Idag har jag jobbat några timmar med handledning, något som ger mig energi och känns väldigt meningsfullt. Lite stressat blev det eftersom nycklarna till jobbstället låg på ett annat jobbställe. Med lite tyngd på gaspedalen gick det riktigt bra, hann fram fem minuter innan vi skulle börja.

Har sysslat med slöaktiviteter under eftermiddagen och kvällen. Kollat på Pan Am och Mad Men. Tidsepoken som skildras är fascinerande. 60-tal, cigaretter i massor och ett samhälle som känns lite främmande ur flera aspekter.

Vill man kolla på något med lite mer substans kan man kolla på den här länken som går till PeterAs blogg. Ett intressant inlägg om betydelsen av städer och mänskliga möten!

Nu ska jag hugga ögonen i Pan Am del 6…

Under tiden jag inte bloggat har jag bl.a. certifierat mig i GDQ. Hade förmånen att få Susan Wheelan själv som lärare eller mentor eller vad man nu ska kalla det. Susan har forskat på grupper i 30 år i syfte att se vad som gör grupper välmående och produktiva. För visst vill vi har roligt på jobbet samtidigt som vi får det vi ska göra, gjort. Som ett hjälpmedel har hon tagit fram mätverktyget GDQ (Group Development Questionnaire).

Det var otroligt skönt att komma iväg och få ny kunskap och träffa andra som är intresserad av samma sak. Kände att jag verkligen saknat det. Idag har jag lyssnat på Kenneth Gergen i några timmar. Blir fascinerad av personer som honom. Det jag försökt läsa av det han skriver har varit rätt så svårtillgängligt men när han föreläser eller har worskhop (som det här var) så lyckas han vara både tydlig och enkel. 76 år och reser runt i världen och föreläser om hur vi kan få bättre relationer mellan oss både i arbetslivet och i andra sammanhang, det tycker jag är beundransvärt!

Har också insett att jag är jag inskriven som doktorand på TAOS-institute och Tilburg University. Ska börja i mars, apropå att tiden går fort. Spännande ska det bli på många sätt. Håller tummarna för mig själv och att hjärnan och tiden ska räcka till.

Nu är det snart dags för helg!

Wow, vilken dag!

Mums, leverpastejsmörgås med längdskivad gurka!

T-stick

Udda stolar

I går insåg jag helt plötsligt att jag känner mig mer udda än jämn. Hur jag kom fram till det? Rätt så enkelt, egentligen, bara det att jag inte reflekterat över det tidigare. På fredag ska jag köra BodyPump release tillsammans med Niklas. Vi måste dela upp releasens 10 låtar på något sätt. Jag funderade och kom fram till att det vore bra att köra varannan låt istället för att den ena kör första halvan och den andra kör andra halvan.

Efter att ha ägnat mig åt djupa tankar kring uppdelningen kom jag fram till att en av oss kör udda nummer (1, 3, 5, 7 och 9) och den andra kör jämna nummer – ja, du fattar. Just i det ögonblicket  insåg jag att jag är mer udda än jämn, ingen tvekan….

Har en del saker jag behöver jobba med, tar vägen förbi bloggen, brukar skapa lite energi och fokus. Nu har vädret naturligtvis blivit riktigt kanonskönt så nu vill jag egentligen göra något annat bara därför – också. På plussidan får jag säga att förkylning är riktigt ok, ska träna i morgon kör pass vid halv sju, skönt.

Lite bilder från trädgården där jag botaniserade lite i förmiddags…

Har just avslutat dokumentationen för måndagen, riktigt skönt att få packa ihop den och skicka iväg den. Den ledarskapsutbildning jag och Marianne ska ha har vi flyttat fram till efter årsskiftet. Istället kommer vi att köra två workshoppar, den ena om utvecklingssamtal och den andra om hur man förhåller sig till besvärliga människor. Vi kommer att ha en systemisk approach.

Lite spännande är det ju att fundera vad som gör att vi ser andra som besvärliga och i vilka situationer tycker vi att de visar upp besvärliga sidor. Går det att ändra på dem eller handlar det kanske om att ändra sitt eget sätt att se på situationen… och vad händer då…

Förkyld är jag också, riktigt genomgripande och omfattande. Nästan som ett projekt, fast jag tror inte att det här projektet har någon budget, däremot en starttid som jag placerar till i tisdags. Vaknade i tisdags och bara smack så satt den där, förkylningen. Sluttidpunkten är inte riktigt bestämd men jag satsar på söndag, erfarenhetsbaserat.

Tiden rusar och jag efter…

Apropå manssyn så hittade jag det här inlägget om Malin Wollins manssyn (krönikör på Aftonbladet) och den är ju lite scary. Skulle inte vilja möta henne en mörk natt…

Inlägget finns här http://genusnytt.wordpress.com/2011/02/03/kvinnlig-kronikor-avslojar-sin-manssyn/

Ordet mansgris finns ju till och med i Wiktionary:

(nedsättande) man med nedsättande eller föraktfull inställning till kvinnor

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse.

Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna
och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar

Och inte hade det hänt mycket fram till 1962, i alla fall inte när det gäller kvinnosynen hos Opel: