Tankemosaik’s Blog

Högt och lågt, hit och dit…

Archive for mars 2009

Småmosaik…

with 2 comments

Jag fortsätter att reda ut vad motivation är. Har en ledarutvecklingshelg i april där jag och hon som jag känt sedan lääänge ska inspirera 80 chefer till motivation. Temat är att leda när organisationen är under stark förändring. Hmm har påsken på mig att fundera över inspirationsdelen. 

Men en sak som jag tycker är väldigt intressant är den forskning som finns om positiva känslor t.ex. glädje, lugn och ro eller frid, förnöjsamhet, uppskattning, kärlek osv. Det finns forskning som visar att när vi har kontakt med positiva känslor så blir vi mer kreativa. Vi öppnar upp oss och tänker bredare, blir mer uppfinningsrika. Vi mår också bättre.

Medan när vi känner oss rädda, utsatta, arga, frustrerade osv då minskar vår kreativa förmåga. Sinnet smalnar av och ställer in sig på att fly, försvara eller ta avstånd. 

Mot den bakgrunden är det viktigt att vi uppmuntrar till positiva känslor när vi jobbar med förändringsarbete i organisationer. Naturligtvis även i ledarskapet.  När vi letar fel, brister och risker (vilket inte är helt ovanligt) finns det stor risk att vi väcker känslor som t.ex. försvar, rädsla osv. Vi känner oss utpekade. Vår kreativitet avtar och möjligheten till att hinna nya vägar och lösningar minskar drastiskt.

Det handlar naturligtvis inte om att bara vara i ett positivt känsloläge. Båda sidorna måste finnas men det är viktigt att det är balans mellan dem.

Rotar vidare i det här spännande ämnet och återkommer…

p7270559

 

Annonser

Written by tankemosaik

2009/03/31 at 20:56

Ibland skulle jag också …

leave a comment »

Ibland skulle jag också vilja vara en duva!
Jag är ju inte mer än människa…

screenhunter_03-mar-21-2003

Written by tankemosaik

2009/03/30 at 20:25

Publicerat i tankar

Tagged with , ,

Lite hattifnattig…

leave a comment »

Känner mig lite hattifnattig ibland. Speciellt på måndagar. Kan ju vara så att hattifnattarna reser förbi väldigt nära mig. Det är inte säkert att jag ser dem. Hattifnattar är ju väldigt svåra att se även om de alltid reser i grupp och i udda antal. En annan lustig sak med dem är att man vet inte varifrån de kommer eller var de är på väg.

Ungefär som jag känner mig på måndagar. Fattar inte (eller fnattar inte) vad jag kommer ifrån eller vad jag gör där jag är – oftast jobbet…

Man kan ana deras närvaro som elektricitet i luften. Många måndagar känns klart elektriska. De känns olustigt elektriska ibland, måndagarna…

hattifnattarna

Written by tankemosaik

2009/03/29 at 22:01

Publicerat i Arbetsliv

Tagged with , ,

What a night…

with 5 comments

I går kväll hade vi glädjen att få ha Måsen och Elisabeth på middag och Abba-sing-a-long. De hittade till oss! Det ser vi som en bedrift. Måsen brukar nämligen köra lite hit och dit innan hon hittar fram. Tänker att här är det nog vänster, när det är höger. Sedan är hon lost. Men inte igår, då var det raka spåret. De kom i ett fordon som var misstänkt lik ‘Flexlinjens’ bussar. Den som pensionärer och sjukbesök brukar beställa här i Göteborg.

Apropå det så fyllde Elisabeth i förra veckan. Vi hade inhandlat present som högtidligt överlämnades vid ankomsten, men nu kommer jag ihåg att vi glömde sjunga. Vi kan säga att vi hålla stämbanden i vila till själva sing-a-longen. Till vår stora förvåning fick vi en motpresent. Ett stort påskägg till oss var. En vacker mugg och en påse godis. a04513_2Dessutom en rolig äggkokar-manick. Ser ut som ett ägg och läggs ned i kastrullen tillsammans med vattnet och  äggen som ska kokas. När äggen är mjukkokta spelar ägget ‘Killing me softly’ nere i kokvattnet. Tar man inte upp dem kommer det en ny sång för mediumkokta och en för hårdkokta. Nu kommer vi att koka ägg hela dagarna…

Klockan halv åtta började vi släcka ner för Earth Hour. Där satt vi i stearinljuset och hade det mysigt med champagne, förrätt, lite bränd franska med gratinerad chevre och fikon- och kanelmarmelad. Ja, ja, skar man bort ytterkanten så gick den faktiskt att äta men den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Någonstans där i bortskärandet av förkolnat franskbröd så insåg vi att Earth Hour börjar kl halv nio och inte halv ått. Det var bara att börja tända igen. Vi ville ju inte överdriva med att leva i mörker i två timmar. Nix. Speciellt inte mot bakgrund av att någon planerade att sno en timme från oss under natten som kom. Sommartid, en konstig idé…

Efter att ha rusat runt och tänt allt ljus så började det bli dags för varmrätten. Den blev inte bränd. Smakade riktigt bra om jag får säga det själv. Hann bara sätta fram den så var klockan halv nio. Dags att släcka för andra gången. Runt i huset och släcka, släcka. Jag har inte riktigt satt mig in i Earth Hour men jag tycker att tanken är god och att det känns meningsfullt att stödja Världsnatur fonden som driver kampanjen. Ger även viss motion… Har lärt mig att det började i Sydney 2007, i fjol deltog 400 städer och i år flera tusen. Göteborgs stad verkar dock ha en haltande inställning till den. Lovade släcka stora byggnader, många stod ute och väntade, vad hände? Absolut ingenting. Kunde vara bättre ställt med Sveriges andra stad.

Efter dessert, te och kaffe hade Earth hour avslutats. Vi kunde dra på Singa-a-long med Abba. Vi har pratat om det i några månader och nu blev det äntligen av. Riggade Playstation med mikrofoner, kopplade in projektorn in med öronpropparna och sedan var det bara att köra. Och det gjorde vi.

 När stämmbanden rosslade och det kändes som vi hade svalt en tennisboll gick vi över till Mammamia-DVDn – i Sing-a-long-läge.  Betade systematiskt av alla låtarna. Fram mot tvåtiden på natten så gick Flexlinjen åt andra hållet, Måsen och Elisabeth försvann in i morgondimman mot väster…

Har idag sopat ihop resterna av mikrofonerna. Ska köpa nya till veckan 🙂 vi ska ju ha fler sing-a-long-kvällar når stämbanden läkts ut… 

collage

Sångfåglar...

Written by tankemosaik

2009/03/29 at 18:25

Funderar…

with 2 comments

Just nu funderar jag mycket över frågan: Vad är motivation?  Trodde att jag enkelt skulle kunna sätta ord på det. Ack vad jag bedrog mig. Har inte kommit speciellt långt än.

Har även vänt på steken och rekflekterat över: ‘Om motivation är svaret, vad är då frågan’. Den är lite lättare. När det gäller motivation har jag kommit så långt att det handlar om glädje, energi att göra något. Inte nödvändigtvis glädje, men definitivt energi, vilja. Att vilja göra något. Att se mening i det man gör. Ja, jag surfar runt och funderar…

En annan sak som snart händer – PÅSK! Ibland känner jag lite ‘pust och stön’ över helger. Inte de här vanliga som kommer efter fem vardagar utan de här som är lite extra långa. Pynta, städa, lite speciell mat kanske. Har kommit fram till att jag egentligen gillar dem. Speciellt påsk när ljuset ute börjar komma och man känner lukten av vår. Det går också alldeles utmärkt att frossa i tulpaner och påskliljor! Man får ju också plocka kompisarna som du ser på bilden, de som stått och hoppat och väntat på att få komma ut…

pict0048

Written by tankemosaik

2009/03/28 at 00:10

Publicerat i påsk, tankar

Lite gnäll och möten…

with 4 comments

Först lite gnäll…

hspurHar fortfarande ont i hälen, väldigt ont. Det kan vara hälsporre eller hälsmärta. Det verkar vara två olika saker. Egentligen skiter jag i vilket av dem det är. Tror inte att det har någon betydelse, det gör ont i vilket fall som helst. Har käkat Voltaren i snart tre veckor, undrar om det egentligen haft någon som helst inverkan, troligen inte. Förutom att magen tar stryk. Det som irriterar mig mest är att jag inte kan träna. Har instruerat BodyPump det går riktigt bra men jag kan inte köra konditionspassen och nu börjar jag få abstinens. I helgen fick jag laserbehandling och akupressur. Akupressuren var värre än hälsporren! Tala om att göra ont, fick tankar om att döda akupressören är bättre än levande. Han hade hört det förut, han som gav mig akuressur. Tydligen ett vanligt fenomen. Men han var glad ändå…

Nu har jag gnällt lite, känns bra. Kanske mest intressant för mig själv. Men har du något bra recept mot hälsporre så lämna gärna en kommentar.

Möten…

Jag möter rätt så många människor i mitt arbete. En del sätter spår andra inte. En del är positiva, skapar energi, andra skapar också energi men åt andra hållet. En del sätter inga spår alls. Jag tänker att det är ett rätt så mänskligt sätt att reagera på. 

istock_000000398608largeNågon gång, absolut inte ofta träffar jag någon som jag får väldigt bra kontakt med på en gång. Någon jag kan byta tankar och idéer med. Där det finns en uppfriskande nyfikenhet från båda håll. Ett möte som ger empowerment. Måsen som ibland kommenterar mina inlägg och som faktiskt varit med på bild några gånger (om än diffust) är ett sådant möte som blivit en av våra bästa vänner. En familjemedlem i vår familj helt enkelt. Till helgen ska vi träffas och ha en ‘ABBA sing-a-long’-kväll! Men det blir en annan historia.

Idag träffade jag en person som jag inte träffat på många år, 4-5 sådär, tror jag. Ett roligt möte, ett möte som gav energi och glädje. Ett möte som tillhör de sällsynta. Glädje för det blev en spännande dialog och nyfikenhet kring och om livet och våra möjligheter. En otvungen diskussion om hur vi bygger våra drömmar och hur vi väljer i våra liv för att nå dem – eller inte väljer eller kanske väljer bort. Energi för att det vi pratade om berörde mig, skapade tillfällen för reflektion.

Fick frågan ‘vad har hänt i ditt liv sedan fem år tillbaks’. Även om jag själv ställer mig frågan ibland så var det stor skillnad när jag fick frågan ställd till mig. Min direkta känsla var att det har hänt något påtagligt, något ordentligt, något som gör en stor skillnad,  något jag inte kan sätta ord på, ännu. Inte annat än att det handlar om en inre säkerhet som vuxit sig stark. En säkerhet som kommer att leda mig på nya vägar. Bär med mig frågan, lite som en karamell jag sakta suger på. Är nyfiken på vad jag tillslut kommer fram till.

I min roll som handledare ställer jag ofta liknande frågor. Frågor för att se skillnader, få fram ny information. Information som leder till förändring. Det är nyttigt att själv, lite oväntat, få frågorna ställda till sig…

Vi pratade om mycket och kom bland annat in på hur uppväxten ger oss mönster som vi kanske inte ens är medvetna om (kan också kallas för paradigm). Om du t.ex. är uppvuxen i en dikatatur där skolväsendet är inriktat på att sätta gränser för vad du får  tänka – inskränker dina valmöjligheter, din frihet. Vad händer då när du kommer till en kultur där det finns många valmöjligheter? Hur vet du då hur du ska välja, att du väljer rätt eller hur du ska ta reda på möjligheterna innan du väljer? 

Jag känner igen de här frågeställningarna från min egen utveckling. Det finns tillfällen när jag har tagit ett lite större kliv, en steg in i en annan verklighet. Helt plötsligt fungerar inte det gamla sättet att tänka. Jag har fått ge mig tid, ibland mycket tid, innan jag hittat ett nytt sätt att förhålla mig. Förvirrande men samtidigt spännande.

Ibland har vi som sagt tur när vi möter andra människor som kommer i vår väg…

Written by tankemosaik

2009/03/26 at 22:40

Det är viktigt att lyssna till vad andra säger…

with one comment

screenhunter_01-mar-21-19511

Written by tankemosaik

2009/03/24 at 10:00

Publicerat i Diverse

Tagged with