Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for the ‘barndom’ Category

Bortskämda snorungar…

with 2 comments

Igår råkade jag hamna på programmet Ung och bortskämd. Ja, rubriken på inlägget ger uttryck för vad jag kände. Blev riktigt förbannad på flera olika saker. Dels på att SVT kan lägga licenspengar på att göra en serie om bortskämda snorungar. Dessutom ska den som är minst bortskämd få en resa jorden runt. Men hallå!

Förutom att jag blir irriterad på hur ungar kan bete sig så blir jag minst lika irriterad över hur föräldrar beter sig. Nu hoppas jag verkligen att programmet har en journalistisk snedvinkling till föräldrarnas nackdel och att verkligheten inte är lika illa som den framställs. Ungar som får shoppa vad de vill för att verkligheten är så hård (säger pappa). Bortskämda förvuxna barn som får använda mammas kontokort för att handla vad de vill på nätet, medan mamma servar med mat, tvätt, städning mm. Saknar ord.

Läser på Aftonbladets webb att serien dessutom sågs av över 1 200 000 (!) tittare. Varför, undrar jag då. Varför vill en åttondel av befolkningen sitta och titta på skitungar som får bo i en modernt inredd villa för att lära sig ta hand om och ansvara lite mer för sina liv än de gör idag när mamma och pappa curlar och skämmer bort dem. Nu ska jag säga att jag inte stod ut med att se hela programmet, och det kan vara så att jag missat något väsentligt.

Men mest irriterad blir jag på att en bortskämd snorunge ska få en resa jorden runt på licenspengar. Det finns barn och ungdomar som verkligen får slita för att vara just barn och ungdomar, och ändå kanske inte får möjligheten. Om TV-licenspengar ska användas till något så uppmärksamma dem istället.

 

Written by tankemosaik

2010/11/10 at 15:29

Publicerat i barndom

Tagged with , ,

Tintarella Di Luna…

with 3 comments

Ibland undrar jag varför jag växte upp när jag gjorde det. Där jag växte upp fanns det typ P3 att lyssna på och det gjorde man ju. Eller kanske mer att mina föräldrar gjorde det och jag blev drabbad av passiv lyssning. Som tur är rökte inte mina föräldrar så den passiva rökningen slapp jag i alla fall.

Söndagar (tror jag det var) lyssnades det på Svensktoppen och då serverades den ena låten efter den andra. Låtar som etsat sig fast i skallen på mig. Tyvärr kommer jag nog aldrig att bli av med dem. När jag sitter på hemmet kommer jag antagligen att nynna på Tintarella Di Luna ”med” Towa Carson och skrämma iväg personalen.

Om jag kunde radera ut något ur mitt minna så måste det vara Towa Carson, Jokkmoks Jocke, Snoddas (haderian hadera), Anna-Lena Löfgren och Tore Skogman. Hmm, Towa blir riktigt bra när jag jag jämför henne med de andra…

Jag har ett svagt minne av att jag fick mitt namn från en orkester som hette Håkans kvintett. Min mamma blev vid något tillfälle tillfrågad om hon inte kunde bli vokalist i Håkans kvintett. Jag tror att detta smickrade henne och gav mig mitt namn. När jag föddes var mina föräldrar väldigt inne på att jag skulle vara en flicka och heta Desirée. Himla tur att det inte blev så, jag som inte ens kunde säga Desirée när jag var liten, hur jag än försökte blev det Diarée. Och jag måste väl även säga att jag tycker det är ett förfärligt namn. Hade förresten samma problem med orden Nylon, det blev Lynon. Kanske därför jag är mest inne på naturmaterial, vem vet…

Jisses, nu börjar jag ändra mig, lyssna på den här och hör hur tydligt hon sjunger, texten är ju också rätt så häftig-

Telefonen har glömt bort hur du lät och ingen talar längre om dig med mig. Alla har glömt…

Dörren kommer inte längre ihåg hur du slet upp den ivrig att få se mig…

Hon är kanske riktigt bra, men låt mig slippa Tintarella Di Luna…

Written by tankemosaik

2010/09/30 at 17:50

Publicerat i barndom

Ett gäng tulpaner…

with one comment

Idag blir det ett gäng tulpaner, rätt och slätt. De står i vardagsrummet och sprider lite vår omkring sig. Vardagsrum är ett intressant ord. Vi har inget helgdagsrum eller ‘sal’ som  min farmor sa om rummet som oftast var stäng. Idag ska vi duka i salen – då var det något stort på gång.

Written by tankemosaik

2010/03/16 at 16:25

Publicerat i barndom, vår

Tagged with ,

Barbro Hörberg…

with one comment

Kommer ni ihåg Barbro Hörberg? Jag hoppade runt lite på nätet och hitta den här texten:

Det står ju i bibeln,att störst av allt är kärleken
Det tror inte jag
Jag tror att störst av allt är rädslan för att ingen skall behöva en.

Barbro Hörberg

Helt plötsligt fick jag minnesflashar från när jag växte upp och Barbro Hörbers visor spelades för fullt. Kommer ihåg att jag var ledsen när hon gick bort i cancer. Hon pratade ju om sin sjukdom väldigt tidigt och skrev visor som var både varma och sorgliga.

Written by tankemosaik

2009/04/29 at 22:45

Publicerat i barndom, tankar

Tagged with ,

Plötsligt kom en doft…

with 2 comments

Det har varit ett underbart väder idag. Vår i luften och i sinnet, vilket innebär att jag varit vårtrött. Ja, det har väl inte bara med våren att göra. Sviter efter veckan som gått. Som tur är så har jag kunnat unna mig att vara slö idag. Lite dåligt samvete för allt som borde göras, men i det stora hela har jag ändå njutit. 

Botaniska Göteborg

Botaniska Göteborg

Igår var jag på Botaniska och köpte två krukor dvärg-tulpaner. Hoppas jag i alla fall, tror att det är små korta tulpaner. Lökarna är rätt så små och tulpanerna som börjar skuta upp ser ut som en mindre variant. Extra small, typ. Tanken var att jag skulle plantera dem i en lite större kruka i dag. Men det kommer en dag i morgon också. Skulle egentligen köpa penséer men jag var ute för tidigt. Finns på Maxi där jag handlar mat men ska försöka få tag på penséer från Botaniska i år. De har gammaldags varianter inte de moderniserade, snabbdrivna som finns i varuhusen. Har försökt få tag på dem i två år men jag har alltid varit för sen. I år ska jag lyckas!

I morgon ska vi ta upp alla solrosfrön som fåglarna sprätt ner från fröautomaten. Vi har en matta med solrosfrön i rabatten och på plattorna på uteplatsen. Skulle vilja veta mer om varför fåglarna sprätter iväg fröna, verkar som om de bara äter vart femte frö ungefär. Antar att det finns någon anledning till det, en hemlighet som bara fåglarna vet.

Jag skulle egentligen läsa boken ‘Power of Less’ och skriva lite om den. Får be att återkomma lite senare. Läste ut deckaren i morse. Den som föranledde ett inlägg om varudeklaration av böcker, om du kommer ihåg. Tittade i alla fall på boken idag och hamnade helt plötsligt i tankar om bibliotek. Tänkte på min barndoms bibliotek som låg i ett hus som hette Gnistan och låg i Gullänget utanför Örnsköldsvik. I Gnistan fanns biograf, bibliotek och några affärer, som jag kommer ihåg det. 

Gnistan 2007

Gnistan 2007

Biblioteket var ett filialbibliotek, rätt så litet. Plötsligt kom en doft av biblioteksböcker farande. Minnet spelade mig ett spratt. Flyttades tillbaks till 10-års åldern och såg bland annat de inbundna och klassificerade TinTin-böckerna som jag lånade av den stränga bibliotikarien. Hon tittade alltid strängt på mig och sa att jag måste lämna tillbaks böckerna ii tid, stoppade ner kortet där hon stämplat återlämningsdatum längst bak på insidan av pärmen på boken. Hon var så sträng att jag inte tordes lämna tillbaks dem själv utan måste ha pappa med mig. Det gjorde att de blev försenade. Jisses vilka minnen…

Nu är det annorlunda i alla fall på de bibliotek jag besökt senare år. Personalen är hjälpsam och servicemindig, proffs på att söka. Tänk vad tiderna förändras. Ibland undrar jag vad som kommer att hända med böckerna, blir de ersatta av e-böcker, ljudböcker eller andra medier. Har sett smarta e-boks-läsare i England. Små tunna lässkivor som man laddar med en bok. Men de verkar inte finnas i Sverige ännu. Misstänker att marknaden är för liten. Det händer mycket på biblioteksfronten. Hittade biblfeed för några månader sedan. Spännande sajt där man kan följa vad som händer i biblioteksvärlden. 

katalogKommer ihåg glädjen när jag lärde mig hur man sökte efter böcker i den systematiska katalogen på Biblioteket! Lärde mig tidigt hur klassificeringssystemet fungerade och hur man letade bland de små korten i lådorna. Idag ett minne blott, nu söker man elektroniskt. Jag kommer till och med ihåg lukten från korten när man drog ut lådorna. Lite pappersdammigt sådär, minns du?

Det är något speciellt med bibliotek. Alla böcker som bara står och väntar på att få läsas. Förresten, kolla gärna in Svensk Biblioteksförenings webbplats. Jag tycker det är roligt att läsa deras tidning som dessutom finns i pdf-format. Länken tar dig till det senaste numret.

Dagens snabbmat...

Dagens snabbmat...

Idag har jag varit rätt så slö. Hade egentligen tänkt koka oxbringa med rostade rotsaker och senapsrelish. Här hände samma sak som med ‘Power of Less´och tulpanplanteringen, blir en dag i morgon också… Istället blev det snabbmat. Tre grillade Denniskorvar, bönor och sallad. Testade att ta en bild på tallriken.Det där som ser ut som cigarrer, det är de grillade korvarna. Visst ser det lite nyttigt ut ändå…

Written by tankemosaik

2009/03/21 at 21:43

Tant och farbror…

with one comment

rullator_soprano_150

Redo för rullator?

Känner mig mörbultad. Har inte bara varit på jobbet, har dessutom jobbat. Mitt arbete består ofta av möten, många möten. Ibland riktigt roligt och ibland önskar jag att jag eller dom jag har möte med var någon annan-stans.  Idag möte mellan 08:00 – 10:00, 10:00 – 11:00, workshop mellan 11:00 – 13:30, möte mellan 13:30 – 16:00. Eftersom jag insett att möten är ett sätt att jobba så blir jag inte så stressad av det. Ofta händer det bra saker under mötena. 

En baksida med att sitta i möten eller hålla workshop hela dagar är att mejlen blir lidande. Jag kan få mellan 50 – 100 mejl per dag. Hinner jag inte beta av dom så känns det som mejlen växer mig över huvudet. Stressfaktor.

Idag var jag trött som ett spett när jag åkte från jobbet. Hem, laddade träningsväskan, in i bilen och iväg igen. Hade BodyStep mellan 18:00 – 19:00 och BodyPump mellan 19:00 – 20:00. Höll på gäspa käkarna ur led när jag satt i bilen. Kändes segt att åka till gymet. Trygg i förvissningen om att jag brukar vakna till liv när jag står framför kunderna och musiken går i gång. 

Så också idag. Vrooom, säger det, typ, ocj  jag är igång. Klasserna var fullbokade och kunderna är underbara. Njuter av att känna att det är roligt! Bra gensvar och alla jobbar som små blå. Två timmar känns som en. Efteråt känns trappan ner från träningslokalen som en utmaning… 

Gruppträningslokaler borde ligga i markplan. Ska föreslå lagstiftning inom området. 

När jag stapplade mig tillbaks till receptionen kom jag att tänka på när mina föräldrar fyllde 40 år. Då var jag 10 år. Flera av deras bekanta hade redan fyllt eller skulle fylla 40. Så jag hade varit på några 40-års uppvaktningar innan de skulle ha sin.

Då tyckte jag att de och deras bekanta som fyllt 40 var riktiga tanter och farbröder! När jag tänker tillbaks på mina minnesbilder så var det något tantigt och farbroaktigt över det hela. Jag är ju klart äldre än 40 men känner mig inte som en farbro (inte tant heller för den delen). Jag tror att mina föräldrar och deras bekanta kände sig lite tant och farbro när de passerat 40. För en del innebar 40 att hatt blev obligatoriskt. Jisses!

crimplene

Crimplene on parade...

Kommer ihåg att min mamma började med någon slags korsett av body-typ i samband med 40 års åldern. Pappa fick hjälpa henne att få på sig den. Han fick också hjälpa henne när hon skulle gå på toa. Någon slags flärp som skulle häktas av för att det skulle vara möjligt att överhuvudtaget uppsöka vatten closetten (som min farmor kallde toan för).  Över detta hade hon gärna en cripmplene-klänning. Ett läskigt konstfibermaterial. Men hon tyckte det var lite flådigt.

Att bara tänka sig att de skulle gå på gym i den åldern på den tiden fanns inte i sinnevärlden. Får säga att de kändes ungdomligare när de fyllde 50. Måste ha med tiden att göra. Det är spännande att tänka tillbaks och fundera över vad är det som hänt. Vad är det som gör att vi på något sätt håller oss yngre längre, nu för tiden? 

Slogs av en hems tanke. Kanske tioåringar ser mig som en hopplöst spattig farbror? Hjälp!

(Vill du läsa en annan kort berättelse om en kvinna i crimplene, klicka här).

Nej, ska återgår till min deckare och läsa en stund innan jag somnar. Hoppas på ett litet mord innan jag släcker…

Written by tankemosaik

2009/02/05 at 22:19

Publicerat i barndom, tankar, träning

När jag…

leave a comment »

LekplatsNär jag tänker tillbaks på min barndom framträder ofta en bild av lekplatsen som ligger alldeles intill huset där jag växte upp. Mellan vår tomt och lekplatsen fanns en nyponhäck. Den doftade underbart när den blommade och stacks avskräckande när man kom för nära.

Lekplatsen, en sand och grusyta där grästovor växte upp här och där. En ställning med gungor, en konformad klätterställning gjord av grönmålade metallrör, en rutchkana och en karusell. En lekplats utan liv, en plats som inte bjöd in.

Karusellen, minnen av illamående. Minnen av att veta att jag skulle bli illamående men ändå måste åka. Skrubbade knän när centrifugalkraften slungade av oss. Alla kunde inte åka, en måste ge karusellen fart.

Några somrar kom en lastbil och ställde av en stor låda med lock och lås. Leklådan. Då visste jag att lektanten var på gång. En tant som jobbade över sommaren med att leka med oss barn som bodde i närheten av lekplatsen. När jag tänker tillbaks,  så var tanten kanske femton, sexton år. För mig en vuxen person som visade värme och välvilja. En vuxen som ville att jag skulle ha det roligt. En ovanlig upplevelse i min värld på den tiden.

Jag kommer ihåg när den första lektanten skulle sluta. Sorgen, saknaden. Första insikten att hon inte skulle vara där på måndag efter helgen. Sorgen, saknaden. Du vet den där känsla som gör ont i kroppen. En fysisk smärta.

Läste för några år sedan om en psykolog som berättade att hon gjorde sitt yrkesval efter en insikt om att känslomässiga upplevelser känns i kroppen i muskler, i leder. Känslor som ger avtryck. Avtryck som kan stanna kvar. 

Kanske var det min första fysiska upplevelse av starka känslor. Kanske var det första gången jag blev medveten om att min kropp, min muskler och leder kunde sörja. Avtryck som gör att lekplatsen ofta visar sig när jag tänker på min barndom. Avtryck som gör att det glada, det goda som hände de veckor lektanten var på plats försvunnit i bakgrunden.

Det är intressant att se vilka avtryck starka känslor kan lämnar. Ibland känslor vi vill glömma. Ibland känslor vi aldrig kan komma undan utan måste lära oss att acceptera, leva med, att hantera både som barn och vuxna.

Besökte Örnsköldsvik i fjol och passade på att ta ett kort av hur lekplatsen ser ut idag. Vem vill leka här? Det är en av de mest avskräckande lekplatser jag någonsin sett. Vad sysslar Örnsköldsviks kommun med?

Written by tankemosaik

2009/01/18 at 01:08

Publicerat i barndom