Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Vissa dagar…

with 2 comments

Vissa dagar är mer spännande än andra…

Ibland får man bara tillåta låta sig att vara i, och hänga med i det som sker. Men det är skit när datorn startar om sig och allt man gjort för att vara i det som är, bara försvinner. Nu kan man ju undra vad jag pratar om. Jo, så här ligger det till. Idag hade jag och ‘hon jag känner sedan lääänge’ dag 2 på en 2-dagars workshop i ‘Verksamhetsutveckling genom ledarskap’. (För att stilla den våldsamma nyfikenhet som nu uppstod kan jag berätta att dag 1 gick av stapeln den 10/6.)

Vi har förberett hela dagen med bilder, arbets- och processfrågor, noga tidssatt rubbet med minutprecision. Alla som råkar se våra scheman blir oerhört imponerade. (Men vi berättar aldrig för någon att vi aldrig lyckats hålla ett enda schema.) Och varför håller vi då aldrig schemat, undrar du kanske? Det beror på att vi hela tiden anpassar oss till det som händer i workshopen, blir svaret. Ibland drar det iväg åt något håll vi absolut inte planerat och ibland håller vi oss till planeringen med smärre avvikelser. Det är det som är så charmigt med mänskliga processer, de går aldrig att förutsäga, det händer alltid något annorlunda. Och vi hänger med och på…

I dag drog det iväg åt ett håll vi inte alls hade planerat för. Därför gjorde jag kompletterande bilder och anteckningar under tiden diskussionerna pågick så att vi skulle ligga lite före och ge intryck av att vi var väldigt förberedda.

Vid lunchtid hade vi ett helt nytt upplägg för eftermiddagen. Går och äter, skyndar oss tillbaks för att hinna diskutera hur vi går vidare. Kommer tillbaks till konferensrummet och tittar på datorn, där står det att den har startat om sig själv p.g.a. en säkerhetsuppdatering. Poff, ping, allt jag gjort var som bortblåst. Inte minsta spår fanns kvar, fick en oerhörd lust att slänga något (datorn, typ…) i väggen. Men insåg att den manövern antagligen skulle förvärra läget.

Nu låg planeringen två minuter före det som faktiskt hände i rummet. Men fan den som ger sig. Lite spänning förhöjer tillvaron och kreativiteten. Medan ‘Hon som jag…’ pratade slängde jag mig handlöst ut på nätet och sopade ihop det vi behövde till fortsättningen. Ett av fenomenen som uppstår när vi kreerar samtidigt som saker händer är att vi inte riktigt vet om det blev bra eller inte när vi avslutar. Vi svävar i en dimmig okunskap. När vi hade avslutat vid 16.30 kom flera personer och tackade för en riktigt bra dag. Så vi kände oss lite förvirrat nöjda när vi gick från konferensstället.

Nu sitter jag bara och försöker få ihop dokumentationen. Förmiddagens dokumentation (som var rätt mycket) försvann i samband med att datorn fick för sig att starta om sig. Och medan jag försöker komma ihåg vad som sades under förmiddagen kollar jag in några vackra nypon som hängde i grannarnas (Herr P och Fru M, du vet) trädgård i söndags. Visst finns det mycket vackert att njuta av i hösttider! (förutom att komma ihåg vad 25 personer sa under förmiddagen)…

P9052477

Annonser

Written by tankemosaik

2009/09/09 den 20:15

Publicerat i Arbetsliv

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Låter som en bra dag trots allt och ni är säkert ett bra team, Du och ‘Hon som jag…’ eftersom det tydligen blev bra till slut.
    Anna

    lussekatt

    2009/09/10 at 08:21

  2. Hade varit intressant att vara med.

    Erik

    2009/09/10 at 11:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: