Tankemosaik’s Blog

Tankemosaik har varit på påskluffe och konstigt nog inte tagit ett enda kort. På skärtorsdagskvällen bar det av till Sundsvall. Bilen packades och iväg for vi. Övernattning i Örebro för att på långfredagsmorgonen fortsätta mot Sundsvall. En kort visit var planerad och genomfördes. Påskaftons middag på Alnö där svägerskan råkat knalla på en björn när hon var ute och promenerade i skogen. Enligt tidningarna ska det finna 5-6 björnar på ön och här (länken alltså) har en annan kvinna också råkat promenera rakt i nyllet på en björn, på samma ö.

Hans med det fyndiga efternamnet Björne tycker det var spännande att skjuta en börn på Alnö, skriver Sundsvalls Tidning. SVT rapporterar om en simkunnig björn på Alnö. Fast det har jag ju redan räknat ut, att de inte tar bron mellan fastlandet och Alnö.

För mig har Alnö har varit mest känd som Sundsvallarnas semesterö. Farmor och farfar hade sommarstuga där. Den är numera övertagen av min bror och svägerska. De är i full färd med att bygga nytt med en underbar utsikt över Skorven. Men, från att ha varit semesterparadis så har jag dels blivit varse björnarna och det mastodontstaket som moterats upp på räckena på den drygt kilometerlånga bron som förbinder Alnö med fastlandet. Staketet väcker min nyfikenhet och nu har jag forskat lite mer i det.

Här kommer vi in på den lite mer sorgliga sidan av vissa broar. Wikipedia skriver att Älvsborgsbron, Angeredsbron och Alnöbron är de broar som används mest i Sverige för självmord, de två förstnämnda finns i Göteborg. Sveriges Radio har ett repotage där Anöbron rankas som en av de mest använda broarna. Nomi undrar på sin blogg, med all rätt, varför man inte bygger stängsel på broarna. Man lägger ner hur mycket pengar som helst på viltstängsel men inte på broarna. När det gäller Alnöbron så har vägverket faktiskt gjort något och satt upp ett ordentligt stängsel plus videoövervakning.

Nomi hänvisar även till forskare vid Umeå universitet som säger att 50% av självmordsförsöken är en impulshandling, vilket gör att staket skulle ha en livräddande effekt. Jag hoppas också att något görs på de två andra broarna, åker över Älvsborgsbron varje dag så där har jag koll och vad jag kan se så har absolut inget hänt.

Här skulle jag kunna fortsätta med vad jag tycker om psykiatrin i Sverige men det sparar jag till ett annat tillfälle. Går istället raskt över till Blåbärsbakelser. Min faster hade beställt blåbärsbakelser på Bakgården i Sundsvall, den butik som ligger i gamla bryggeriet. Här pratar vi Budapestbakelse fylld med grädde och blåbär. Kan bara rekommendera. Har du vägarna förbi, ta en sväng om Bakgården och köp en Blåbärsbakelse!

Tänk - fylld med grädde och blåbär!

Hemresan gick över Stockholm, Norrköping, Lindköping, Jönköping, Borås och Göteborg. Lärdomar från resan är – tanka i tid! ca 3 mil från Stockholm började jag tänka ‘dags att tanka’. 70 Km kvar av bensinen – sa färddatorn. När vi ligger mitt i Stora Essingeleden så kommer ny text upp på instrumentbrädan ‘Begränsar prestanda’ , sedan ‘visar bensinstationer på GPS’ åtföljt av muntra ljudsignaler. Motorn tappade omedelbart kraft (ca hälften av sina hästkrafter) och jag börjar bli lätt desperat. Brukar tanka i tid så jag hade ingen aning om att funktionen fanns. Ser en bensinstation, kör av Essingeleden, kör omedelbart fel och hamnar på Essingeleden igen. Nytt försök, kör av, kör runt, tittar noga och hamnar till slut vid en OK/Q8. Tankar och konstaterar att det inte var många deciliter kvar i tanken. Den rymmer 65 liter och jag tankande 64,5.

Resten av resan blev riktigt lugn och avkopplande. Biff med lök vid en sunkig vägkrog, men biffen var god. Några ytterligare stopp för dubbla Espresso sedan var vi helt plötsligt vid vårt alldeles egna ICA Maxi på Mölndalsvägen – underbart! Snabb proviantering och sedan hemma igen.

Ett stort tack till Trädgårdsmeästaren med Professor som bodde hos oss under dagarna och tog hand om huset och Alfons och Fröken Larsson 🙂