Tankemosaik’s Blog

Ibland kommer han ett par tre gånger om dagen. Ibland är det en vecka mellan besöken. Nu är han inne i en rätt så intensiv period. Står vid altandörren med svansen rätt upp och tittar uppfordrande på oss. När vi öppnar marscherar han in, självklar som bara den. Vi kallar honom för Sotis och vi har inte en aning om vem som rår om honom eller tvärt om – det är ju ändå en katt.

Han är rätt så lång och låg, lite sportmodell över sig. Pratar ibland oavbrutet från det han kommer in till han går ut. Mat – det är vad han är ute efter. Går fram till Alfons och Monstrets skålar och mumsar i sig av det som finns, sedan går han ut lika fort som han kom in. Stannar ibland och vill ha lite kel, men bara ibland. Alltid lika välborstad och halsbandet på.

Alfons och Sotis är kompisar. Det ser vi väldigt tydligt, de kan ligga bredvid varandra på utesoffan och sova i timmar. Då och då tar dem en runda i grannskapet för att kolla att allt är det det ska och som det ska. När det gäller Fröken Larsson (även känd under namnet Monstret) det vore att överdriva att säga att hon gillar honom. Hon accepterar honom däremot, utan att drämma till honom (numera), fast i bland kliar det i tassarna på henne…

Under viss protest har han börjat äta med tassarna på en bricka. Och just idag hamnade ”spillet” på brickan annars har han en suvrän förmåga att lägga allt på golvet eller mattan innan han häter upp det.

Dimma över Mölndal - utsikt från huset

Vi är inne på vårt åttonde år i Mölndal och börjar så smått vänja oss. Vi är lite tveksamma, förutom där vi bor förstås, där är det mer Göteborg än Mölndal

När det gäller Stadsbyggnadskontoret – mjaa, möjligen, Mölndals centrum – nix, de nya storvulna planerna på att bygga en skyskrapa i Mölndals centrum – noop (absolut korkat), McDonalds vid Söderleden – gilla, att kommunen lade ner en massa pengar på att byta från Mölndals kommun till Mölndals stad – förstår det inte (kokko), det nya bostadsområdet Eklanda – förfärligt.

Men det finns en sak vi älskar med Mölndal och det är Kikås – soptippen eller återvinningsanläggningen – älska! Det absolut bästa med Mölndal! Måste vara Sveriges bästa återvinningsstation. Vi nästan slåss om att få åka dit och bli av med allt möjligt skräp.

I fredags hyrde vi en liten skåpbil (lastbil ?) – skåp, låter rätt så bra. Fyllde den med två lass och åkte till Kikås. Vi har 12 fria besök per år och vi njuter av varje besök. Nu har vi 5 underbara fria besök kvar, något att se fram mot i höst- och vinterrusket. Dessutom har Återbruket en stor container inne på området där man kan ställa saker som inte är trasiga men som man ändå ska slänga. En bänkskiva (kök)  och några gamla köksskåp åkte in där. Hoppas att någon annan behöver och vill ha dem.

Alfons kompis, den minsta, men ej den yngsta familjemedlemmen hos Fru M och Herr P – Strössel – följde packningen med stort intresse. Vi fick se till att hon inte åkte med. Hon kollade allt som lastades in, nosade, klättrade och kröp. Som tur är har hon en liten bjällra som plingar glatt när hon är i närheten. Alfons, han höll sig på behörigt avstånd. Bilar är lika med veterinärbesök och en stor bil – klar risk för ett stort veterinärbesök…

Det vi bedömde kunde återanvändas körde vi till Reningsborg. Tyvärr ligger det inte i Mölndal utan i Västra Frölunda, men det är får vara ok ändå. De tar allt och säljer på loppis och då menar jag allt (bara det är helt och rent). Har testat med Myrorna, men de är så oförskämt kräsna, de har hamnat på shitlist. Medan Reningsborg, man kan bara älska det!

Nu ska vi ta vinden linte längre fram i höst. Då får vi hyra en långtradare…

Blir riktigt fascinerad av Anna Anka eller fenomenet hon representerar. Bara namnet för ju tankarna till en seriefigur, men inte ens seriefigurer törs säga det den här Ankan kvackar. Modig, övertygad, beräknande, smart eller korkad?

Om man ser det som marknadsföring har hon verkligen lyckats. Många pratar om henne, förstasidorna i kvällspressen visar henne och söker man på Google får man hur många träffar som helst. Smart. I GT häromdagen var det en artikel om henne där hon visade upp poolen. De har roligt Herr och Fru Anka ”Paul och jag skrattar hela vägen till banken…” .

Tittar man bakåt i tiden så hittar man gulliga repotage om Anna från Bjuv som blev Fru Anka. På senare tid har blogginlägg och artiklar fått lite annat stuk. Fortsätter undra om Fru Anka menar det hon säger eller…

Byter ämne och övergår till orange små piller. Alfons, vårt högst individuella kattpersonlighet har fått en tumör på sköldkörteln. Du kanske läste inlägget för några veckor sedan då jag satt på Djursjukhuset Väst med honom. Det var en jäkla tur att han lyckades få ett grässtrå att fastna i halsen. I samband med detta togs prover som visade på problemet med sköldkörteln. Det förklarar varför han äter som en häst men är smal som en cykel.

Nu ska han ha små brandgula piller två gånger om dagen. Som tur är har han ännu inte fattat att han får dem. Hoppas att han inte börjar fundera över varför han helt plötsligt får smarrig ost morgon och kväll. Nu hoppas vi på att de små  pillren snart ska ge effekt.

(Orange är lite trassligt att skriva i bestäm form, ju. Orangea ser ju lite konstigt ut – fast än det är korrekt. Skriver man oranga så blir det nästan som loranga. Hittade svenska språknämndens rekommendation, de tycker att man ska göra en omskrivning så att man slipper den bestämda formen. Om det inte går så är brandgula ett alternativ.)

Nu är jag grymt trött och tänker lägga mig, läsa några sidor ur Midvinterblod. Sedan släcka, höra katt spinna intill mig och somna. Men, jag vill bara säga att jag gillar ICAs reklam, speciellt den senaste med damen som vill köpa kattmat…

Klicka på bilden för reklamen

Vad ser jag när jag tittar ut i höstrusket idag. Jo, mitt på bordet som står på uteplatsen, bland äpplen och ljuslyktor, vad ligger där…

Idag blev det en helt annorlunda dag än jag tänkt mig eller planerat för. När jag vaknade i morse gick jag ner till köket, öppnade altandörren för att släppa in Alfons. In kommer en katt som inte alls ser ut att må bra. Han flämtar och verkar ha svårt att andas, försöker äta men det går inte alls. Han låter riktigt dålig, funderar på om han ätit en mus och fått ett ben i halsen.

Ringer Västra Djursjukhuset, berättar hur han beter sig och får beskedet att jag ska åka in med honom omedelbart. Sagt och gjort, snabbt in i duschen med mig, på med kläderna, fram med transportburen och iväg. Kommer fram och blir direkt placerad i ett undersökningsrum och får syrgas till Alfons. Nu gillar han inte alls att åka till veterinärer så förutom att han flämtade och kraxade såg han allmänt deppad ut över läget. Syrgasen funkade bra, efter en liten stund stängde han munnen.

Veterinären kommer in, gör en snabb undersökning och konstaterar att han kan ha fått ett grässtrå som fastnat någonstans och/eller så har han vatten i lungorna. Hon säger också att det inte är något bra tecken när katter flämtar, tecken på att de inte får syre . Steg ett blir lungröntgen och beroende av resultatet så vet de hur de ska söva honom. In till röntgenavdelningen, ny syrgasslang plockas fram som jag får hålla framför nosen på honom. Sedan ska han röntgas liggande på sidan och på rygg. Pust! Det är ju inga problem att få honom att ligga på sidan och rygg när han sover men nu…

Men det funkar bra pga att han är medtagen. Ligga-på-rygg-bilden får tas om för han fick spatt mitt i bildtagningen. Hela Västra Djursjukhuset är helfräscht och nytt. De har digitalröntgen som gjorde att det syntes direkt att bilden inte blev bra. Vi behövde inte vänta på framkallning utan det var bara att ge honom en liten paus, och göra om. Den här gången blev det bra.

Vi satte oss på golvet, Alfons i knät och jag med ryggen mot en vägg och syrgasslangen under nosen. Efter en stund lugnade han ner sig och tyckte att det var rätt så ok. Fick vänta en stund sedan kommer veterinären och kollar bilderna. En lättnadens suck, inget vatten i lungorna utan ”normala” åldersförändringar men han ska sövas med ett milt narkosmedel. Kanyl ska sättas strax ovanför framtassen. Gick bra ända till hon skulle spola med koksalt, då rycker han till och kanylen hamnar fel. Fram med nästa tass, rakapparaten för att raka benet och in med nästa kanyl, han rycker till så kanylen åker ut och blodet sprutar. Sedan fixar det sig och han åker in på operation och jag ut i väntrummet.

Väntan, dricker kaffe (som sponsras av Royal Kanin – tack!) pratar med Kent och Skånskan och kollar på några hundar och katter som kommer in akut för olika åkommor. Oroliga hussar och mattar som sitter och småpratar in i transportburar eller klappar på hundar som bara vill ut från stället. Vi som sitter där ler och samförståndsnickar lite till varandra.

Efter ca tre kvart kommer veterinären ut med Alfons i sin bur. Allt har gått bra och hon har tagit bort ett 10 cm långt grässtrå som fastnat i svalget och halsen, vikt sig och gått upp i nosen. Dessutom har han fått en ordentlig infektion som måste behandlas omedelbart med stark antibiotika. Får recept, återbesökstid, betalar och åker hem med väldigt vinglig kisse som kan andas. Han är helt groggy av narkosen. Det första han gör när han kommer hem är att vingla ut i köket och vill ha mat. Det var helt ok enligt veterinären att ge honom mat direkt. Han slukar över två burkar Sheba, hungrig som bara den. Sedan – poff – sover, helt slut – jag också.

Kan verkligen rekommendera Västra Djursjukhuset, väldigt fräscht och jättetrevlig personal. Nu har han kvicknat till, ätit lite mer och legat på sin favviskudde på uteplatsen, tagit penicillin och allt börjar återgå till en normal lördagkväll.

Finns det något mer avslappnat än kisse i vila, t.ex. Alfons, typ…

Vem trodde att det skulle bli verkliget? Jo, jag, men jag hade en väldigt mobil inställning till tidpunkten för när det skull hända. I och för sig låste sig tidpunkten lite mer när de sålde sin lägenhet. Men med tanke på deras tidigare glidningar på tidsskalan så…

Men nu har det hänt. Det hände i onsdags, helt plötsligt ser jag Professorn komma bärande på något (han är Herr Ps far, vi måste ju ha ordning på släktrelationerna). Ångar över för att se vad som är på G och då får jag reda på att flytten är mitt i, så att säga. Kommer med lite goda råd när en hylla ska bäras upp till övervåningen, visserligen hade de redan tänkt igenom och förkastat samma idéer. Men det är ju tanken som räknas.

Nu har de kommit in och bott här i två hela dagar och vi tycker det är kanonroligt. Helt plötsligt är det ljus och rörelse igen i grannhuset, precis som det ska vara! Vi är också väldigt glada att Fru M har lärt sig koka fisk till katterna. När vi var i Malmö/Köpenhamn fick hon träna under en eftermiddag under översyn av Trädgårdsmästaren. (Det är inte helt enkelt utan ska följa vissa procedurer, annars blir det kaos i lägret).

Det innebära att vi nu kan resa på jättemånga semestrar, vi har kattvakter!

Några andra inlägg där våra grannar figurerar (det finns fler):

Fortfarande varmt… (köksblandare i retrostil)
Vädret och lite diverse… (tips om Byggfabriken)
Snatteträdgård… (monstret sommarrullar)
Sommar… (Tidplanen och Fru M vill spika i den nya dörren)

Herr P, Fru M och lilla S har besök av Monstret som sommarrullar…

Här har vi en individ med päls. En riktig personlighet. Hon heter Monstret och varför, ja det står lite mer beskrivet i ett tidigare inlägg. Hon är sexton år och har en divan från IKEA som hon verkligen gillar och använder. Det är hennes eftermiddags plejs. När vi kommer hem ligger hon oftast på divanen och kollar ut mot gatan vad som händer. Idag låg hon och spanade på oss när vi kom hem från en liten utflykt till IKEA (ja, ja, det blev inte så mycket hadlat, enast åttioniokronor, väldigt stolt över mig själv).

Pratade idag med Trädgårdsmästaren som är tillfällig matte för Strössel, våra grannars katt. Trädgårdsmästaren har ju dragit till Skåne och vi var lite oroliga att Strössel inte skulle förstå språket, men det verkar gå alldeles utmärkt. Från att ha varit en väldigt försiktig kisse har hon nu tränat upp sina jaktinstinkter.

Trädgårdsmästaren har fullt upp med att hålla ordning på henne och hinner inte med så mycket annat. Igår tog hon en kanin (Strössel alltså) som hon stolt levererade till vardagsrummet. Efter några timmar stoltserade hon med resterna av en mus, just vid det tillfället hade Trädgårdsmästaren ingen aning om vart resten av musen var. Det fick hon veta lite senare. Efter kaninen och musen tog hon och jagade en annan katt, vilket nog får läggas till hennes plussida. Strössel brukar annars vara den som blir jagad.

Den del av musen som Strössel inte levererade till vardagsrummet, den levererade kl 02.00 på natten. Hur ska jag inte gå in på men Trädgårdsmästaren fick lite att pyssla med på småtimmarna. Sedan var Strössel väldigt dålig, öronen var illröda och jättevarma. Hon är inte van att äta möss så hela kroppen reagerade. Idag har hon bara legat på altanen och kollat på omgivningarna. Håller tummarna tillsammans med Trädgårdsmästaren och hoppas att museffekten ska ha en avskräckade effekt på hennes jaktinstinkter.

Det är gott med Turkisk youghurt, även om någon har gett mig en slatt i botten på en hink!

Måste vara åska i luften. Själv känner jag mig som jag är lite överkörd av en ångvält. Misstänker att man blir lite dizzy efter ett ångvältsöverkörande. Alfons har varit helt utslagen idag, legat på lite olika ställen och sett totalt utmattad ut. Pratar man med honom så gäspar han stort, vänder på sig och sover vidare. Både fullmåne och åska, lite skumt är det.

Monstret däremot, hon tar det i och för sig lugnt. Ligger på sin divan (divaner för katter finns givetvis på IKEA) och har örnkoll på läget, både ute och inne.

Medan de små individerna i päls sov respektive spanade så jobbade vi som inte är pälsklädda. Hyrde någon slags lastbil för att frakta skit till Återvinningscentralen i Kikås. (Det officiella namnet är numera Återvinningscentral – i alla fall i Mölndal. Kollade noga innan vi körde in.)

Observera – del av den snajsiga muren till höger om bilen. Mer om muren kommer när trädgården är klar vilket beräknas till sista veckan i juli. Hur som helst, vi fyllde bilen två gånger med diverse skit. Ett antal syllar som inte kom med i den stora containern, säckar med rester från trädgården (vi en gång hade), brädbitar, plank och plankbitar, rotsystem och ett före detta blåregn i delar. Dessutom returtidningar, returkartonger, plastförpackningar och en och annan glasförpackning.

Efter två vändor till Kikås fick vi göra en grundlig sopning av lastutrymmet. Upptäckte vid sopningen att det låg rätt så mycket makaroner i ena kanten av golvet, fastkilade – inte våra – så de fick sitta kvar – där går gränsen. Men, eftersom vi är väldigt ordentliga av oss (frånsett makaronerna)  blev det även en avslutande såpskurning.

När vi hämtade bilen gjorde vi en runda till veterinärstationen och köpte avmaskningsmedel till Alfons. Droppar som man lägger på huden i nacken – på Alfons. Att få i honom tabletter är rätt så likt ett inbördeskrig. Det är då man kör genom rondellen med en rondellhund och vovven står fortfarande kvar!

Efter allt detta åkte vi till Kents  föräldrar och åt kålpudding. Somnade därefter rätt så omedelbart på soffan i deras vardagsrum. Poff…

Här har man köat upp. Äldst först…

Det är alltså inte jag som har två kuddar i röd sammet med guldtofsar. Det är inte jag som ligger och myser på dem. Det inte heller jag som hårar ner kuddarna så att de ibland inte alls ser röda ut. Det är Monstret…

Däremot kan jag ju ta åt mig äran av att få dammsuga dem emellanåt, när hon inte ockuperat dem. Fast hon ligger bara på en åt gången…

Kuddarna ingår i IKEAS hund- och kattserie. Vi köpte först en. Kom hem och la den på golvet. Monstret kollade genast läget och bestämde i rödaste rappet att det var hennes. Alfons har vad jag vet aldrig ens klivit upp och försökt ligga på den. Efter att ha haft den en vecka så ångade jag iväg och köpte en till som vi la på övervåningen. Det gillar hon skarp – en på varje ställe. På bilden har hon myst in sig en trappa upp.

Hon fyller dessutom sexton år i slutet av juni. Får se vad vi kan hitta på som hon skulle uppskatta, kanske en liten moped?

 En sak är säker, hon ska få strömming på tidningspapper. Hennes favoriträtt. Men den ska läggas på tidningspapper annars vägrar hon att äta den. Det är Trädgårdsmästaren som lärt henne detta. Hon är ju från början Trädgårdsmästarens kisse som flyttade in till oss för några år sedan.

Idag när jag kom hem hade något hänt. Från pallar med mursten till en mur på framsidan. Lycka! Vi börjar se hur det kommer att bli, skitroligt!

I morse när jag skulle gå till jobbet hade Monstret dunstat. Efterom hon inte får vara ute ensam på dagen började operation ”leta Monstret’. Vandrade runt till hennes favorit gömställen, ingen Monster-kisse. Började bli smått desperat när jag helt plötsligt får syn på henne. Längst ner på tomten i den absolut jordigaste och rörigaste delen, dit det dessutom är svårt att ta sig, där hade hon lagt sig. Och där tänkte hon ligga. Det syntes klart och tydligt på hela hennes kroppsspråk.

Det var bara att traska in och byta skor, sätta på sig en gammal oöm jacka och balansera ner i jorden. Nappa kissen som protesterade vilt. Hon kan låta som en siren, och det gjorde hon med bravur. Men jag kom in helskinnad och hon också. I morgon ska jag hålla ett extra öga på henne när hon går ut, kan räkna ut vart hon tänker styra tassarna….

…kanske kommer mer innan dagen äv över, vem vet….

Det är varmt idag, och då menar jag varmt! Dessutom har vi inte någon uteplats längre, förutom några chica grus- och jordhögar. Ringde gymet jag instuerar på i eftermiddag. Hade förhoppning om att kunderna hade annat för sig än att träna idag. Tyvärr… passen bokade. Håller på att samla ihop mig för att sticka iväg om en halvitmme sådär. Men, innan jag gör det så slänger jag ut en liten bildkavalkad över nuläget.

Ny installation på uteplatsen…

Börjar hända något på framsidan…

Strössel på besök…

Om någon har missat det så har vi 32 ton av den här varan…

Här börjar det också på förändras…

I ett hörn av uteplatsen där det finns riktigt dammigt och gott grus…

I ett annat hörn, under en skuggande ormbunke…

En liten smak av vad som ska bli…

Klart missnöjd...

Alfons jätteglad att Kent har kommit hem från sin tredagarskurs. De har ett speciellt förhållande till varandra,  A är väldigt missnöjd när K  inte kommer hem på kvällen. Går omkring och smågnäller, tittar på mig och jamar, undrar när han kommer. Dessutom är det ju trädgårdsarbete på utsidan huset som om allt elände kommer på en gång.

Monstret är lite coolare. Hon kollar ut och konstaterar att något händer sedan lägger hon sig ner och betraktar det hela på avstånd. Öppnar jag altandörren går hon ut och lägger sig direkt i krossgruset som just nu ligger utslängt i små dekorativa högar överallt. Det tycker hon är riktigt mysigt.

Alfons går ut på kvällen, spankulerar runt ett varv runt huset, kollar lite misstänksamt vad som hänt under dagen. Jamar lite anklagande och tycker att det här med att göra om trädgården är nog bra – men gärna någon annanstans, bara inte här.

Ikväll blev det fredagsmys på McDonalds. Noll inspiration för att slänga ihop något, kunde inte ens stava till mat. Hungriga slängde vi oss i bilen och hamnade på McDonalds. När vi åkte därifrån kom vi på att spontanbesöka Mr T och Ms L. Där blev vi sittande i solnedgången till halv elva (solen gick ju ner lite tidigare förstås).

När vi lovat att komma tillbaks i morgon eftermiddag och grilla och fortsätta pladdra åkte vi hem. Det är inte mycket idé att ha grillkväll hos oss just nu. Men vänta bara, om ett par veckor, då ska här grillas…

Missade att aktivera det här inlägget igår…

Alfons vårt lilla Yllenylle fyller fjorton idag! Vi har sjungit för honom, ja må han leva… Men vädret har varit väldigt ostadigt och då brukar han bli trött. Och det har han varit hela dagen, trött som ett murmeldjur. Sovit, på vänster sida, höger sida, på magen, på rygg med tassarna rätt upp, på huvudet…

I eftermiddag piggade han på sig och ville ha sin födelsedagsmeny. Färska skalade räkor – mums! Han slängde i sig ca 4 hg. Lite stressigt var det att skala samtidigt som han hoppade jämfota på alla fyra tassarna för att få mer. 

Han har också fått gratulationer på SMS och på bloggen. Han tackar och vinkar med tassen till alla er som grattat!

Den 29/6 fyller Monstret sexton!

Alfons (Yllenylle) finns givetvis med på brevlådan.
Får han någon post?
Självklart!
Han prenumenerar på dammsugarpåsar…

(Pssst, han fyller år  i morgon, fjorton!)

Idag är Yllenylle trött. Det blev mycket för honom igår när trädgårdsentreprenaden började montera ner hans trädgård. Fick inte vara ute. Gillade inte riktigt läget med att vara tvångsinne. Igår kväll fick han gå ut igen, gick runt, länge, kollade vad som hänt. Varit ute i stort sett hela natten utom vid tvåtiden när han var hungrig (knackar på fönstret för fullt) och vid fyratiden när han ville bli kliad på magen (känns väldigt inspirerande klockan fyra på morgonen).

Idag har han varit ute hela dagen, föll ihop i en hög i en av rabatterna och stensov i någon timme med en gren rätt i skallen.

Monstret har också varit ute och hållit oss sällskap. Speciellt när vi bjöd grannarna på kaffe, te och nybakade muffins. Hon tog sina välputsade tjejtassar och la sig pladask mitt i en liten jordhög.

Idag var Trädgårdsmästaren på besök i sitt gamla hem, numera hennes sons och sonhustrus renoveringsobjekt. Trädgårdsmästaren med Professor Larsson (Trädgårdsmästarens man) fyllde en stor container med skräp från renoveringen. Arbetade förvånansvärt raskt för att vara pensionärer

Tyckte verkligen de var värda Muffins. Efter att jag lyckats ta mig upp ur sängen som i morse verkade vara utrustad med magneter, vispade jag hop mina specialmuffins som innehåller youghurt, smör, ägg, socker mm. Idag smaksatta med äkta vanilj och kanel. Beroendeframkallande. Öste upp i Amerikanska muffinsformar (modell bamse) och in i ugnen. Sedan kaffe, Rooiboste (vi läser Damernas detektivbyrå…) och Muffins. Trädgårdsmästaren påpekar att Rooibos tillhör det femte växtriket. 

Vi har den stora glädjen att få ha Trädgårdsmästaren och Professor Larsson här i flera dagar. Jätteroligt!

Det har varit världens bästa grannar och vi saknar dem. Just nu är vi bara oroliga för att Trädgårdsmästaren ska börja prata skånska efter flytten till Skåne

Professor Larsson har vi försökt få att spotta ut gröten vid upprepade tillfällen men det är bara att inse att gröten sitter där den sitter, men vi tycker om honom ändå!