Tankemosaik’s Blog

Läser bl.a. just nu ‘Igelkottens elegans’ av Muriel Barbery. Börjar få svårt att lägga ifrån mig boken. En underbar berättelse om en portvakt i Frankrike som döljer sina intelekutella intressen och en tolvårig brådmogen och överbegåvad flicka, Paloma, som bestämt sig för att ta livet av sig när hon fyller tretton.

Om sin mamma säger hon:

Mamma… Ja, mamma är inget ljushuvud precis, men hon är välutbildad. Hon är filosofie doktor. Hon gör inga stavfel i sina middagsinbjudningar och tråkar ständigt ut oss med litterära referenser

Renée, portvakten berättar om Olympe som bor i huset bland alla andra bortskämda och rika familjer. Olympe är en av de få Renée gillar och Olympe vill bli veterinär och tar sig mer än gärna an husets sjuka djur.

Därför diagnostiserar hon Constitutions blåskatarr som om det gällde en diamantfyndighet.
– Blåskatarr! utbrister jag entusiastiskt.
– Ja, blåskatarr, viskar hon med tindrande ögon. Stackars liten, hon kissade överallt och – hon hämtar andan innan hon levererar slutklämmen – urinen tydde på att det föreligger makroskopisk hematuri!

Gud så vacker. Om hon hade sagt ”det var blod i ksset”, hade saken snart varit ur världen. Men Olympe går in för rollen som kattdoktor med liv och lust och har även anammat terminologin. Jag har alltid njutit av sådana folmuleringar. ”Urinen tydde på att det föreliggger makroskopisk hematuri”, är en uppfriskande och välklingande fras som för tankarna till en sällsam värld, fjärran från litteratur. Just därför älskar jag att läsa bipackssedlar i läkemedelsförpackningar, för att den exakta fackterminologin med dess till synes glasklara och hisnande konkreta språk känns så befriande och öppnar nya dimensioner i tid och rum, där sådant som skönhetssträvan, skaparvånda och våra lika enträgna som fåfänga ambitioner lyser med sin frånvaro.

Den pendlar mellan filosofiska resonemang som ibland kan bli lite småsega och väldigt roliga och beskrivande berättesler som huvudpersonerna och de som bor i huset. En riktigt bra bok…