Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for september 2010

Tintarella Di Luna…

with 3 comments

Ibland undrar jag varför jag växte upp när jag gjorde det. Där jag växte upp fanns det typ P3 att lyssna på och det gjorde man ju. Eller kanske mer att mina föräldrar gjorde det och jag blev drabbad av passiv lyssning. Som tur är rökte inte mina föräldrar så den passiva rökningen slapp jag i alla fall.

Söndagar (tror jag det var) lyssnades det på Svensktoppen och då serverades den ena låten efter den andra. Låtar som etsat sig fast i skallen på mig. Tyvärr kommer jag nog aldrig att bli av med dem. När jag sitter på hemmet kommer jag antagligen att nynna på Tintarella Di Luna ”med” Towa Carson och skrämma iväg personalen.

Om jag kunde radera ut något ur mitt minna så måste det vara Towa Carson, Jokkmoks Jocke, Snoddas (haderian hadera), Anna-Lena Löfgren och Tore Skogman. Hmm, Towa blir riktigt bra när jag jag jämför henne med de andra…

Jag har ett svagt minne av att jag fick mitt namn från en orkester som hette Håkans kvintett. Min mamma blev vid något tillfälle tillfrågad om hon inte kunde bli vokalist i Håkans kvintett. Jag tror att detta smickrade henne och gav mig mitt namn. När jag föddes var mina föräldrar väldigt inne på att jag skulle vara en flicka och heta Desirée. Himla tur att det inte blev så, jag som inte ens kunde säga Desirée när jag var liten, hur jag än försökte blev det Diarée. Och jag måste väl även säga att jag tycker det är ett förfärligt namn. Hade förresten samma problem med orden Nylon, det blev Lynon. Kanske därför jag är mest inne på naturmaterial, vem vet…

Jisses, nu börjar jag ändra mig, lyssna på den här och hör hur tydligt hon sjunger, texten är ju också rätt så häftig-

Telefonen har glömt bort hur du lät och ingen talar längre om dig med mig. Alla har glömt…

Dörren kommer inte längre ihåg hur du slet upp den ivrig att få se mig…

Hon är kanske riktigt bra, men låt mig slippa Tintarella Di Luna…

Written by tankemosaik

2010/09/30 at 17:50

Publicerat i barndom

I takt…

leave a comment »

Precis här och just nu är jag i takt med tiden och bloggandet. Det här inlägget skrivs just nu, varken igår eller idag. Känner mig dessutom konstigt pigg. Börjar misstänka ljusterapilampan, men det kan ju även ha att göra med terapiutbildningen jag började i måndags. Fantastisk grupp, underbara människor, bra föreläsare och ett riktigt intressant ämne.

Visst erkänner jag att hjärnan känns som om någon klivit omkring i den, men det ska den nog göra efter tre sådana här dagar. I dag tränade vi på en re-membering-intervju och tänk, då dök hon som jag känt sedan lääänge upp och gjorde ett intåg på min personliga scen 😉 vi vände och vred på henne lite och uppskattade verkligen hennes närvaro.

Re-membering handlar om att skapa rika berättelser om t.ex. personer som haft betydelse i ens liv, och det har hon ju. Det kan både vara verkliga personer och fiktiva personer. Man kanske läst en roman och fastnat för en person i boken, en person som fått betydelse i ens liv.

Barbara Myerhoff heter hon som är upphovskvinna till detta. Länk till Google-books och boken Stories as equipment for living: last talks and tales of Barbara Myerhoff  – boken går att läsa online, om man känner för det.

Written by tankemosaik

2010/09/29 at 19:35

Publicerat i Arbetsliv, systemiskt

Lite i otakt…

leave a comment »

Lite planerat i otakt. Igår skrev jag dagens inlägg och nu skriver jag morgondagens. I morgon har jag BodyPump kl 18.30 och misstänker att jag inte har energi att skriva ett blogginlägg när jag kommer hem.

Den Narrativa Terapiutbildningen började riktigt, riktigt bra. Maggie Carey från Australien föreläser i två dagar och det är bara suveränt bra! Pigg och vaken hela dagen (jag alltså). Kan kanske bero på ljusterapilampan 😉 men den ska inte ge effekt förrän efter ca 5 dagar. Om det är lampan så är jag nog manisk på fredag, vilket i sig kanske är en upplevelse både för mig och omgivningen.

Om ljus kan vara inspirerande så var det blå ljuset väldigt inspirerande. Faktiskt riktigt skönt att ha det intill sig i 35 minuter i morse. Får se hur det går i morgon, som ju då är tisdag eftersom jag skriver det här på måndag kväll och tidsinställer inlägget. Du fattar…

Written by tankemosaik

2010/09/28 at 18:26

Publicerat i systemiskt, träning

Tagged with , ,

På utbildning…

leave a comment »

Idag är jag på utbildning i Narrativ Terapi. Har dessutom skaffat Philips nya ljusterapilampa goLITE. Jag är trött och misstänker starkt att hösten och mörkret påverkar mig i trötthetsriktningen. Typ 6 månader i mörker framför oss. goLITE har ett blått ljus istället för det helspektrumljus som ‘vanliga’ ljusterapilampor har. Dessutom får man testa den i 30 dagar och lämna tillbaks den om den inte har effekt – bra! Forskning visar också att den har effekt, i alla fall på de grupper det blå ljuset testats på. Eftersom den är uppbyggd med 60 LCD-lampor går den att köra på batteridrift och den är dessutom liten och smidig att ta med sig, till exempel till jobbet.

Idag är första dagen jag tillbringat 30 minuter framför den. Eftersom jag skriver det här igår (söndag) så vet jag inte riktigt hur det gick, men det gick säkert alldeles förträffligt. Misstänker att jag är för trött för att skriva det här i morgon 😉

När det gäller den Narrativa terapin så är det ett förhållningssättet som framhåller att vi människor skapar mening i våra liv och vår tillvaro genom de berättelser vi formulerar om oss själva och andra. I detta perspektiv kan de narrativa samtalen ses som en process där fokus flyttas från personens problemfyllda livsberättelse till mer önskade och rika berättelser om personens förmågor, intentioner, värderingar och livsdrömmar. En typ av story-telling.

Written by tankemosaik

2010/09/27 at 19:08

Hövlighet…

with one comment

Igår efter att jag sett filmen om Temple Gradin kollade jag på YouTube efter videor med henne, och det finns en hel del. Lyssnade på en lång föreläsning där hon deltog som en av flera föreläsare om autism. En av hennes styrkor är att hon pratar om sin egen diagnos och sina egna upplevelser. En av flera intressanta saker hon säger är att vårt samhälle inte skulle vara så utvecklat som det är om vi inte hade autistiska personer. Hon tar iPod, iPad mm som exempel på utveckling som kräver speciella talanger. Talanger som vissa autistiska personer har. Autism är ju en bred diagnos.

En annan sak hon tar upp är hur lyckligt lottad hon är som växte upp på 50-talet då man fortfarande undervisades i hövlighet. Hon menar att för henne var det viktigt att handfast få lära sig hur man beter sig bland människor eftersom samspelet med andra inte fungerar för henne. Det kan handla om att man hälsar på varandra när man möts, hur man håller kniv och gaffel, hur man äter, hur man beter sig i sammanhang med många människor osv.

Jag tycker det är intressant eftersom jag själv ibland har känt och kan känna behov av att ‘veta’ hur man bör göra i vissa situationer. Mina föräldrar lärde mig visserligen många saker men eftersom de inte rörde sig i större sammanhang fick jag själv fundera ut hur man gör. Se på hur andra gör och sedan göra lika. Jag hade uppskattat om någon typ av ‘vett och etikett’ hade funnits på schemat i skolan. Tror jag. I alla fall nu när jag ser tillbaks.

När jag är utomlands slås jag ofta av att människor är hövliga på ett annat sätt än här hemma. Det kan bero på att jag är mer uppmärksam när jag är i ett annat land, en annan kultur, men känslan finns där. Letade lite på nätet och hittade bl.a en artikel av Magdalena Ribbing ‘Vart tog vanlig hövlighet vägen?‘. Artikeln i sig är kanske inte lika intressant som de över 200 kommentarerna till den. Jag ser hövlighet som ett gott samspel mellan människor. Jag blev lite förvånad och väldigt medveten om att det också finns politiska åsikter kring hövlighet och kanske då om varför man inte ska vara hövlig. Har lite svårt att fatta grejen. Och visst håller jag med den person som skriver att det räcker att se på gamla svenska långfilmer för att lära sig mer om hövlighet 🙂

En annan intressant artikel från samma tidning är ‘Artighet: Den suveräne svensken’. Henrik Berggren beskriver en intressant kulturkrock han blev vittne till i England. Ja, vi svenskar kanske är lite autistiskt lagda, eller är det bara tryggheten som visar sig….

Written by tankemosaik

2010/09/26 at 17:46

Temple Grandin…

with 3 comments

Livsöden och berättelser om människors liv är ibland oerhört fascinerande. För att inte säga att det alltid är intressant att få ta del i andra människors liv och livsberätteslser. Misstänker att jag kommer tillbaks till detta lite längre fram i höst. Börjar en påbyggnadsutbildning i narrativ terapi på måndag och den kommer säkert att ge inspiration till fler reflektioner i ämnet.

Hur som helst, nu under förmiddagen halkade jag in på filmen om Temple Grandins autism och liv. Hon är idag professor i USA inom djurvetenskap, uppfattar att det handlar om djurs beteenden. Filmen berättar gripande och rätt så osentimentalt (för att vara amerikansk)  om hur framförallt hennes mamma och mormor kämpade för och med henne för att hon skulle få  möjlighet till en så normal uppväxt och utbildning som möjligt.

De fick jobba hård både med tanke på den autism som Temple hade och har samt mot den kvinnosyn som rådde under 60-talet. Den visar sig på flera olika sätt under filmen. Bland annat säger barnläkaren till Temples mamma att han vill prata med hennes man eftersom det är lite svåra och komplicerade saker han har att säga och en kvinna kan ha svårt att förstå. När mamman säger att hon har Examen från Harvard rodnar han och ber om ursäkt.

Hon blev tidigt intresserad av djur och upptäckte att hon med enkelhet kunde förstå djurs behov och beteenden. När hon såg hur kor behandlades blev hon upprörd och agerade. Hon är på något sätt inte mot att föda upp djur för föda men har en djup insikt om att vi måste göra det rätt och etiskt. När hon såg hur det gick till reagerade hon och fick i uppgift att designa om delar av djurhantering så att den blev mer skonsam för djuren. Och det gjorde hon.

Temple utgick från djurens eget beteende och utformade delar av boskapsstationerna vilket avsevärt minskade stressen på djuren. Filmen visar också hur hon fick kämpa mot vanor, förutfattade meningar och ren och skär dumhet. När hon påpekar att något är fel för att korna råmar så högt och mycket säger ägaren till boskapasstatioen att ”…du vet hur det är när man föser ihop en massa kärringar…”. Det argumentet köpte hon definitivt inte.

Eustacia Cutler – Temples mamma har skrivit en bok om Temples uppväxt, ”A Thorn i My Pocket”, den finns på Google Books, bara klicka på länken och läs.

På YouTube finns en hel del videoklipp, både långa och korta med Tempel Grandin. Jag har lagt in trailern till filmen. Har du möjlighet så se filmen!

Written by tankemosaik

2010/09/25 at 12:00

Publicerat i film

Tagged with ,

Lite trött…

leave a comment »

Allvarligt talat känner jag mig lite trött idag. Mitt sömnbehov ökar när hösten närmar sig, och det verkar den ju göra. Idag är det visst höstdagjämning dessutom. Känner mig lite som den pälsklädde här intill. Skulle vara skönt att päsa i soffan med tassarna på magen. Googlade dessutom på ‘trött’ och det gjorde inte att jag blev piggare. Snarare tvärt om.

Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv så skapar ord och språket vår verklighet. Stämmer, ju mer jag läser om trötthet desto sömnigare känner jag mig – gäsp….

Men, jag får lägga ner detta. Idag ska jag köra release på BodyPump 75. För säkerhetsskull har jag ett Core-pass innan, dumt att chansa och bara köra en timme med skivstång när jag kan få jobba med mage/rygg i en halvtimme också. Dessutom skulle jag köra releasen tillsammans med en annan instruktör. Fick ett SMS, för några timmar sedan, hon kan inte. Tassarna på magen får vänta tills en annan dag. Kanske i morgon, vem vet….

Written by tankemosaik

2010/09/23 at 17:02

Publicerat i träning

Tagged with

Tusen bitar…

with 3 comments

Sitter och skriver rent 75 A4 med intervjumaterial från en workshop. Strölyssnar på en iTunes-mix, lite hit och dit bland musiken som finns på hårddisken. Helt plötsligt får jag höra en gammal låt av och med Björn Afzelius. Örat just nu känslig för: ”Man övar sig, och långsamt blir man bättre på och se skillnad mellan sanningar och lögner…”.

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Och här är remixen...

Written by tankemosaik

2010/09/22 at 19:57

Publicerat i Arbetsliv

ITRED…

leave a comment »

Hajade faktiskt till när jag kom in på toaletten på jobbet och blev upplyst om den nya ITRED-lagen. Hade ingen aning om att Intellectual Toilet Rights Enforcement Directive hade börjat gälla även i Sverige. Här gäller det att tänka sig för, eller….

Written by tankemosaik

2010/09/21 at 19:37

Publicerat i Arbetsliv, tankar

Jösses…

with one comment

Jusektidningen är ju riktigt rolig när den berättar om att Datainspektionens jurist Gaby Borglund utsetts till Sverigs bäst klädda dam av Svensk d(g)amtidning. (g) skrev inte Jusektidningen, för ordningens skull. Men kolla in frisyren- säger bara -Jösses!

Klicka på bilden så kommer du till artikeln i Jusektidningen.

Written by tankemosaik

2010/09/20 at 18:10

Publicerat i Arbetsliv, tankar

Social kompetens…

leave a comment »

Hittade en intressant artikel i JUSEK-tidningen om social kompetens. Har haft lite problem med ordet, det får mig liksom att studsa. Har aldrig riktigt förlikat mig med uttrycket.

Varför? Jo, för att jag inte begriper riktigt vad det är och ur vems ögon eller vems perspektiv den här sociala kompetensen ska mätas och hur bedömer man hur den förhåller sig till fackkompetens, erfarenhet mm. Ur mitt perspektiv är ju social kompetens en sak och ur ditt är det antagligen en annan sak. När är det bra med social kompetens och när är det inte bra? Kan social kompetens vara en nackdel? Är det förmågan att pladdra om ingenting så kallad mingelkompetens, handlar det om att vara ‘rak’ och säga vad jag tycker och tänker utan att reflektera över det först. Har du tänkt på att mycket – väldigt mycket, av det man säger, säger mer om dig själv än om andra.

I Finland finns en professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen och jag börjar gilla henne! Hon har kommit ut med sin åttonde bok där hon sticker hål på myten om att socialitet i sig skulle ha ett värde i arbetslivet.

– Det är märkligt att vi har så mycket problem och konflikter på våra arbetsplatser när alla hävdar att de kommer så väl överens med andra människor, säger hon i intervjun. Och visst tycker jag att det ligger mycket i det hon funderar över. Om vi alla är så socialt kompetenta och kommer så väl överens med allt och alla som vi gör när vi sitter i en anställningsintervju eller kanske bara pratar med varandra om hur socialt kompetenta vi är. Varför har vi då alla konflikter i arbetslivet och privat? Kan man ju undra.

Hon säger att social kompetens är en bubbla som saknar varje form av vetenskapligt belägg. Hon menar också att i vår narcissistiska kultur har arbetslivet blivit en sorts terapi. Man förväntar sig beröm av chefen varje dag. Men, vi är väl ändå på jobbet för att arbeta, menar hon.

En riktigt häftig tant, ja, läs artikeln vetja, klicka här och gör det nu!

Men Fru Keltikangas-Järvinen har inte samma förunderliga frisyr som tanten som dyker upp på bloggen i morgon…

Written by tankemosaik

2010/09/19 at 14:39

Publicerat i Arbetsliv, tankar

Lite hisnande…

with one comment

Det har varit bloggtyst under drygt tre veckor. Funderade ett tag på att lägga ner och bara sitta i soffan och kolla på TV, True Blood, Hung, Jerry Springer och sådär… Frånsett de tre kvällar i veckan jag tränar och har träningspass. Hade tankar på att låta de hamna i soffan också men nu börjar jag återhämta mig från semestern, och den lite ångestfyllda känslan av att hösten är på gång. Dessutom börjar mörkret, regnet och blåsten lägger sig som en mössa över oss.

Soffan är väldigt skön på kvällen efter jobbet, troligtvis är det magneter någonstans nere i plymåerna. Har letat efter dem, vore käckt att ta med sig dem och lägga dem på jobbet emellanåt. Där är det ibland som om vissa repellerande magneter smugit sig in i vissa styrgruppsmöten, men det ska jag inte fördjupa mig i här och nu. Möjligt att det blir här någon gång men inte just nu 😉
Sammanfattningsvis verkar soffmagneterna inte vara transportabla utan de sitter där de sitter och det är bara att lära sig att leva med det. Punkt.

Lite hisnande att återkomma till bloggen. För det första skrev jag in mitt eget företags webbadress istället för bloggen. Det tog faktiskt ett bra tag innan jag fattade vad som var fel. Den ska inte se ut som den gör och den ser definitivt inte ut som bloggen. Skrev om webbadressen fyra gånger innan jag fattade att det var tankemosaik det skulle stå, där uppe till vänster i webbläsaren. Hisnande var det, och är det, att se bilderna från Australien. Jag har inte hunnit med att kolla på dem efter vi kom hem, det blev istället fokus på tidsomställning och att jobba.

När jag ser tillbaks så längtar jag också tillbaks. Men som sagt ska ta tag i att ta reda på regelverket för att bo och arbeta i Australien. Hittade en väldigt bra webbplats som handlar om att flytta till USA, men det tänker vi inte göra. Men webbplatsen var bra, skriven av en svenska som flyttat för ett antal år sedan. Ska försöka leta rätt på den och lägga in länken här, kan ju vara av intresse för någon.

Men, nu tror jag att jag är igång igen. Kanske, eventuellt, möjligen lite hackigt i början, men i morgon vet jag att det kommer ett litet inlägg om social kompetens. Är det vetenskapligt belagt att social kompetens är bra, finns den, ska chefer ha den? Eller är det en skröna?

Written by tankemosaik

2010/09/18 at 10:28

Publicerat i Diverse