Tankemosaik’s Blog

Frukost på Tiffanys är en känd film med bl.a. Audrey Hepburn. (Visst är hon vacker!) På IKEA kan man också få frukost, om än inte lika flådig som på Tiffanys, men den imponerade ändå på mig. För 10 spänn fick jag kaffe, två frallor, två skivor ost, gruka och smör.  Riktigt gott var det dessutom. Hade jag velat kunde jag lyxa till det med en 20 kr och en 30 kr variant. Då tillkom youghurt och müsli, prinskorvar, köttbullar, äggröra mm.

Gör som jag, ta en morgonsväng till närmaste IKEA och käka frukost!

Frukost på IKEA

Just nu lyssnar jag rätt så mycket på Adele.
På ett av de ställen där jag jobbar just nu lyssnar många på Spotify samtidigt som de jobbar. Råkade se och höra skön musik när jag satt och pratade med en av medarbetarna. Sneglade lite diskret (så diskret man nu kan med progressiva) och såg att det var Adele.

Gillar…

Sedan undrar jag lite över Anmajas kommentar till mitt förra inlägg. Hon skriver att stickklubben ska till IKEA. Det får mig att se ett gäng damer som sitter i utställningsmontrarna och stickar. Undrar just om det är så det kommer att se ut på IKEA i Kalmar när de dyker upp.

Trevligt skulle det vara, om det satt ett gäng stickglada människor i sofforna…

Visst är det skönt med fredagkväll, lördag och sönda. Ledig, härligt. Den här helgen har jag sysselsatt mig med förkylning. Trodde jag skulle klara mig den här vintern men icke. I förrgår slog det till. Vet att jag inte är ensam om detta men visst är det ändå något speciellt när man drabbas själv

Vilken fredagkväll! Blev bjuden till Åsa och där fanns 7 gamla arbetskamrater från stället där jag slutade i januari. En underbart rolig kväll. God mat, en fisksoppa som alla skulle få smaka – mmm. Glömde be om receptet men mejlen är ju bara ett klick bort. Hon som jag känt sedan lääänge var rätt så trött efter veckan som gått. Känner igen mig. Själv hade jag fuskat och sovit i en och en halv timme på eftermiddagen. Hon, ja du vet vem, nickade till lite då och då på kvällen. Och visst är det underbart när man är med vänner och kan få vara sig själv! Vi fraktade hem henne vid tolvtiden. Jag trodde att klockan var sådär tio på kvällen när vi gick från Åsa men när jag kom till bilen såg jag att den var vid tolvsnåret. En riktigt bra kväll med andra ord.

Glad att jag slapp jobba på natten som K skulle göra, hon gick på vid niotiden och skulle jobba till halvnio på lördag morgon. Fröken B kvalitetssäkrade aftonen och T blev skickebud med en bilnyckel som ska till rätt adress. C lagade mat för fulla muggar, skulle kunna tänka mig att prenumerera på honom Hon jag känt sedan lääänge slumrade och Å åkte runt som en yr visp mellan kök och gäster. Kent och jag hade lyxen att få njuta hela kvällen! Tack!!!

Lördag tillbringade vi i bilen, den med rattvärme. Thomas körde, tycker det är så skönt att slippa köra . Lunch vid Laxbutiken utanför Falkenberg och kaffe i Helsingborg. En heldagsutflykt. Inga bilder, laddaren till den smidiga kameran är fortfarande helt väck. Har beställt en ny idag, fick tag på den i Tyskland. Lite märkligt att det inte går att få tag på här hemma, men tillbehör ligger inte högt på försäljningstoppen. Lättare köpa ny kamera än att få tag på laddare.

Idag har jag i stort sett bara varit förkyld och lagat mat och köpt en laddare till datorn och köpt lite kläder och ska snart iväg och handla…

Ibland visar det sig att jag är lyckligt ovetande om vad jag behöver ända tills jag får det. Nu har vi äntligen efter åratal av ovetande väntan fått värme i ratten på bilen! Fått, är väl i och för sig att överdriva.  Men värmen är där, i ratten och händerna gillar det

Sitter och jobbar och helt plötsligt strömmar ”Georgy Porgy” ut från högtalarna. Åker kana i tiden. Är helt plötsligt någon annanstans i en annan tid. Men var och i vilken tid, undrar jag när jag hämtat andan. När lyssnade jag på Georgy Porgy och i vilket sammanhang? Något speciellt måste det ha varit eftersom effekten är stark. Ungefär som en ”Flyttnyckel” i Harry Potter.

Det här är en av mina alldeles privata, egna, flyttnycklar, som jag inte ens kände till. Men det är nog så med Flyttnycklar. Helt plötsligt kommer man i kontakt med dem och swisch gör man en resa i tid och rum. Ingen kontroll, ingen aning. Åker kana i tiden.

Det är positiva känslor och lite nostalgiska. Men jag vet inte riktigt om nostalgin beror på att det är länge sedan eller om känslan fanns redan då Flyttnyckeln skapades. Tänker tillbaks och inser att det är Totos version som är mitt original – den jag lyssnade på då. Kan till och med se LP:n framför mig och albumet. Blundar och ser nästan pickupen som gungar fram på vinylen och hör musiken från högtalare som inte längre finns…

Kollar på YouTube och hittar den här…

Nu lyssnade jag på  Eric Benét – A Day In The Life, en ny upptäckt. Fick den som förslag i iTunes. Hoppade över till Spotify för att höra hela låterrna. Gillar!

En helt underbar video på YouTube!

Ett knycke från Ostkusten och Anmaja!

I torsdags kl 08.20 skulle jag lyfta mot norr, trodde jag. Men icke, aska i luften och Landvetter stängt, ferme, closed. Packad och klar fick jag packa upp och göra mig klar för en dag på jobbet. Men vad går upp mot processbeskrivningar med Fröken B, två dagar i Sundsvall – möjligen

Nu har vi bokat nytt datum och då kommer jag att gardera mig med biljett på både flyg och tåg. Litar inte riktigt på att Island håller tätt i det här läget. Mycket händer, aska i luften, Luftfartsverkets flygplatser har bolagiserats och heter numera Swedavia, apoteket heter inte längre apoteket utan Cura, Apotek1, Apoteket Hjärtat, Kronans Droghandel och alla möjliga konstiga namn. Försökte hämta ut läkemedel på ett av de nya apoteken i hopp om att det skulle gå snabbare än på ”gamla” apoteket. Ack vad jag bedrog mig. Det gick snabbt att komma fram till disken, men sedan. Möjligt att jag var den första kunden de hade. Innan receptet var registrerat, etiketter utskrivna (och här talar vi om etiketter, några meter, typ), kontrolläst och signerat så tog det ca 15 minuter. Då fick jag veta att de inte hade läkemedlen hemma. Hoppsan! När jag tittade bakom disken så var det en hylla med lite läkemedel sedan var det soptomt.

Det var bättre förr! Då hette det Luftfartsverket och läkemedel hämtade man på Apoteket, telefoner och abonnemang beställde man från Televerket och Elverket levererade elen. Tänk vad lätt allt var och ingen tid behövda men lägga på att fundera över lägsta taxan och bästa elen. Då var 220 volt 220 volt rätt av! Det var tider det!

Min faster fick i förra veckan ett brev från förr. På konstiga vägar hade en inbjudan till mina föräldrars bröllop hamnat i Umeå. När min faster var på Universitetssjukhuset i Umeå i förra veckan träffade hon några bekanta som hade hittat kuvertet hos sig. Hon fick kuvertet och lämnade över det till mig.

Det är adresserat till min farmors mamma, Oliva Vestrin. Stämplarna är lite skumma, den ena daterar 15/12-49 medan den andra daterar 15/11 -48, det kostade 10 öre att skicka brevet som kom fram till Oliva. Frimärket är slarvigt avrivet och påklistrat upp och ner. Adressen har jag lite svårt att förstå mig på men jag tror att hon bodde i Veda utanför Sundsvall och vad M a j. betyder, ja det har jag för närvarande ingen aning om.

Bröllopet ägde rum på nyårsdagen den 1/1 1950. Jag har inget minne av att mina föräldrar någonsin uppmärksammade eller firade sin bröllopsdag. När jag gräver i minnet känner jag igen att de gifte sig på nyårsdagen men jag hade inte kunnat svara om någon hade frågat mig vilken dag de gifte sig på. Nu kommer jag däremot att komma ihåg det.

Har rotat i minnet och tänkt tillbaks på nyårsdagen 1970, då hade de varit gifta i 20 år, men jag kan inte komma ihåg att vi gjorde något speciellt hemma den dagen. Det behöver i och för sig inte betyda något, du vet, det här med mitt minne… och 30 år bakåt, det är en utmaning och jag var inte heller sådär värst gammal och kanske inte heller speciellt intresserad.

Ingen av de som står nämnda på kortet lever idag men de blir väldigt levande för mig när jag ser kuvertet och inbjudningen. Min morfar dog redan 1962, han var i 50-års åldern. Honom har jag bara fragmentariska, men goda minnen av. Jag kommer ihåg två knallpulverpistoler (eller möjligen en), ett hölster och en cowboyhatt. Mitt minne är att jag fick det av honom när vi var på besök i Sundsvall.

Hade jag varit medveten om att det på nyårsafton i år var 60 år sedan de gifte sig hade jag tänt ett ljus för dem. Men jag ska göra det i dag istället.

Det är spännande vilka reflektioner och tankar ett gammalt brev skapar. Vad händer med det vi skriver idag? Elektronisk korrespondens, bloggar, webbsidor, mejl, kommer de bara att försvinna eller är det någon som kommer att kunna undra och reflektera över det vi skriver om idag, om 60 år?

Titta här vad vi fått av Herr T. Killar med minne, drar man av huvudet så får man tillgång till 2 Gb minne!
Misstänker att Eva Sternberg har ett och annat att säga om detta, speciellt om Olympus har tjejer med minne på 1 Gb…

Olympus är stora tillverkare av medicinsk utrustning för sjukvården. Inte bara kameror som tar bilder av killar med minne…

Segway och Honda UX3 i all sin ära, men visst är väl ändå Ifoot det vi vill ha! Tänk att få hoppa i Toyotas Ifoot, sjunka ner och omfamnas av saken, fatta joysticken och bäras iväg. För egen del så är jag väldigt glad om jag slipper de där sakerna som går omkring på sidan om, de med lampor i skallen…

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: ”Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument… 
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Tipstack till Bente!

Bliss Brown är en visionär med en stark tro på att vi alla kan förändra vårt liv och vår framtid. Hon har bl.a. gjort och gör en gigantisk insats i Chicago med ett projekt som heter ”Imagine Chicago”. Bliss är övertygad om att våra drömmar och våra visioner om en bättre framtid faktiskt och konkret skapar en bättre framtid. Hon tror på individens förmåga att förändra sig själv, andra, samhällen, städer ja världen.

Vid en konferens i höstas i Köpenhamn fick hon frågan om hur hon orkar fortsätta, orkar ha hopp.
Svaret var kort och gott – ”Hopp är ett beslut’.

Visst är det häftigt, hopp är ett beslut, något man själv bestämmer sig för att ha!

Hittade ett USB-minne med kort som jag glömt eller rättare sagt inte visste vart jag hade stuvat undan. Riktigt spännande att hitta gamla kort från början till mitten av seklet. En bild som jag just nu skulle vilja vandra rätt in i…

iPhonen är ju en smart liten dator. Man kan inte bara prata i den, det går alldeles utmärkt att sova med den också. Sleep Cycle är ett svenskutvecklat program som mäter sömncyklerna och ser till att du vaknar vid ett för kroppen bra tillfälle. Ställ in väckningstiden,  lägg iPonen under lakanet bredvid huvudet, sedan är det bara att sova.

Rörelsesensorerna (accelerometrar) i telefonen mäter dina rörelser och räknar ut när du befinner dig i djup vila, drömfas eller sover väldigt ytligt. När det börjar närma sig tidpunkten då du vill bli väckt försöker den passa in väckningen så att den sker när du sover ytligt. Efter varje natt får du sömnstatistik. Natten som gick hade jag ställt in väckning kl 09.00 men då var jag redan vaken vilket statistiken också visar:

Det här diagrammet förklarar också varför det inte är nyttigt för mig att kliva upp mellan 06.00 – 07.00. Då är jag i koma. Och visst är det väl fiffigt att man kan dela med sig av statistiken till sina vänner på Facebook…

Programmet kostar hela sju spänn – billigare än en Cola och laddas ner från Applestore. Sätt iPonen på ”flyplansläge” innan du somnar så du slipper vakna av att någon ringer, skickar ett sms eller  mejl.

Skrev om mitt progressiva elände för några dagar sedan. Kan meddela att jag inte är riktigt så illamående längre. Nu går jag istället in i väggar, dörrposter, glasdörrar, svängdörrar, vad som helst bara det tar tvärstopp! Väldigt intressant att jag blir lika rädd varenda gång. Efter ett par gånger trodde jag att jag skulle vänja mig, men icke. Hoppas att jag vänjer mig bättre med glasögonen. I morgon kommer jag att lämna huset med cykelhjälm och progressiva glasögon.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriv om utan om en kommentar jag fick som ledde mig till en trevlig blogg – om brillor. Kolla här genom att klicka här!

Harold, världens bästa dromedar!

Harlold - en stolt dromedar

Flådigaste dromedarskorna!