Idag har jag haft permis fram till 22.00, varit hemma och sovit och njutit av att slippa sjukhusmiljön. På väg tillbaks nu i kväll såg jag helt plötsligt en djurambulans. Premiär för mig, har aldrig tidigare sett den. Målad i ambulansfärger och med sponsorreklam, svängde den av uppåt Johanneberg.

Efter lite research ser jag att den finns runt om på olika platser.
Du kan läsa mer på djurhjalp.se här hittar du facebookgruppen http://www.facebook.com/Djurambulansen

Laxering kan ha uttröttande och förvirrande effekter. Mitt i natten ställer sig, vi kan kalla henne Anna, rätt upp på sidan om sängen. Skriker med hög och klar stämma ”Ryssarna har intagit sjukhuset, vad gör vi?”. Resolut slänger hon sig på telefonen, ringer sjukvårdsupplysningen och säger ”Hej, jag heter Anna och jag vet inte riktigt vart jag är, men Ryssarna har intagit sjukhuset, vad tänker ni göra?”

Damen till vänster om mig har fått en stark behandling av något läkemedel. Numera hittar hon överallt, bara inte tillbaks till rummet. Vi har haft väldigt roligt tillsammans idag när vi försökt hitta ett sätt att få henne att hitta.

Spännande dagar…

De är jättetrevliga och håller just på att få i sig sin 4:e liter laxervätska. De har börjat trafikera toan och vi håller alla tummarna för att de inte ska uppstå kö med förödande konsekvenser under natten. Själv sätter jag snart i öronproppar och kryper ner bakom min lilla vikskärm och nanar.

Ibland inträffar ”Fia med knuff” då åker man helt enkelt ut och iväg till en annan avdelning som har lika lite plats som den man kom ifrån. Personalen blir väldans glad om man kan gå själv. Gissa om jag blev populär när jag tog mitt pick och pack och gick alldeles själv men en lite lapp i handen där det står 132. Med hjälp av informationstavlor och ”pricks on the floor” är jag nu inne i ett nytt 15-spel. 

Som de sa när jag kom ner till det här stället så säger en person med glimten i ögat: ”vi har en ny policy på det här stället, för att göra det roligare på jobbet. Vi kör runt sängar i full galopp varje eftermiddag – välkommen till oss!”

- Från vilken hemtjänst kommer du?

- Jag kommer inte från hemtjänsten, jag är Bebbens fru!

- Oj vad synd, du verkar så trevlig och omtänksam så jag tänkte att jag skulle ta reda på om jag kan byta till dig.

Tror inte att han gillar Oldsberg, för han berättar att han mötte Oldsberg på Centralen. Han såg väldigt blek ut, kritvit. Bebben går fram och säger ”Men Ingvar, vad har hänt, mår du dåligt?”. Ingvar svarar att han åkt tåg baklänges från Stockholm och blivit så illamående. Bebben frågra då varför han inte bytt plats med någon. Jamen, säger Oldsberg, vagnen var ju tom så det fanns ingen att byta med….

Det kommer nog fler reflektioner kring stället och sammanhanget…

Idag har jag jobbat några timmar med handledning, något som ger mig energi och känns väldigt meningsfullt. Lite stressat blev det eftersom nycklarna till jobbstället låg på ett annat jobbställe. Med lite tyngd på gaspedalen gick det riktigt bra, hann fram fem minuter innan vi skulle börja.

Har sysslat med slöaktiviteter under eftermiddagen och kvällen. Kollat på Pan Am och Mad Men. Tidsepoken som skildras är fascinerande. 60-tal, cigaretter i massor och ett samhälle som känns lite främmande ur flera aspekter.

Vill man kolla på något med lite mer substans kan man kolla på den här länken som går till PeterAs blogg. Ett intressant inlägg om betydelsen av städer och mänskliga möten!

Nu ska jag hugga ögonen i Pan Am del 6…

Under tiden jag inte bloggat har jag bl.a. certifierat mig i GDQ. Hade förmånen att få Susan Wheelan själv som lärare eller mentor eller vad man nu ska kalla det. Susan har forskat på grupper i 30 år i syfte att se vad som gör grupper välmående och produktiva. För visst vill vi har roligt på jobbet samtidigt som vi får det vi ska göra, gjort. Som ett hjälpmedel har hon tagit fram mätverktyget GDQ (Group Development Questionnaire).

Det var otroligt skönt att komma iväg och få ny kunskap och träffa andra som är intresserad av samma sak. Kände att jag verkligen saknat det. Idag har jag lyssnat på Kenneth Gergen i några timmar. Blir fascinerad av personer som honom. Det jag försökt läsa av det han skriver har varit rätt så svårtillgängligt men när han föreläser eller har worskhop (som det här var) så lyckas han vara både tydlig och enkel. 76 år och reser runt i världen och föreläser om hur vi kan få bättre relationer mellan oss både i arbetslivet och i andra sammanhang, det tycker jag är beundransvärt!

Har också insett att jag är jag inskriven som doktorand på TAOS-institute och Tilburg University. Ska börja i mars, apropå att tiden går fort. Spännande ska det bli på många sätt. Håller tummarna för mig själv och att hjärnan och tiden ska räcka till.

Nu är det snart dags för helg!