter. Både när det gäller förändringar i organisationer men även i vårt vardagliga liv. David Cooperrider säger att det i den amerikanska engelskan finns 10 000 uttryck för att beskriva problem och en handflull för att uttrycka styrkor.

pict0051Vi har arbetat i grupper för att formulera intervjufrågor som lyfter fram det som fungerar bra, det vi vill utforska mer för att kunna göra mer av. (Istället för att fördjupa problembilderna). I vår grupp har vi känt oss som analfabeter, vi har inte språket för att skapa frågor som har stuns i sig och som skapar energi och lust. Situationen är i och för sig också ny, vi är två svenskar, två slovenier och en makedonier i gruppen. Alla fem sitter och försöker hitta frågorna på sitt hemspråk för att sedan hitta en bra översättning till engelskan. pust…

Ludwig Wittgenstein, filosofen sa att:

”The limit of our language is the limit of our world”.

Nu märker vi hur sant det är. Väldigt nyttig och lärorik upplevelse.’

David säger många små saker som jag hajar till inför. Han frågar oss om vi tror att en konstnär som ska måla av ett landskap sätter sig ner och funderar över vad som är fel med lanskapet, vad som är det största felet och varför det är fel. Nej, säger vi, vi tror att han försöker hitta det unika, det vackra, det som är värt att lyfta fram. Varför gör ni inte det i era liv och i era organisationer också – frågar David. 

Vi skapar organisationer för att vi tror att de ska funger, de ska lösa uppgifter. Så snart vi skapat dem börjar vi leta felen i dem. Är det inte fantastiskt. Vi behandlar organisationerna som en maskin där vi försöker leta felet. Men det jag tycker är mest faschinerande är att vi inte fattar varför vi inte lyckas.

(Bilderna från IEDC i Bled)

Written by tankemosaik

2009/01/28 at 22:45

Om ledarskap…

with one comment

Peter Drucker har skrivit många böcker om ledarskap, det är bara bilbeln som tryckts i fler upplagor än Druckers böcker. I slutet av sin karriär menade han att

”All management books, including those I have written, focus on managing other people. But you cannot manage other people unless you manage yourself first.”

Fler citat av Peter Drucker

Written by tankemosaik

2009/01/28 at 09:00

Publicerat i Arbetsliv, citat, ledarskap

Vi tänker…

leave a comment »

Nu e vi två som bloggar, min kollega Birgitta och jag…..Butterfly

Vi sitter och funderar över Appreciative Inquiry och vad det är i det som David Cooperrider pratat om idag, som gör att vi inte kan sluta tänka på dagens föreläsningar.

Han pratar om det vanliga och det vi känner igen men på ett helt annat sätt än vanligt. Vi lyfts helt plötsligt ur vårt vanliga sammanhang och får ett helt nytt sätt att se på saker och ting. Den stora förändringen är att se på: hur det skulle kunna se ut när det är som bäst, när man är nöjd. I stället för att leta efter problemen. Kan låta trivialt, men är en stor skillnad mot hur vi jobbar i organisationer idag. Tänk till exempel på kvalitetsutveckling där vi använder metoder och verktyg för att hitta rotorsaker, (t.ex. 5 varför). Tala om att gräva i problemen.

Kanske svårt att förklara men synsättet talar till hjärtat. Vi har också ännu en gång fått reflektera över vad språket gör med oss. Tänk på vår kollega ‘Fjärilen’ som är vårt stora stöd när vi arrangerar stora möten. Hon har en fantastisk förmåga att hela tiden se lösningar. Hon ser den positiva bilden och sedan händer saker hela tiden. Smack, smack, smack.. så är det löst. Hon har ett underbar vidsynthet som hela tiden skapar lösningar på det vi upplever som problem. Hon gör det så lätt att de tungsinta människorna omkring henne inte begriper inte vad hon gör för oss. De förstår inte att hennes positiva föreställningar skapar lättheten i det hon gör.

När David Cooperrider pratar om positiva bilder, då ser vi vår Fjäril framför oss och begriper genast vad han menar.

Fjärilen, vi skickar en STOR appreciative kram till dig!

Written by tankemosaik

2009/01/27 at 21:36

Att se styrkorna…

leave a comment »

David Cooperrider är en av grundarna till Appreciative Inquiry. Det finns idag ingen riktigt bra svensk tolkning av begreppet. Syrkebaserat förändringsarbete eller bekräftande förändringsarbete är några av de svenska benämningar som brukar användas.

pict0003En liten knubbig man från USA står framför oss och pratar på ett enkelt och självklart sätt om hur man kan få förändring att gå fort, ske med stor delaktighet, vara roligt  och ge bra resultat. 

Han pratar om ett företag som har bilverkstäder i en delstat i USA . Företaget är ovanligt serviceinriktat och hade 98% nöjda kunder och 2% missnöjda. Ledningen tar in ett konsultföretag som ska hjälpa till att nå 100% nöjda kunder. De jobbar ett tag, gör analyser, vidtar åtgärder. Vad händer? Jo, efter ett tag blir fler och fler kunder missnöjda, inte nöjda.

Bled

David berättar om vad han upptäckte när han kom dit. Konsultföretaget har siktat in sig på de missnöjda kunderna. Träffat dem, lyssnat på dem, gjort analyser och tillsammans med personalen gått på djupet med varför kunden blev missnöjd. För att förbättra har alla verkstäder fått anslagstavlor där alla misstag och synpunkter från missnöjda kunder anslås. Syftet är att bli bättre.

I den här processen visar det sig att personalen lärt sig mer om alla fel, fått bilder, visioner av alla fel. Därför ökar antalet missnöjda kunder. Svårare än så är det inte. Det vi letar efter, det förmerar vi, det får vi, det skapar vi.

pict0013När jag tänker efter känner jag naturligtvis igen mig. Det är så här jag lärt mig. Vill jag göra rätt så letar jag efter felen för att inte göra dem. Ett annat synsätt är att leta efter det som är bra, skapa bilder av det vill göra, t.ex. det som gör kunden nöjd. Då kommer vi att börja göra mer av det.

fortsättning följer…

(Bilderna kommer från Bled i Slovenien)

Written by tankemosaik

2009/01/27 at 18:23

En rolig upptäckt…

leave a comment »

pict0018Är just nu på en tredagars konferens i Appreciative Inquery (AI). AI är en förändringsmetod men framförallt ett förhållningssätt. Det bygger på lära sig mera om det som fungerar bra i en organisation för att göra mer av det. Traditionella synsätt bygger på att lära sig mer om det som inte fungerar för att sedan inte göra det.

Konferensen hålls vid Bled School of Mangement i Bled, Slovenien. Jag hade inte hört talas om det här universitetet tidigare så har varit en spännande dag. Både när det gäller själva universitetet och konferensen.

pict0020IEDC som skolan heter är ett internationellt universitet som har MBA och MSc program. Skolan har knutit ett nätverk av professorer för hela världen till sig. Elever från sextio länder läser på något av programmen som går här. IEDC består av två nya moderna byggnader som inte är speciellt stora. Ljus, luft och vacker konst präglar hela anläggningen. Lokalerna är moderna och stämningen inspirerande. 

Värdegrunden för IEDC är ‘Ledarskap för en bättre värld’ (Leadeership for a better world). En helhetssyn som verkar genomsyra alla program.

Grundaren, professor Danica Purg, en karismatisk kvinna i sextioårsåldern hade en dröm om att starta en internationellt värenommerad ledarutbildning. För tjugotre år sedan startade hon i ett litet hus vid flygplatsen i Ljubljana. Utbildningarna var redan då på engelska och marknaden internationell. När man pratar med hennne kan man inte  smittas man genast av den energi hon utstrålar. Hon vill verkligen något och hon brinner för det – Leadership for a better world!

Written by tankemosaik

2009/01/27 at 18:06

Har rest en bit….

leave a comment »

Jag är nu i Bled i Slovenien, där jag ska gå på en konferens under tre dagar. Konferensen handlar om styrkebaserat förändringsarbete i organisationer. Metoden och förhållningssättet heter Appreciative Inquery – AI.

AI är en metod och ett förhållningssätt som utgår från det som fungerar bra i organisationerna. Siktar på att upptäcka styrkorna, ta fram en dröm eller en vision om hur det skulle kunna se ut när det är som bäst. Utifrån befintliga styrkor och visionen gör man sedan en handlingsplan där man förändrar mot visionen.

Till skillnad från traditionella metoder som ofta utgår från problemen så gör AI tvärt om.

Jag har både hållit workshops i AI och använt AI i företag. Nu får jag möjlighet att lyssna och prata med David Cooperrider som är en av de två grundarna av AI. Det ska bli riktigt spännande.

Återkommer under veckan med mer härifrån Bled. Konferensen hålls universitetet för Management här i Bled. Ett universitet som har utsetts till en av Europas bästa inom området.

I övrigt verkar det inte vara många här i Bled just nu. Taxichauffören som körde oss från flygplatsen i Ljubljana var övelycklig, vi var hans första körning för dagen. Vi landade kl 20.15…

Just nu verkar det som om jag och min kollega är två av ca 10-20 personer i stan. Vi vill bli överraskade i morgon!

Written by tankemosaik

2009/01/26 at 23:19