Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Oj, oj, oj…

with 5 comments

Vaknar strax före sex, ska ta mig till Landvetter för att ta flyget till Sundsvall. Det andra bolaget, det med lite mer välstädat plan som har två små jetmotorer. Det är det bolaget som ska få stå till tjänst idag.

Kommer till avgångshallen och ska checka in mitt lilla, lilla bagage. Ingen avgång till Sundsvall finns kl 08.25. Inget problem i och för sig om det inte är så att det står 08.25 på min bokningsbekräftelse. Tittar med mina progressiva ur flera vinklar och det står hela tiden 08.25. Ur vissa vinklar ser jag inte ett skit i och för sig, men när jag ser så är det 08.25 som gäller.

Får tag på några SAS-människor som jag frågar. De säger att, jo, visst står det på avgångsskärmarna.  Jodå, om du tittar på 07.45 så ser du… Nu är det så att 07.45 är något annat än 08.25 enligt mitt sätt att se det. Speciellt så här tidigt på måndag morgon.

Försöker igen med min mest morgonpedagogiska stämma   o c h   genom att visa bokningsbekräftelsen. Ja, ja, säger dem, med du förstår att det är 07.45 planet som bytt avgångstid under några veckor. Nu går det 08.25 men enligt tidtabellen så är det 07.45, därför står det som 07.45 på skärmarna. Oj, oj, oj, tänker jag.

Checkar in på 08.25 som är 7.45. får ut ett boardingcard där det står gate 11a med apoteksskrift. Ser det genom att maximalt utnyttja neder delen av de progressiva. Traskar igenom säkerhetskontrollen som plingar och ringer för fullt. Helt plötsligt ger klockan utslag, vilket den aldrig gjort förr. Men det är som sagt något konstigt med tiderna idag. Med klockan i röntgenapparaten kommer jag igenom.

Utgång 11a finns inte. 11 finns men inte 11a. Funderar ett tag på om det är som i Harry Potter, att jag ska ta sats och springa med bestämd och full fart rätt in i väggen mellan 11 och 12 för att komma till 11a. Allt är ju redan lite mystiskt så varför inte. Just när jag har fixerat väggen med blicken och börjar ta sats (och mod) hör jag fyra förvirrade människor som ska ut i utgång 11 (enligt biljetten). Han som står och tar mot boarding card i utgång 11 säger till de (som har utgång 11 på boardingcardet) att det inte är utgång 11 och 11a. Just nu. De är totalförvirrade och har samlats som en liten terapigrupp några meter fram 11 som just nu är 11a.

Slipper väggen, går ut genom 11”a” och in i bussen som ska ta oss till det andra bolaget, det som har lite större plan med två små jetmotorer. Funderar över bolaget med små plan och stora, stora propellrar. Det är ändå något vist med propellrarna som vispar omkring med bestämda tag. Lite retro, lite inne, lite bättre. Det lilla planet med de stora propellrarna startar på ett speciellt sätt. Det är som att skjutas ut från en kanon, efter några hundra meter stannar det liksom upp och sedan vräker det sig hämningslöst rätt upp i luften medan flygvärdinnan sitter med ett det-här-är-fullt-normalt-leende på läpparna.

När jag kliver ut ur bussen och in i planet hinner jag se att piloten (som för övrigt heter Göran) har hörapparat. En elegant liten, nästan genomskinlig, väl instucken i vänster öra. Han har även glasögon. Fredrik, andrepiloten eller den personlige assistenten hinner jag inte se, antagligen lika bra.

Nödutgångarna på dagens bolag är väldigt små, antagligen gjorda för barn. Misstänker att det sitter såpa patroner i kanterna och att de löser ut sig när man öppnar nödutgången. Hur ska farbröderna som sitter i planet annars ta sig ut? Eller är det attrapper – nödutgångarna alltså? Tanterna ombord är inte lika stora som de större farbröderna ombord. Gör bedömningen att de kommer ut om de tar utgången på tvären. Själv tror jag att jag fixar det om jag låter bli att dra i de röda mojängerna på flytvästen innan jag tar mig ut.

Innan vi taxar ut så flyttar flygvärdinnan på två välbyggda (läs välätna) herrar och sätter de längst bak i planet. Det har uppstått obalans och hon ber de vänligt sätta sig längst bak för att balanser upp inför start och landning. Känns oerhört tryggt att de har koll på läget. Herrarna flyttar sig mycket vänligt och sitter nu längst bak och bär upp hela planet. De äter också en god smörgås och dricker kaffe, tror att de fått bonussmörgåsar. Min smörgås är inte alls lika stor som deras. I och för sig är den här tekniken bättre än om de bar in ett par sandsäckar, då skulle jag verkligen börja undra.

Nu sitter jag ca 20 minuter från Sundsvall där Pingvinen kommer att möte upp med sin bil för att ta mig till Mittuniversitetet via Älgen. Nu hoppas jag att hon inte bytt bil för då blir jag ännu mer förvirrad och det räcker så bra som det är denna morgon på veckans första dag.

SDC12160

Våra flådiga tulpaner som de såg ut igår.

Annonser

Written by tankemosaik

2010/05/24 den 09:11

Publicerat i Diverse

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Oj oj oj. Nu förstår jag vad vi utsatt dig för denna dag. För det finns ju en fortsättning på morgonens äventyr som heter duga.

    Pingvinen

    2010/05/24 at 21:24

  2. Även min inledning på inlägget måste bli:”OJ, OJ, OJ” för jag missade Alfons födelsedag! Strössels lillmatte har hållit mig 120% (minst) sysselsatt de senaste dagarna, så trots framlagd almanacka med gula lappar skickade jag inget grattis till hjälten Alfons. Här kommer desto fler GRATTIS-kramar från Strössels kattfarmor

    Strössels Kattfarmor

    2010/05/25 at 11:42

  3. Men oj så det blev! Å andra sidan kom du fram utan kaffe i knät, eller? 🙂

    Om allt och...

    2010/05/25 at 15:46


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: