Tankemosaik’s Blog

Så här kan det se ut i sängen när både Fröken Larsson och Alfons fått för sig att jag måste ha sällskap. De fixar inte att ligga på samma sida, då får Larsson spel efter en stund. De har därför gjort upp om att Larsson tar det fluffiga filten från Chilli och Alfons tar andra sidan och bara underlakanet. Själv så ligger jag mitt emellan i det där s-formade utrymmet…

I går eller förrgår höll jag på att städa. Inte min absoluta favoritsysselsättning, antagligen därför som jag skaffar det ena hjälpmedlet efter det andra, t.ex. 2 st robotdammsugare och en skurrobot. Tittar ut som hastigast och ser helt plötsligt två gröna öron som sticker upp mellan träden en bit ner i dalen.

Mars invaderar eller är det kaninsäsong? Visserligen har vi rådjur som mumsar omkring i grannarnas rabatter, en räv som smyger omkring på uteplatsen på natten och en grävling som grävlar omkring. Kaniner skuttar också omkring då och då men i mindre format och definitivt inte gröna.

Efter en stund blev den tydligare, och, javisst är det en grön kanin som poppar upp bland träden.

Helt klart, en väldigt grön kanin.
Väldigt Lisebergsgrön…

…och efter en stund svävar den bort ovanför hustaket. Roligt och oväntat.

Yllenylle tog det hela med stor ro. Gröna kaniner är inte riktigt i hans smak.

Vi har fått en ny kompis, eller två. Lite svårt att säga för de ser så identiskt lika ut. Ibland är de två men oftast är det en som sitter i grannens körsbärsträd och kollar på oss. Väldigt ofta så spankulerar hon eller han omkring på uteplatsen och käkar solrosfrön från vinterns fågelbord. Jag har verkligen försökt göra det här paret uppmärksamma på att det finns åtminstone en lurvig familjemedlem som kan ligga utomhus och se helt medvetslös ut (vi andra ligger inomhus). Skenet bedrar, han – den lurvige – har bara satt upp en fasad som ska invagga middagssteken i säkerhet. Man ser att öronen står rätt upp och följer vad som händer med järnkoll.

De verkar ha fattat grejen, de där två med fjädrar. Nu kollar de noga under uteplatsen medan de vandrar omkring och käkar frön.

Han hälsar till Lussekatt och önskar Glad Påsk! Ja, till er andra också…

Nu har Alfons fått behandling med radioaktivt jod mot sin struma. I fredags las han in på Västra Djursjukhuset och fick sin behandling tillsammans med en annan kattkompis med samma problem.

På söndag blev han utskriven och fick komma hem Eftersom han hatar att vara hos veterinären så var han inte alls glad över att behöva stanna två dygn på stället.

Nu har han varit hemma några dagar och vi har förhållningsorder. Under några dagar till får han inte ligga nära oss under mer än en timme. Han strålar lite – radiokatten!

Ska bli väldigt skönt att få ordning på hans ämnesomsättning så att han går upp i vikt och blir som vanligt igen.

Själv har jag också varit lite krasslig så bloggandet har varit lite off senaste tiden men nu ser jag fram mot lite bättre bloggordning…

Ibland kommer han ett par tre gånger om dagen. Ibland är det en vecka mellan besöken. Nu är han inne i en rätt så intensiv period. Står vid altandörren med svansen rätt upp och tittar uppfordrande på oss. När vi öppnar marscherar han in, självklar som bara den. Vi kallar honom för Sotis och vi har inte en aning om vem som rår om honom eller tvärt om – det är ju ändå en katt.

Han är rätt så lång och låg, lite sportmodell över sig. Pratar ibland oavbrutet från det han kommer in till han går ut. Mat – det är vad han är ute efter. Går fram till Alfons och Monstrets skålar och mumsar i sig av det som finns, sedan går han ut lika fort som han kom in. Stannar ibland och vill ha lite kel, men bara ibland. Alltid lika välborstad och halsbandet på.

Alfons och Sotis är kompisar. Det ser vi väldigt tydligt, de kan ligga bredvid varandra på utesoffan och sova i timmar. Då och då tar dem en runda i grannskapet för att kolla att allt är det det ska och som det ska. När det gäller Fröken Larsson (även känd under namnet Monstret) det vore att överdriva att säga att hon gillar honom. Hon accepterar honom däremot, utan att drämma till honom (numera), fast i bland kliar det i tassarna på henne…

Under viss protest har han börjat äta med tassarna på en bricka. Och just idag hamnade ‘spillet’ på brickan annars har han en suvrän förmåga att lägga allt på golvet eller mattan innan han häter upp det.

Blir riktigt fascinerad av Anna Anka eller fenomenet hon representerar. Bara namnet för ju tankarna till en seriefigur, men inte ens seriefigurer törs säga det den här Ankan kvackar. Modig, övertygad, beräknande, smart eller korkad?

Om man ser det som marknadsföring har hon verkligen lyckats. Många pratar om henne, förstasidorna i kvällspressen visar henne och söker man på Google får man hur många träffar som helst. Smart. I GT häromdagen var det en artikel om henne där hon visade upp poolen. De har roligt Herr och Fru Anka ‘Paul och jag skrattar hela vägen till banken…’ .

Tittar man bakåt i tiden så hittar man gulliga repotage om Anna från Bjuv som blev Fru Anka. På senare tid har blogginlägg och artiklar fått lite annat stuk. Fortsätter undra om Fru Anka menar det hon säger eller…

Byter ämne och övergår till orange små piller. Alfons, vårt högst individuella kattpersonlighet har fått en tumör på sköldkörteln. Du kanske läste inlägget för några veckor sedan då jag satt på Djursjukhuset Väst med honom. Det var en jäkla tur att han lyckades få ett grässtrå att fastna i halsen. I samband med detta togs prover som visade på problemet med sköldkörteln. Det förklarar varför han äter som en häst men är smal som en cykel.

Nu ska han ha små brandgula piller två gånger om dagen. Som tur är har han ännu inte fattat att han får dem. Hoppas att han inte börjar fundera över varför han helt plötsligt får smarrig ost morgon och kväll. Nu hoppas vi på att de små  pillren snart ska ge effekt.

(Orange är lite trassligt att skriva i bestäm form, ju. Orangea ser ju lite konstigt ut – fast än det är korrekt. Skriver man oranga så blir det nästan som loranga. Hittade svenska språknämndens rekommendation, de tycker att man ska göra en omskrivning så att man slipper den bestämda formen. Om det inte går så är brandgula ett alternativ.)

Vad ser jag när jag tittar ut i höstrusket idag. Jo, mitt på bordet som står på uteplatsen, bland äpplen och ljuslyktor, vad ligger där…

Idag blev det en helt annorlunda dag än jag tänkt mig eller planerat för. När jag vaknade i morse gick jag ner till köket, öppnade altandörren för att släppa in Alfons. In kommer en katt som inte alls ser ut att må bra. Han flämtar och verkar ha svårt att andas, försöker äta men det går inte alls. Han låter riktigt dålig, funderar på om han ätit en mus och fått ett ben i halsen.

Ringer Västra Djursjukhuset, berättar hur han beter sig och får beskedet att jag ska åka in med honom omedelbart. Sagt och gjort, snabbt in i duschen med mig, på med kläderna, fram med transportburen och iväg. Kommer fram och blir direkt placerad i ett undersökningsrum och får syrgas till Alfons. Nu gillar han inte alls att åka till veterinärer så förutom att han flämtade och kraxade såg han allmänt deppad ut över läget. Syrgasen funkade bra, efter en liten stund stängde han munnen.

Veterinären kommer in, gör en snabb undersökning och konstaterar att han kan ha fått ett grässtrå som fastnat någonstans och/eller så har han vatten i lungorna. Hon säger också att det inte är något bra tecken när katter flämtar, tecken på att de inte får syre . Steg ett blir lungröntgen och beroende av resultatet så vet de hur de ska söva honom. In till röntgenavdelningen, ny syrgasslang plockas fram som jag får hålla framför nosen på honom. Sedan ska han röntgas liggande på sidan och på rygg. Pust! Det är ju inga problem att få honom att ligga på sidan och rygg när han sover men nu…

Men det funkar bra pga att han är medtagen. Ligga-på-rygg-bilden får tas om för han fick spatt mitt i bildtagningen. Hela Västra Djursjukhuset är helfräscht och nytt. De har digitalröntgen som gjorde att det syntes direkt att bilden inte blev bra. Vi behövde inte vänta på framkallning utan det var bara att ge honom en liten paus, och göra om. Den här gången blev det bra.

Vi satte oss på golvet, Alfons i knät och jag med ryggen mot en vägg och syrgasslangen under nosen. Efter en stund lugnade han ner sig och tyckte att det var rätt så ok. Fick vänta en stund sedan kommer veterinären och kollar bilderna. En lättnadens suck, inget vatten i lungorna utan ‘normala’ åldersförändringar men han ska sövas med ett milt narkosmedel. Kanyl ska sättas strax ovanför framtassen. Gick bra ända till hon skulle spola med koksalt, då rycker han till och kanylen hamnar fel. Fram med nästa tass, rakapparaten för att raka benet och in med nästa kanyl, han rycker till så kanylen åker ut och blodet sprutar. Sedan fixar det sig och han åker in på operation och jag ut i väntrummet.

Väntan, dricker kaffe (som sponsras av Royal Kanin – tack!) pratar med Kent och Skånskan och kollar på några hundar och katter som kommer in akut för olika åkommor. Oroliga hussar och mattar som sitter och småpratar in i transportburar eller klappar på hundar som bara vill ut från stället. Vi som sitter där ler och samförståndsnickar lite till varandra.

Efter ca tre kvart kommer veterinären ut med Alfons i sin bur. Allt har gått bra och hon har tagit bort ett 10 cm långt grässtrå som fastnat i svalget och halsen, vikt sig och gått upp i nosen. Dessutom har han fått en ordentlig infektion som måste behandlas omedelbart med stark antibiotika. Får recept, återbesökstid, betalar och åker hem med väldigt vinglig kisse som kan andas. Han är helt groggy av narkosen. Det första han gör när han kommer hem är att vingla ut i köket och vill ha mat. Det var helt ok enligt veterinären att ge honom mat direkt. Han slukar över två burkar Sheba, hungrig som bara den. Sedan – poff – sover, helt slut – jag också.

Kan verkligen rekommendera Västra Djursjukhuset, väldigt fräscht och jättetrevlig personal. Nu har han kvicknat till, ätit lite mer och legat på sin favviskudde på uteplatsen, tagit penicillin och allt börjar återgå till en normal lördagkväll.

Finns det något mer avslappnat än kisse i vila, t.ex. Alfons, typ…

Det är gott med Turkisk youghurt, även om någon har gett mig en slatt i botten på en hink!

Måste vara åska i luften. Själv känner jag mig som jag är lite överkörd av en ångvält. Misstänker att man blir lite dizzy efter ett ångvältsöverkörande. Alfons har varit helt utslagen idag, legat på lite olika ställen och sett totalt utmattad ut. Pratar man med honom så gäspar han stort, vänder på sig och sover vidare. Både fullmåne och åska, lite skumt är det.

Monstret däremot, hon tar det i och för sig lugnt. Ligger på sin divan (divaner för katter finns givetvis på IKEA) och har örnkoll på läget, både ute och inne.

Medan de små individerna i päls sov respektive spanade så jobbade vi som inte är pälsklädda. Hyrde någon slags lastbil för att frakta skit till Återvinningscentralen i Kikås. (Det officiella namnet är numera Återvinningscentral – i alla fall i Mölndal. Kollade noga innan vi körde in.)

Observera – del av den snajsiga muren till höger om bilen. Mer om muren kommer när trädgården är klar vilket beräknas till sista veckan i juli. Hur som helst, vi fyllde bilen två gånger med diverse skit. Ett antal syllar som inte kom med i den stora containern, säckar med rester från trädgården (vi en gång hade), brädbitar, plank och plankbitar, rotsystem och ett före detta blåregn i delar. Dessutom returtidningar, returkartonger, plastförpackningar och en och annan glasförpackning.

Efter två vändor till Kikås fick vi göra en grundlig sopning av lastutrymmet. Upptäckte vid sopningen att det låg rätt så mycket makaroner i ena kanten av golvet, fastkilade – inte våra – så de fick sitta kvar – där går gränsen. Men, eftersom vi är väldigt ordentliga av oss (frånsett makaronerna)  blev det även en avslutande såpskurning.

När vi hämtade bilen gjorde vi en runda till veterinärstationen och köpte avmaskningsmedel till Alfons. Droppar som man lägger på huden i nacken – på Alfons. Att få i honom tabletter är rätt så likt ett inbördeskrig. Det är då man kör genom rondellen med en rondellhund och vovven står fortfarande kvar!

Efter allt detta åkte vi till Kents  föräldrar och åt kålpudding. Somnade därefter rätt så omedelbart på soffan i deras vardagsrum. Poff…

Här har man köat upp. Äldst först…

…kanske kommer mer innan dagen äv över, vem vet….

Det är varmt idag, och då menar jag varmt! Dessutom har vi inte någon uteplats längre, förutom några chica grus- och jordhögar. Ringde gymet jag instuerar på i eftermiddag. Hade förhoppning om att kunderna hade annat för sig än att träna idag. Tyvärr… passen bokade. Håller på att samla ihop mig för att sticka iväg om en halvitmme sådär. Men, innan jag gör det så slänger jag ut en liten bildkavalkad över nuläget.

Ny installation på uteplatsen…

Börjar hända något på framsidan…

Strössel på besök…

Om någon har missat det så har vi 32 ton av den här varan…

Här börjar det också på förändras…

I ett hörn av uteplatsen där det finns riktigt dammigt och gott grus…

I ett annat hörn, under en skuggande ormbunke…

En liten smak av vad som ska bli…

Klart missnöjd...

Alfons jätteglad att Kent har kommit hem från sin tredagarskurs. De har ett speciellt förhållande till varandra,  A är väldigt missnöjd när K  inte kommer hem på kvällen. Går omkring och smågnäller, tittar på mig och jamar, undrar när han kommer. Dessutom är det ju trädgårdsarbete på utsidan huset som om allt elände kommer på en gång.

Monstret är lite coolare. Hon kollar ut och konstaterar att något händer sedan lägger hon sig ner och betraktar det hela på avstånd. Öppnar jag altandörren går hon ut och lägger sig direkt i krossgruset som just nu ligger utslängt i små dekorativa högar överallt. Det tycker hon är riktigt mysigt.

Alfons går ut på kvällen, spankulerar runt ett varv runt huset, kollar lite misstänksamt vad som hänt under dagen. Jamar lite anklagande och tycker att det här med att göra om trädgården är nog bra – men gärna någon annanstans, bara inte här.

Ikväll blev det fredagsmys på McDonalds. Noll inspiration för att slänga ihop något, kunde inte ens stava till mat. Hungriga slängde vi oss i bilen och hamnade på McDonalds. När vi åkte därifrån kom vi på att spontanbesöka Mr T och Ms L. Där blev vi sittande i solnedgången till halv elva (solen gick ju ner lite tidigare förstås).

När vi lovat att komma tillbaks i morgon eftermiddag och grilla och fortsätta pladdra åkte vi hem. Det är inte mycket idé att ha grillkväll hos oss just nu. Men vänta bara, om ett par veckor, då ska här grillas…

Missade att aktivera det här inlägget igår…

Alfons vårt lilla Yllenylle fyller fjorton idag! Vi har sjungit för honom, ja må han leva… Men vädret har varit väldigt ostadigt och då brukar han bli trött. Och det har han varit hela dagen, trött som ett murmeldjur. Sovit, på vänster sida, höger sida, på magen, på rygg med tassarna rätt upp, på huvudet…

I eftermiddag piggade han på sig och ville ha sin födelsedagsmeny. Färska skalade räkor – mums! Han slängde i sig ca 4 hg. Lite stressigt var det att skala samtidigt som han hoppade jämfota på alla fyra tassarna för att få mer. 

Han har också fått gratulationer på SMS och på bloggen. Han tackar och vinkar med tassen till alla er som grattat!

Den 29/6 fyller Monstret sexton!

Alfons (Yllenylle) finns givetvis med på brevlådan.
Får han någon post?
Självklart!
Han prenumenerar på dammsugarpåsar…

(Pssst, han fyller år  i morgon, fjorton!)