Tankemosaik’s Blog

Alltså helt plötsligt säger det bara poff och så har det gått någon eller några veckor. Nu har det sagt poff och jag inser att det är massor jag inte alls hunnit med. Att skriv i bloggen är en sak. Å andra sidan så har jag hunnit med att ha dagar fyllda av workshoppande med väldigt entusiastiska och trevliga personer. De har gjort KIMmar och berättat om sina arbetsplatser. Det innebär också att jag sitter upp över öronen med dokumentation på kvällarna. Text, figurer och foton som ska in i power point och bakas ihop till dokumentation.

Har just avslutat dokumentationen för måndagen, riktigt skönt att få packa ihop den och skicka iväg den. Den ledarskapsutbildning jag och Marianne ska ha har vi flyttat fram till efter årsskiftet. Istället kommer vi att köra två workshoppar, den ena om utvecklingssamtal och den andra om hur man förhåller sig till besvärliga människor. Vi kommer att ha en systemisk approach.

Lite spännande är det ju att fundera vad som gör att vi ser andra som besvärliga och i vilka situationer tycker vi att de visar upp besvärliga sidor. Går det att ändra på dem eller handlar det kanske om att ändra sitt eget sätt att se på situationen… och vad händer då…

Förkyld är jag också, riktigt genomgripande och omfattande. Nästan som ett projekt, fast jag tror inte att det här projektet har någon budget, däremot en starttid som jag placerar till i tisdags. Vaknade i tisdags och bara smack så satt den där, förkylningen. Sluttidpunkten är inte riktigt bestämd men jag satsar på söndag, erfarenhetsbaserat.

Tiden rusar och jag efter…

Blir lite kokko i hjärnan när jag funderar på det här med ”On Board”-skyltar. Är det skillnad för medtrafikanterna om man har ”Baby On Board” eller ”Twins On Board”. Har kollat runt lite och hittat en hel del vilda diskussioner om just de här skyltarna. Allt från att man känner sig duktigt när man sätter upp den till att man helst spyr när man ser dem. Här är ett exempel som stämmer lite med hur min hjärna funkar i frågan:

Jag har ju aldrig förstått varför man ska behöva ha en liten varningsskylt som säger ”baby on board” i bakrutan, för jag har liksom resonerat som så att om det sker en olycka så tror jag inte att de hinner ta hänsyn till att det finns barn i bilen och än så länge har jag inte varit med om att folk kör in i min bil bara för att de tror att det bara sitter vuxna i den…

Det måste väl vara så att skyltarna ska vara vända in mot föraren av bilen. Det är väl den som kör bilen som ska vara uppmärksam på vad de har ombord, inte alla omkring.

Det finns ju i och för sig ett undantag där det verkligen är viktigt att medtrafikanterna är informerade:

Det blev en del kommentarer i Facebook till föregående inlägg, jätteroligt!  Christina skriver:

Skylten är egentligen bara en omskrivning för ”Hej alla människor – vi har blivit föräldrar till ett underverk

För jag tror egentligen att det är det som det handlar om. Kolla på oss, vi har fått ett litet underverk och vi har med oss honom/henne i bilen. Sedan kan man ju fundera på om det ställer extra krav på alla andra bilister som finns omkring den här bilen och där är jag tveksam. Kanske skulle passa bättre med en ”Tuta-vi-har-fått-barn”-skylt.
Hittade en skylt som jag tycker är lite mer informativ. Håll avstånd – barn i bilen, samtidigt som jag tänker att man ska alltid hålla avstånd avsett vad som är i bilen framför.

Ett annat fenomen som jag inte heller riktigt hajar är de som kör omkring med en fisksymbol bak på bilen (jag är kristen). Där tänker jag också ”och….”. Herregud, vad vill de säga?, att det är gud som kör eller jesus sitter i baksätet eller…. kolla på oss vi kör med jesus och kör bäst. (Dessutom kör de ofta rätt så uselt, my opinion).

En sak som jag är fullständigt överens med, det är ju om det är en bög som kör. Då vet vi ju i alla fall vems fel det är, eller hur!?

Har du sett de som kör omkring med en ”Baby on board’-skylt baktill på bilen? Jag har, och jag tycker de blir fler. Har funderat på om det är något som delas ut på BB. Kollat med mina bekanta inom området och de försäkrar att så är det inte.

Mitt problem är att jag egentligen inte fattar meningen med skylten…
Baby-on-board, och… Ska jag inte köra om eller gäller inte trafikreglerna för den här bilen, ammar föraren eller, byter föraren blöjor vid nästa rödljus?

Funderar vidare…

Har inte lyssnat på kaptenen tidigare men ramlade på honom när jag höll på försöka få ordning på kablarna i vardagsrummet. Du vet, kablar som går kors och tvärs. För det mesta bakom en låg bokhylla men rätt vad det är så ser det ut som en trassel som väller fram och bara vill tränga sig ut och slänga sig över dig.

Det var det trasslet jag höll på reda ut, lägga delar i kabelkanaler när Kapten Röd strömmade ut ur högtalaren som just då råkade vara 5 cm från mitt öra. Eftersom jag är lite halvdöv så var det riktigt hjälpsamt texten gick rakt in i hjärnan på något sätt. Och vilka texter, reggae från Göteborg blandat med lite Peps sound. Gilla!

Här skriver DN om Kapten Röd och Fläcken Som Aldrig Går Bort.

Och texten till ”Ju mer de spottar”

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Suddasuddasuddasudda bort dom
Nertryckare finns alldeles för gott om
Suddasuddasuddasudda bort dom
Som hugger dig i ryggen när du vänder dig om
Vi ser dom redan från start, ögonen säger en helt annan sak
Och det visar sig snart att det rötnaste hjärta har helt annat skal
Vi suddar bort alla tungvrickare
Dom blir mätta på att andra blir hungrigare
Dom vill se oss som en byggsten i deras del av system
Så vi rör oss flummigare
Men gropen som dom gräver kommer dom själva falla i
Men när dom slåss för att skydda sin hierarki
För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor, jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Ställ in ditt sikte på nåt positivt
För något ryggbitande har vi ingen tid
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån de dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka
Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först
Dom finns vid din sida när sommar blir höst
Skin över dom, låt dom växa
Har inget hat i mitt bröst!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar

Som jag skrev i mitt förra inlägg så undrar jag ibland om jag håller på bli senil. Eftersom jag hållit på ett helt liv att undra så har jag bestämt mig för att det kanske mer handlar om min minneskonfiguration, eller själva hopmonteringen av mig som gjort att mitt minne ibland kan vara helt som det inte ska.

Jag har konstaterat och konstaterar då och då att jag i alla fall tänker ordentligt, och det känns helt ok. Till och med bra. Därför tror jag att jag har mer än ludd där hjärnan ska vara, tror till och med att det finns hjärna. Puh säger ju:

Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag,

Så illa tror jag inte att det är för mig, i alla fall inte att det flugit dit av misstag. Hur som helst läste jag lite flyktigt om en forskningsrapport som sa att tuggummituggande stimulerar hjärnan och kan förhindra demes, ja till och med stimulera till bättre hjärnkapacitet.

Forskare i Sverige har kommit fram till att våra tänder spelar större roll för kroppen än vad man tidigare trott. De tror att våra tänder har samma uppgift som ett djurs morrhår. Nämligen att skicka signaler till hjärnor. Det har bland annat visat sig att den som tuggar mycket, till exempel tuggummi, har lättare att komma ihåg och lära sig nya saker.

Från noll tuggummituggande har jag nu ökat upp konsumtionen till en påse om dagen – minst. Om jag kommer ihåg så ska jag avge en rapport om effekten. Någon som står mig väldigt nära brukar säga att jag låter värre än en häst som idisslar verkar som min tuggmekanism är mer åt ett helt stall än en enstaka häst.

Google lite på tuggummi och det är inte klokt vad det är bra till mycket:

• Tuggummi är bra mot sttess – läs mer här
• Tuggummi hjälper efter operation – läs mer här.
  (speciellt om man opererat tjocktarmen)
• Eleverna borde tugga tuggummi för att öka koncentrationen – läs mer här.
• Tuggummi kan minska oro – läs mer här.
• Tuggummi och rödvin är bra för hörseln – läs mer här.
• Tuggummi från stenåldern – världens första hälsoprodukt – läs mer här.

Vår granne, lilla S, du vet hon som gillar lila och bestämde sig för att hon absolut inte skulle vara påskkärring på påskafton. Hon traskade över under påsken och berättade att hon gillar glass. Det visste vi ju redan så vi hade laddat frysen med tanke på just detta.

Under tiden vi käkade glass i solen frågade jag henne hur det var med hennes lillebror, den ännu mindre G. Hon berättade att allt var bra. För att fortsätta konversationen undrade jag om han möjligen hade börjat gå. Mitt minne är ju lite si och så, ibland har jag fullt upp med att komma ihåg vad jag heter, typ. Därför var jag lite osäker över om frågan var ok eller om den var helt korkad. Har för mig att han bör vara ett år sådär, men möjligen när jag tänker efter så är han kanske mer åt 10-månaders-hållet.

Här lärde jag mig att även 4-åringar kan ge en såndär är-du-helt-dum-i-huvudet-blick. Eftersom jag känner igen dem när jag ser dem så ändrade jag mig omedelbart och lägger till: ”han kryper nog fortfarande…?”. Där kom blicken igen och kommentaren ”han håller på att lära sig sitta”, allt medan hon koncentrerat gav sig på chokladöverdraget på vaniljglassen. Hon berättade också att Piggelin är bättre så nu håller vi på ändra sortiment i frysen.

Jag är väldans glad att han inte håller på lära sig ligga i alla fall. Vi pratar ju om att han trots allt jobbar på att hålla sig något sånär lodrätt. Får väl upprepa min fråga om nägra år och se om den ligger mer rätt i tiden…

Ramlande på Etta James. Ramlade är kanske att ta i men kollade på Spotify och en cd men henne kom upp som nyhet. Har aldrig hört talas om henne men nu har jag till och med lyssnat på henne med stora öron. Inser också att jag hört henne tidigare bara inte tänk på att det var Jamesetta James eller Etta. Många av låtarna på albumet At Last – The Best of Etta James går rätt in i mig. Hon är född 1938 och det finns rätt så mycket gammalt och även något från senare år på YouTube.

Fredag kväll gick i en rasande fart. Somnade ett par timmar när jag kom hem från terapiutbildningen, hjärnan behövde antagligen sträcka på sig och stretcha lite. Kom till sans vid kvart i åtta och hann precis fixa till maten innan straten av Lets’s dance. Ja, vi har fastnat för Let’s dance som vårt favvoprogram på fredagarna. Som grädde på moset går Parlamentet innan omröstningsdelen av Lets Dance – härligt. Lite champagne slank ner också efter maten – inte helt fel efter en veckas jobb.

Letade efter en bild som skulle illustrera fart, rasande fart, som jag skriver i inledningen.
Tänkte inte på att fart betyder något annat på engelska…

Läser att Lasse Hellström ska göra film av Keplers Hypnotisören. Gillade boken så det ska bli spännande att få se filmen, kanske 2012.

Älgen, du vet, hon som är kompis med Pingvinen, ja, jag är ju kompisar med båda. Det finns ju några inlägg och bilder på både Älgen och Pingvinen i den här bloggen sedan tidigare. Hur som helst, Älgen skulle hem till Sundsvall med 17.10-flyget. Det är bara det att 17.10-flyget är flyttat till 16.00 för ett bra tag sedan. Hon fick mixtra och mekka, fick tag på flyg till Arlanda och sedan Midlanda, den stackars Älgen var inte hemma förrän 02.00 i natt. Det är ett annat, inte lika fredagsmysigt sätt att tillbringa en fredagkväll på. Idag har jag fått rapport om att hon tagit igen sig. Hon har suttit i en baden-banden inlindad i filtar i solen på Alnö och läst deckaren hon i desperation köpte på Arlanda igår kväll. Kan tänka mig att hon hade mord i sinnet när City Air flyttat avgången.

Apropå koalor så har vi pratat då och då om Wildlife Habitat i Port Douglas i Australien. Funderat lite om djuren och habitatet klarat cyklonen som for runt uppe i norra Queensland. Nu tog jag mod till mig och kollade på webben och till min stora glädje verkar habitatet ha klarat sig helskinnat. Har du vägarna förbi så titta in, ett underbart ställe! Ser inte mycket ut för världen på utsidan men när man kommer in – helt underbart.

Funderar ev på Salvador i Brasilien i juli, den årliga narrativa terapikonferensen hålls där i år. Vi var i Salvador för sådär 8-9 år sedan och det skulle vara roligt att åka dit en gång till. Framförallt till Posada Caminho do Mar. Men vi är också bjudna till goda vänner i Kroatien (med viss reservation, jag och geografi….) och det skulle också vara alldeles underbart att få se. Fortsätter fundera över detta medan jag sticker iväg till Maxi och fixar något till kvällen.

I går skulle jag skriva om magnetisk poesi, men det blev något helt annat. Gör nytt försök idag. Jo, alltså, magnetisk poesi eller kylskåpspoesi elelr Magnetic Poetry är det här små orden med magnet på baksidan. Ord som kan fogas samman till meningar och fästas t.ex. på kylskåpet. Jätterolig lek med ord som kan varieras i oändlighet, allt efter humör och fantasi. Kanske ett julklappstips!?

Finns t.ex. att köpa på Världskulturmuseet.

Följer du den här länken kan du testa på webben.

Idag har jag haft semester, en hel dag för mig själv och skräpet som skulle iväg till soptippen. Nu är skräpet på återvinningscentralen i Kikås och jag är hemma. Dammusgarmanickerna har gjort sitt så golven är anpassade för helgen och jag ska snart iväg till Hela Hälsan på instruktörsmöte. Egentligen är jag måttligt intresserad att gå iväg på fredagkväll men jag gör ett undantag

Hösten har sina fördelar, den här bilden tog jag visserligen för några veckor sedan innan alla löv blivit bruna. Men hösten bjuder förutom på regn och kyla på riktigt vackra färger.

Är fortfarande lite förundrad och irriterad över de ”barndatorer” som finns på ICA Maxi. Kan bero på att jag håller på att läsa om makt och strukturer i samband med terapiutbildningen. Men varför ska barndatorerna vara antingen rosa men en katt och lite romantiska dekorationer eller blå med lite mer macho-dekor? Det kunde väl åtminstone finnas en variant som är lite mer könsneutral och vem skulle köpa en rosa med kattdekor  till en kille? Möjligen en blå till en tjej, men det är inte mycket till valfrihet om man vill försöka undvika att permanenta och förstärka könsrollerna.

Den rosa heter dessutom ”Hello Kitty Laptop” och den blå ”Power Source Laptop’.

Tycker det är lite roligt att ibland kolla Magdalena Ribbings blogg om vett och etikett som finns på DNs webbplats. Dels att läsa frågorna och svaren hon ger, men det är minst lika intressant att se alla reaktioner de ger upphov till. Ofta många kommentarer, ibland upprörda. T.ex. säger Ribbing att man inte ska blåsa på maten för att få den att svalna – det är inte vett och etikett. Man ska vänta tills den har blivit lagom varm. (En fråga jag överhuvudtaget aldrig reflekterat över…) Här är det ca 30 kommentarer, för och mot.

Jag gillar hennes rappa och tydliga svar, sedan kan jag ju hålla med eller inte, men det är en annan sak. T.ex. säger hon så här om vad hennes svar baseras på:

Mina svar baseras på vad som är vad som kan kallas erkänt god stil, inte på vad många vill att sådan ska vara.

Ett exempel: dagens brudar är så gott som alltid klädda i axelbara balklänningar även om de vigs i kyrkan. Det är inte god stil, även om det är vanligt.

Ett annat: ett stort antal människor stoppar gärna bordskniven i gapet även vid formella måltider. Det är inte etablerat gott bordsskick.

Ytterligare ett exempel: allt fler avstår från att tacka för gjorda tjänster, eftersom de inbillar sig att ett tack skulle försätta dem i underläge gentemot den som tackas. Det är helt fel, förstås!

Det sista exemplet hon lyfter fram, om att tacka för gjorda tjänster sätter oss i ett underlage, är väl helt fantastiskt. Hur kan någon tänka att ett tack skulle sätta den som tackar i underläge. Och är det så att fler och fler avstår från att tacka på grund av detta? Börjar undra om det finns en föreställning om att blinka med bilen när man ska svänga, sätter föraren i underläge? Jag tycker det blir vanligare och vanligare att förare skiter i att blinka – bara svänger. Jag kan lugna alla som är oroade, det är helt fel!

Hade förmånen att lyssna på en föreläsning av Sofia Rasmussen från Kairos Future. Föreläsningen handlade om hur ungdomar ser på framtiden – Min Bild av Drömsamhället. Där lyftes vett och etikett fram som ett område som dagens unga ser som viktigt och meningsfullt. Det fanns många saker som var intressanta att lyssna till, här är ingressen till studien:

Dagens unga värderar familjen högt! Sveriges 15-19 åringarna drömmer om ett familjeliv med barn och fint hus och de vill absolut inte offra familjelivet för att kunna göra professionell karriär även om det självklart är viktigt att ha ett bra jobb. Balans mellan familjeliv och arbete verkar vara nyckeln till livskvalitet när unga tänker på sin framtid.

Att lyckas hålla ihop en familj i många år – det är värt respekt, tycker ungdomarna. Faktum är att det är värt mer respekt än att bli en framgångsrik idrottsman, skapa sig en förmögenhet eller att vara allmänbildad. Familj är respekt!

Det här är några resultat från Kairos Futures omfattande studie Drömsam- hället 2010 där 10700 ungdomar i åldern 15-19 år svarat på frågor om sina drömmar och ambitioner. Studien är en uppföljning av 2008 års studie om unga och drömsamhället.

Kanske är det den yngre generationens sätt att revoltera mot dagens vuxna? Nu ska jag snart gå och blåsa på maten, man får faktiskt göra det i familjesammanhang, så de så….

Jag ska erkänna det, jag har problem med kött. Funderar ofta på att sluta äta kött med tanke på hur djur hanteras men kanske framförallt för att jag själv inte skulle kunna se på eller utföra slakt. Jag blir också lite förvånad när butiker använder sig av bilder på lyckliga djur när de marknadsför sitt kött.

Allvarligt talat, hur lycklig är kossan, grisen eller fåret…

Bilden är hämtad från ICAs webbplats där de marknadsför kött från grisar som haft det ovanligt bra. Klicka på bilden så kommer du till webbsidan. Självklart tycker jag att det är bättre att äta kött från djur som haft ett bra liv och där vi människor tagit vårt etiska ansvar i djurhanteringen, än från djur som stressats och farit illa.

Temple Grandin som jag skrev om i ett tidigare inlägg har gjort mycket för att djuren i USA ska få en drägligare tillvaro vid boskapsstationerna. Hon är en stor djurvän och har inställningen att det är självklart att vi ska ha föda upp djur för föda men att vi ska ta vårt ansvar och behandla djuren med respekt. Hon menar vidare att om vi inte föder upp djur för föda så skulle vi bara se kor, grisar mm i djurparker.

ja, jag funderar vidare…

Igår efter att jag sett filmen om Temple Gradin kollade jag på YouTube efter videor med henne, och det finns en hel del. Lyssnade på en lång föreläsning där hon deltog som en av flera föreläsare om autism. En av hennes styrkor är att hon pratar om sin egen diagnos och sina egna upplevelser. En av flera intressanta saker hon säger är att vårt samhälle inte skulle vara så utvecklat som det är om vi inte hade autistiska personer. Hon tar iPod, iPad mm som exempel på utveckling som kräver speciella talanger. Talanger som vissa autistiska personer har. Autism är ju en bred diagnos.

En annan sak hon tar upp är hur lyckligt lottad hon är som växte upp på 50-talet då man fortfarande undervisades i hövlighet. Hon menar att för henne var det viktigt att handfast få lära sig hur man beter sig bland människor eftersom samspelet med andra inte fungerar för henne. Det kan handla om att man hälsar på varandra när man möts, hur man håller kniv och gaffel, hur man äter, hur man beter sig i sammanhang med många människor osv.

Jag tycker det är intressant eftersom jag själv ibland har känt och kan känna behov av att ”veta” hur man bör göra i vissa situationer. Mina föräldrar lärde mig visserligen många saker men eftersom de inte rörde sig i större sammanhang fick jag själv fundera ut hur man gör. Se på hur andra gör och sedan göra lika. Jag hade uppskattat om någon typ av ”vett och etikett” hade funnits på schemat i skolan. Tror jag. I alla fall nu när jag ser tillbaks.

När jag är utomlands slås jag ofta av att människor är hövliga på ett annat sätt än här hemma. Det kan bero på att jag är mer uppmärksam när jag är i ett annat land, en annan kultur, men känslan finns där. Letade lite på nätet och hittade bl.a en artikel av Magdalena Ribbing ”Vart tog vanlig hövlighet vägen?”. Artikeln i sig är kanske inte lika intressant som de över 200 kommentarerna till den. Jag ser hövlighet som ett gott samspel mellan människor. Jag blev lite förvånad och väldigt medveten om att det också finns politiska åsikter kring hövlighet och kanske då om varför man inte ska vara hövlig. Har lite svårt att fatta grejen. Och visst håller jag med den person som skriver att det räcker att se på gamla svenska långfilmer för att lära sig mer om hövlighet

En annan intressant artikel från samma tidning är ”Artighet: Den suveräne svensken”. Henrik Berggren beskriver en intressant kulturkrock han blev vittne till i England. Ja, vi svenskar kanske är lite autistiskt lagda, eller är det bara tryggheten som visar sig….

Hajade faktiskt till när jag kom in på toaletten på jobbet och blev upplyst om den nya ITRED-lagen. Hade ingen aning om att Intellectual Toilet Rights Enforcement Directive hade börjat gälla även i Sverige. Här gäller det att tänka sig för, eller….

Jusektidningen är ju riktigt rolig när den berättar om att Datainspektionens jurist Gaby Borglund utsetts till Sverigs bäst klädda dam av Svensk d(g)amtidning. (g) skrev inte Jusektidningen, för ordningens skull. Men kolla in frisyren- säger bara -Jösses!

Klicka på bilden så kommer du till artikeln i Jusektidningen.

Hittade en intressant artikel i JUSEK-tidningen om social kompetens. Har haft lite problem med ordet, det får mig liksom att studsa. Har aldrig riktigt förlikat mig med uttrycket.

Varför? Jo, för att jag inte begriper riktigt vad det är och ur vems ögon eller vems perspektiv den här sociala kompetensen ska mätas och hur bedömer man hur den förhåller sig till fackkompetens, erfarenhet mm. Ur mitt perspektiv är ju social kompetens en sak och ur ditt är det antagligen en annan sak. När är det bra med social kompetens och när är det inte bra? Kan social kompetens vara en nackdel? Är det förmågan att pladdra om ingenting så kallad mingelkompetens, handlar det om att vara ”rak” och säga vad jag tycker och tänker utan att reflektera över det först. Har du tänkt på att mycket – väldigt mycket, av det man säger, säger mer om dig själv än om andra.

I Finland finns en professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen och jag börjar gilla henne! Hon har kommit ut med sin åttonde bok där hon sticker hål på myten om att socialitet i sig skulle ha ett värde i arbetslivet.

– Det är märkligt att vi har så mycket problem och konflikter på våra arbetsplatser när alla hävdar att de kommer så väl överens med andra människor, säger hon i intervjun. Och visst tycker jag att det ligger mycket i det hon funderar över. Om vi alla är så socialt kompetenta och kommer så väl överens med allt och alla som vi gör när vi sitter i en anställningsintervju eller kanske bara pratar med varandra om hur socialt kompetenta vi är. Varför har vi då alla konflikter i arbetslivet och privat? Kan man ju undra.

Hon säger att social kompetens är en bubbla som saknar varje form av vetenskapligt belägg. Hon menar också att i vår narcissistiska kultur har arbetslivet blivit en sorts terapi. Man förväntar sig beröm av chefen varje dag. Men, vi är väl ändå på jobbet för att arbeta, menar hon.

En riktigt häftig tant, ja, läs artikeln vetja, klicka här och gör det nu!

Men Fru Keltikangas-Järvinen har inte samma förunderliga frisyr som tanten som dyker upp på bloggen i morgon…

Att städa kan ha sina estetiska fördelar, både inne och ute. Visst är det lite vackert med mattorna mot den klarblå himlen. La ner städningen och satte mig och njöt av färgspelet istället…

Förutom att titta på mattor mot en klarblå himmel så håller jag på att skriv tre små artiklar. I England skriver man paper så det måste väl vara papper jag håller på med. De här pappren är inga digra dokument, bara några sidor sådär. Tror att jag håller mig till en försättssida och två A4. Har snart avverkat ett av dem Reflektioner kring konsultrollen. Trivsam sysselsättning så här på sommaren, dessutom sätter det igång roliga tankebanor. Men inte lika förvirrade tankebanor som när jag tittade på fingerdansen i inlägget innan…

Nu är de på gång igen – Google.

I fjol åkte de runt i sina fotobilar och tog bilder på gator, hus, bilar, människor och allt som kom i deras väg. Debatt blev det och ändå mer debatt blev det när det kom fram att de även hade utrustning för att upptäcka och registrera trådlösa nätverk, såväl offentliga som privata.

Nu har de plockat bort utrustningen som spårar nätverk och meddelar stolt att de har glädjen att tala om att nu tar de bara foton och 3D-bilder.

Så här kan det se ut när de är ute med sina cyklar och fotar. Ja, de använder cyklar, skotrar och bilar för att ta Street View-bilder överallt. Så se upp om du stöter på en skoter  i sommartrafiken.

Information från Google – här.

DN skriver bl.a följande i en artikel:

I januari startade också Google sin tjänst Street view i Sverige, som innehåller närbilder på gator och hus i flera svenska städer. En liknande tjänst erbjuder även sajterna Eniro och Hitta. För den som bor i ett flerfamiljshus kanske det inte spelar så stor roll med sådana internet bilder. Men kalkylen ser annor lunda ut för en villaägare som oroar sig för inbrott eller bara värnar om sin privata sfär.

I flera andra länder har husfotograferingen utsatts för häftig kritik, men i Sverige har reaktionerna varit störande få. Det är som om vi mentalt accepterat att uppgifter om oss finns tillgängliga genom en knapptryckning på nätet. Eniro bidrar med bilder på våra hem, Google med uppgifter om vilka vi mejlar mest, Skatteverket med information om hur mycket vi tjänar, folkbokföringen med fakta om familjeförhållanden och nummerupplysningen med kontaktinfo.

Hela artikeln finns här.

Men, vill man fundera på något helt annat så varför inte kolla in den här fingerdansen. Kanske något att syssla med under semestern!?

Jo, det finns lösningar för de flesta tillfällen i livet. Har du en bärbar pc, även kallad laptop, lap, lappis etc. så kanske du också har märkt att det inte är helt lätt att använda den när solen skiner för fullt och allt du vill är att sitta ute och lappa. För det vill man ju.

En lösning är att lägga en filt över huvudet och den bärbara, men det förtar en del av stämningen av att lappa utomhus. Man vill ju gärna få lite sol i fejset också (i alla fall jag). I och för sig så kan lösningen kännas lite mysig, lite grottig sådär, men ändå.

En annan lösning är att gå den professionella vägen och skaffa sig ett litet laptoptält. Ja, du läste rätt, ett laptop-tält. LapDome är ett märke på ett tält gjort för lappisar. Finessen är bl.a. att det skuggar bildskärmen och dessutom går laptoptältet att fälla ihop till en praktisk ryggsäck. Fiffigt…

Den kostar 80 dollar det vill säga ca 636 Kronor och 24 öre, typ. Om man bor i USA. Har inte hittat någon leverantör i ett land nära mig. Har inte heller letat sådär helt systematiskt. Vill man komma undan lite billigare så kan man ju köpa ett katt-tält istället. För visst har de likheter laptoptältet och kattältet…

På IKEA i USA kan man fynda ett katt-tält för i runda slängar 8 dollar vilket är en tiondel av vad lap-top-tältet kostar. Å andra sidan kanske du vill unna din kisse ett tält med större ingång och då kan du ju ge kissen ett lap-top-tält istället.

IKEA:s variant har lite mindre öppning så du får trixa lite för att se datorn när du väl fått in den. Men man kan ju alltid sy om det lite. För 570 spänn kan det vara värt att lägga ner någon timmes jobb på anpassningsarbete. Gör man en öppning på baksidan också så får både kissen och datorn plats därinne. Ändå fiffigare…