Tankemosaik’s Blog

Nu ska jag ta och lägga mig och fortsätta läsa ”Mörkrets alla färger” av Peter Robinson. Har lagt upp ett litet mordlager. På lut ligger: Keplers – Hypnotisören, Kellentoft – Sommardöden och Höstoffer. Ser fram mot en mordrik och spännande november…

Ingen tvekan - tydligt behov av coreträning (bål)...

Igår blev jag illvilligt in lurad ´ att ha ett Core-pass. Inte ont anande sa jag att det var ok att ta BodyToning-klassen kl 11.00 – 12.15. Jag är definitivt inte morgonpigg. Det sista jag vill är att studsa upp ur sängen och slänga mig in i träningslokalen och entusiasmera ett gäng pigga kunder, åtmistone inte före 11.00.

Vad händer? Helt plötsligt får jag reda på att det ingår ett Core-pass en halvtimme innnan BodyToningen (lite kinderegg över det hela), dvs 10.30, det framläggs av Herr S som ett oemotståndligt erbjudande. Fnys, det var länge sedan jag gick på sån’t. Förträngningsmekanismen gick omdelbart igång, min hjärna vill inte förbereda mig på något sådant. Därför blev det instant coreografy – tänkte bål, på morgonkvisten (10.00) när jag åkte iväg. Sedan tänkte jag: 10 minuter uppvärmning, 10 minuter stretch och avslappning och vad hittar jag på under de 10 minuterna som ligger mitt emellan. Blir lagomt med en maglåt och en rygglåt. Klappat och klart!

Nu har jag ju lite prestationsångest så jag jobbade för brinnande livet med att få in riktigt mycket och många bålövningar på 30 minuter, inklusive uppvärmning och lite strech – avslappningen fick utgå, den kan man ju fixa i bastun eller någon annan stans. Eller hur…

Morr, typ...

Idag har jag sådan förb…ad träningsvärk. Morrr, känner för att döda en viss gruppträningsansvarig. Apropå döda så har jag läst klart Camilla Läckbergs senaste ”Fyrvaktaren’. Trots mitt försvarstal om hennes sätt att skriva måste jag säga att jag blev lite less mot halva boken och framåt. Skulle verkligen uppskatt om människan tog ett omtag och förnyade sig lite i nästa bok, ett tips bara sådär.

Lite morr till henne också. För ett tag sedan skrev jag om ett bokpaket jag glömt att öppna. När jag kom ihåg att jag hade glömt bort det så bestämde jag mig för att inte öppna det än på ett tag.

Nu har det gått ett tag så jag tog och slog till alldeles för en liten stund sedan, samtidigt som jag pratade med min faster. Fick en fantastisk lust att göra något annat när jag pratade med henne. Du vet, ibland får man bara en känsla av att man håller på få exem i öronen när man pratar (läs lyssnar). Nu är det inget fel på min faster utan det var nog bara så att jag kände mig lite allmänt rastlös.

Telefonen balanserades fastklämd mellan ena örat och axeln. Händerna letade rätt på saxen och paketet som låg och gôrstirrade på mig från bokhyllan. Klippte av det där plast eller glasfiberbandet som håller ihop paketet. Vecklade sakta upp paketet och ut studsar den senaste boken av David Baldacci, du vet han som skrev Kamelklubben.

Vad glad jag blev. Så glad att jag fortsatte prata 25 minuter till med min faster. Slutsummeringen hamnade på 44 minuter och 36 sekunder. När jag kollade in displayen på den trådlösa telefonen ser jag samtidigt att det finns ett uttag för headset på den! Gissa vem som åker förbi NetOnNet i morgon…

Det passar ju alldeles utmärkt med en Baldacci-deckare. Han har ett helt annat sätt att skriva än hon Läckberg. Ska bli skönt att få rensa huvudet och läsa om lite nya mord. Har du inte läst någon av hans böcker är du lyckligt lottad som har flera stycken som bara ligger och väntar på dig!

I övrigt så har jag för första gången i mitt liv lyckats hälla ut en halv kopp kaffe över tangentbordet till datorn. Den började genast skriv ÄÄÄÄÄ i hela dokumentet jag höll på med. Fick rycka ur sladden. Nu ligger tangentbordet upp och ner på tork och jag har kopplat in reservtangentbordet. Håller tummarna och hoppas att det torkar och fungerar som vanligt i morgon.

Bara om en bok till, just nu. Har börjat gå igenom ”Ta skit! och gör det till Guld”. Var tveksam i början men jag gillar den. Tycker den är ett bra tillskott i litteratur för organisationer om systematiskt förbättringsarbete.

Hon är bra – Annika R Malmberg på att få fokus på vikten av att lyssna till kunden och sträva mota att få nöjda kunder. Det är ändå det som är GULD för en organisation, att kunden är nöjd. En praktisk konkret bok med många bra tips. Tror jag ska försöka få igång reflektions-och-lärträffar kring den på jobbet.

Lyssnar på Seal och albumet Soul 2008. Riktigt skitbra svart soul med själ. Nu måste jag skaffa högtalare i sovrummet som tidigare varit skyddad zon. Men efter utbyggnaden med szeezeboxar går inget rum säkert längre. Den som väntar på något gott…

Jag har faktiskt (även om Fru Ripa i en av sina kommentarer undrade varför det tog sådan tid) läst ut Midvinterblod. Det var inte vare sig betjänten eller husan som gjorde det, så mycket kan jag säga utan att förstör för dig om du tänker läsa den. Är jätteglad att Gro höll på att läsa den senaste av Kallentoft i sommar när jag besökte henne, annars kanske jag inte hade upptäckt honom (gulp!).

Nu ska jag beställa de andra två som finns i serien om Malin Fors. Samtidigt beställer jag Peter Robinsons senaste, den som precis kommit ut i Sverige – Mörkrets alla färger. Jag ser verkligen fram mot att få läsa mer om Alan Banks så här när höstmörkret och kylan börjar tränga sig på och dimman stiger framåt kvällen och fullmånen lyser. Då är det rätt så gott att krypa ner i sängen med en Peter Robinson-deckare innan det är dags att sova.

Just nu har jag satt ögonen i Fyrvaktaren av Camilla Läckberg. Jag skäms inte för att säga att jag gillar hennes deckare, personerna, miljöerna och händelserna är avkopplande och ofta spännande att läsa om. Tycker att debatten som varit om hennes böcker och språk har lite snobbdebatt över sig. Det har blivit lite fint att inte gilla författare som även är bra på att marknadsföra sig och sälja sina produkter, Liza Marklund har ju tidigare råkat ut för samma avsågning jäms med fotknölarna.

Ser att Hypnotisören också ligger och väntar. Det blir en mordrik höst – härligt!

Alltså, förutom att jag håller på att läsa ”Igelkottens elegans” har jag också slängt mig över en deckare. Sanningen att säga så saknar jag mord. Ett mord piggar alltid upp och får mig att somna bättre. Ska ge dig av mina egna recensioner av ”Midvinterrblod” av Mons Kallentoft. Skulle skriva om den i helgen men batteriet i vågen hade tagit slut, Köpte ett nytt på IKEA (!) för några dagar sedan, så här kommer den:

Boken väger 759 gram vilket är på gränsen när man läser i horisontalläge som jag gör. Men det är en välbalanserad bok så den fungerar alldeles utmärkt som läsning innan man ska somna. Dessutom är stilen rätt så stor, väldigt praktiskt, eftersom jag då ser vad det står utan att hålla den 1,5 meter från mig (just nu inne på linjen – hata pocket). Papperet, av lite lägre porös kvalitet men håller för flera genomläsningar om man känner för det (inte jag).

Mord, redan på sidan 24 och det älskar jag (med vissa undantag)! Ett misshandlat djupfryst lik som hänger högt uppe i ett träd, som gjort för en riktigt bra deckare. Huvudpersonen är kriminalinspektör Malin Fors och det här är den första boken i en triologi. Det är underbart att veta att det finns två böcker till!

Är just nu på sidan 46 och har 384 sidor till att njuta av!

Läser bl.a. just nu ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery. Börjar få svårt att lägga ifrån mig boken. En underbar berättelse om en portvakt i Frankrike som döljer sina intelekutella intressen och en tolvårig brådmogen och överbegåvad flicka, Paloma, som bestämt sig för att ta livet av sig när hon fyller tretton.

Om sin mamma säger hon:

Mamma… Ja, mamma är inget ljushuvud precis, men hon är välutbildad. Hon är filosofie doktor. Hon gör inga stavfel i sina middagsinbjudningar och tråkar ständigt ut oss med litterära referenser

Renée, portvakten berättar om Olympe som bor i huset bland alla andra bortskämda och rika familjer. Olympe är en av de få Renée gillar och Olympe vill bli veterinär och tar sig mer än gärna an husets sjuka djur.

Därför diagnostiserar hon Constitutions blåskatarr som om det gällde en diamantfyndighet.
- Blåskatarr! utbrister jag entusiastiskt.
- Ja, blåskatarr, viskar hon med tindrande ögon. Stackars liten, hon kissade överallt och – hon hämtar andan innan hon levererar slutklämmen – urinen tydde på att det föreligger makroskopisk hematuri!

Gud så vacker. Om hon hade sagt ”det var blod i ksset”, hade saken snart varit ur världen. Men Olympe går in för rollen som kattdoktor med liv och lust och har även anammat terminologin. Jag har alltid njutit av sådana folmuleringar. ”Urinen tydde på att det föreliggger makroskopisk hematuri”, är en uppfriskande och välklingande fras som för tankarna till en sällsam värld, fjärran från litteratur. Just därför älskar jag att läsa bipackssedlar i läkemedelsförpackningar, för att den exakta fackterminologin med dess till synes glasklara och hisnande konkreta språk känns så befriande och öppnar nya dimensioner i tid och rum, där sådant som skönhetssträvan, skaparvånda och våra lika enträgna som fåfänga ambitioner lyser med sin frånvaro.

Den pendlar mellan filosofiska resonemang som ibland kan bli lite småsega och väldigt roliga och beskrivande berättesler som huvudpersonerna och de som bor i huset. En riktigt bra bok…

Idag har det varit en rätt så vanlig varannan söndag. Varannan söndag har jag både BodyPump och Aerobic på eftermiddagen och varannan är en underbart ledig söndag. Idag var den sista varianten av varanna. Lite mosaik lik med allt ifrån få-i-Alfons-penicillin till IKEA och upplägg av workshop för chefer.

Lite irriterad på vädret men det är väl inte så mycket att göra åt annat än att sluta vara irriterad. Gillar inte när det ösregnar ena sekunden och solen skiner nästa för att inte nämna blåsten. Det blåser väldigt. I alla fall om man bor högt upp. Tog och drog till IKEA för att slippa blåsten. Lyckades över förväntan, blåste inte ett dugg. Drog sedan hem för att slippa trängseln och alla ungar som gallskrek. Lyckades också över förväntan, inte minsta trängsel här hemma, riktigt luftigt och skönt. Med andra ord en lyckad eftermiddag som innebar tre påsar från IKEA och en sopborste med typ långt skaft. Skaftet gult, borsten grön. Det stod i och för sig på skylten att man måste ta samma färg på skaftet som på borsten. Dum uppmaning, tänkte genast ”civil kurage” och blandade. Kristin64-människan har fått mig att köpa en orange låda. Lådan stod jag själv för, men orange – snälla sluta blogga om färger, jag kan inte värja mig

Reningsborg kommer att få besök av mig eller någon som står mig nära, som ett resultat av kassarna. Något måste ut om något annat ska in. Reningsborg är ett alldeles utmärkt ställe när något ska ut. De har fått diverse kartonger och kassar fyllda med allt möjligt de senaste åren. Och de blir lika glada varje gång liksom vi blir för att bli av med det.

Hann äta lite och smälla i mig kaffe innan ”Hon som jag känt sedan lääänge…” dök upp. Vi satt ute under gasvärmaren, njöt av sandstensplattornas förgskiftningar och planerade dag 2 av den ledarskapsutbildning vi är mitt uppe i. Vi hann med en hel del planering, livet och framtiden. Har nu suttit och skrivit på bokunderlaget några timmar. Har träff med de andra två medförfattarna på torsdag. En riktigt rolig eftermiddag och kväll som gjort att hjärnan gått igång. Har två andra skrivprojekt igång också (med andra medförfattare) – de ligger i startgroparna och bara väntar på att få gå igång. Högst upp på min önskelista ligger just nu fler timmar per dygn alternativt fler dygn per vecka. Skiter egentligen i vilket…

Läste förresten om ett företag som sparar i lågkonjunkturen. Utbildningsstopp är ett av de riktlinjer som ledningen slagit fast. Ledningen själva ska gå i spetsen och visa att det inte ska utbildas – innebär att de inte går på några som helst kompetensutvecklingsaktiviteter (som kostar) . Hoppas bara att det inte leder till att företaget stannar upp och går bakåt. Tror på kompetensutveckling speciellt i lågkonjunktur.

Vet inte hur jag lyckats missa Micael Dahlén, hans böcker och blogg. Ibland lyckas man över förväntan med att missa saker som är riktigt roliga, intressant, lärorika – kort sagt, bra! Dahlén är professor i företagsekonomi på Handels i Stockholm (men det kanske alla redan vet…). Han har skrivit ett antal böcker där den senaste heter Nextopia och handlar om förväntanssamhället.

Han menar att förväntningar har lett till att imorgon blivit viktigare än idag. I en tid när allt är tillgängligt har vi blivit allt mer intresserade av vad som väntar runt hörnet. Vi har byggt ett förväntanssamhälle där vi hela tiden rusar mot nästa sak. Vi strävar mot Nextopia, som lovar att nästan vad som helst är bättre än någonting vi upplevt tidigare.

I Nextopia är vi inte lyckliga särskilt länge, men många gånger. Vi är säkra på att det alltid finns något mer spännande, något roligare, något bättre framöver.

Han berättar till exempel om effekterna av Apples marknadsföring av iPhone. Innan iPhone överhuvudtaget släpptes på marknaden – ingen hade egentligen sett eller provat den den, blev den korad till världens bästa mobiltelefon. I försök har det visat sig att apelsinjuice smakar grapefruktjuice – om man har fått förväntningarna att det är grapefruktjuice, ja jag har svårt att lägga boken ifrån mig…

Här är en länk till Svensk Bohandels webbplats. Gillar speciellt sökfunktionen bland recensioner. Skriv in en titel och du kan sedan välja recensioner från många olika Svenska tidningar.

Brukar vara hyfsat uppdaterad på bokfronten. Vad får jag se i ett bokhandlarskyltfönster i Lund? Jo, två böcker som jag totalmissat. Bok nummer ett är Hypnotisören av Lars Kepler och bok nummer två ‘Igelkottens elegans’ av Muriel Barbery. Båda verkar spännande och jag känner att jag bara vill ha tid att läääsa!

Får se om det blir ett nytt litet bokpaket som dimper ner i veckan…

Har du läst, läst om, eller så? Lämna gärna en kommentar!

Fick ytterligare ett bokpaket idag. Det måste vara en restorder från det förra beställningen. Allt var nog inte med i paketet jag hämtade i går. Tack vare mitt utomordentligt selektiva minne har jag inte en aning om vad det är för bok. Ska vänta några dagar, bara njuta av paketet och gissa vad det kan vara i det. Sedan ska jag öppna det och låta mig överraskas…

Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig tillsammans med en av de nyinköpta och nyanlända deckarna. Patricia Cornwells ‘De dödas bok’. Omslaget frågar: Är Kay Scarpetta nästa namn att skrivs in i bårhusliggaren?

Återkommer i morgon med mina första intryck som brukar handla om kvaliteten på boken, storleken på stiltyperna, antal sidor, vikten, hur den känns i armar och händer när jag ligger ner uppuffad med tre kuddar bakom nacken. Lovar också att återkoppla om Kay Scarpetta verkligen är nästa namn i bårhusliggaren…

Måndag med skumt väder, varmt, lite tryckande, sol och störtregn. Blir så trött när det är lågtryck, tror att det ligger i släkten. Mina föräldrar var också trötta när det var lågtryck, kommer ihåg att mamma alltid hade extra mycket huvudvärk när det var åska på gång, och åska är det i luften idag.

Tog äntligen tag i en arbetsuppgift som legat och väntat under våren och sommaren. Klädseln till soffan, ca 10 Kg tyg skulle iväg till kemtvätt. Gjorde en liten research innan och hittade två kemtvättar som har miljövänlig kemtvätt med flytande koldioxid. Miljövänligt och miljövänligt, antar att det borde kallas mindre miljöbelastande. Vet inte ett smack om flytande koldixid i tvättsammanhang med det låter rätt så trevligt istället för perkloretylen. Den ena tvätten tar 140 Kr/Kg och den andra tar 75 Kr/Kg. Eftersom vi har använt oss av den andra tidigare så blev den en utflykt till Kållered och VIC.

Eftersom soffan är stor och klädseln är ljus så rekommenderar de vattentvätt för att få den riktigt fräsch. Nu fick jag lära mig att det går att vattentvätta textilier som är märkta kemtvätt.  Tvättas på ett speciellt sätt och behandlas sedan med ånga mm. Kanske fördjupar mig mer i tvättmetoderna någon gång. Får se senare i veckan hur resultatet blev. (Klädseln ska bara vattentvättas om kemtvätten inte ger bra resultat).

På vägen till Kållered åkta jag in vid posten och hämtade ett bokpaket från Bokus. Alltid lika spännande att både hämta och öppna. Det än något visst med böcker.

Ser fram mot att sätta ögonen i Baldaccis Geniet. Gillar Kamelklubben och efterföljaren Samlarna. Är grundligt less på den senaste deckaren jag läste och avslutade i gårkväll. Elizabeth George ”Stråk av rött’, väger nästan ett Kg och så in i bänken bladdrig.  Längst ner i högen ligger en bok om Photoshop Elements 7.0, försöker ta mig tid att lära mig lite mer under semestern. Kanske blir bilderna lite annorlunda på bloggen, vi får se…

Alltså, det är dags för lite gnäll över min insomningslitteratur igen. Deckare. Har under några veckor kämpat med ”Stråk av rött” av Elizabeth George. Kämpat både fysiskt och psykiskt. Boken är 701 sidor lång och väger minst 7 hg – det fysiska kämpandet. Det psykiska beror på att den är pladdrig. Pladdrig så in i bänken, sida upp och sida ner med pladder innan historien som människan försöker berätta binds ihop. Hinner glömma bort handlingen innan utvikningarna, under utvikningen, så att efter utvikningen är det bara ett jasså. Får bläddra tillbaks och fräscha upp minnet innan jag tar sats igen.

Bestämde mig för att inte ta sats mer utan lägga undan den ett tag och plocka upp en annan. Jag läste en deckare av Peter James, hans senaste som jag inte på rak arm kommer ihåg vad den heter. Köpte de två tidigare utgivna: Levande begravd och Ett snyggt lik.

Hade med mig ”Levande begravd” på den lilla semestertrippen. Läste ca tio sidor och fick ångest. Bestämde mig för att inte läsa vidare. Kollade lite på slutet och han som blev levande begravd överlever – kan vara bra att veta när jag ska berätta själva intrigen:

Svensexa, kompisarna super den kommande brudgummen full. Lägger honom i en kista, sticker in en luftslag, gräver ner honom i jorden för att hämta upp honom om ett par timmar. På vägen därifrån krockar de med en lastbil, tror jag det var. På den vägen är det för han som ligger i kistan, en kista som dessutom börjar fyllas med vatten.

Nu håller jag istället på att läsa ”Ett snyggt lik” av samma författare. Betydligt bättre. Det tar bara några sidor så springer en hund iväg ut på en åker. Kommer tillbaks med en hand i munnen. Ägaren får en shock, ringer polisen. Efter lite sökande hittar man en styckad kropp i en plastsäck, huvudet saknas (ännu, vad vet jag, det kanske dyker upp om några sidor).

Riktigt bra sova-gott-läsning!

Lyssnade på Godmorgon Sverige i morse och en intervju med  läkarna  Claes Hultling och Ricard Levi. De pratade om kriser i livet och hur vi ser på kriser. De menar att vi är snabba att se kriser som något sjukt, något som ska ha en diagnos och behandling. Vidare menar de att det finns en probleminriktining i sjukvården och psykiatrin där man letar efter och fokuserar på det sjuka. Det som begränsar istället för att fokusera på den kunskap, de möjligheter och resurser varje unik människa har inom sig.

Filosofi betyder kärleken till visdom. Under årtusenden har människor funderat över vad det är att vara människa och vad det är att leva. Att använda den kunskapen, den visdomen kan hjälpa oss. De kallar det filosofisk vägledning.

Hultling och Levi vill visa ett annat synsätt på kriser i livet. De menar att att livet är sådant att det innehåller kriser för oss allihopa och att det är synd att man ska behöva betrakta sig som sjuk för att livet innehåller jobbiga saker. Claes Hultling som bröt nacken för över tjugo år sedan och har lång egen erfarenhet av att finna sig i kris. Han säger att en kris kan leda till något bättre. Att en bruten rygg inte går att reparera betyder inte att livet slutar i moll.

Amerikanen Lou Marinoff skriver i sin bok ”Platon, inte Prozac” att en av de grundtankar som dagens filosofiska rådgivare anammat är att vi inom oss själva redan besitter all kunskap vi behöver. Vi kan däremot behöva hjälp att plocka fram den. Filosofisk vägledning.

En samtalspartner som kan vägleda dig att lyssna till din inre röst och stödja dig i hur du resonerar dig fram till en lösning. De menar att det här är den genuina vägen att hitta en varaktig lösning: att arbeta sig igenom svårigheten, bena upp problemen, dra lärdom av dem och använda sig av de insikter du får för att undvika fallgroparna i framtiden.

Det här utgör kärnan i den filosofiska rådgivningen.

För mig finns det en etisk aspekt i det här förållningssättet som jag verkligen gillar. Det är att du är specialist på dig själv och att du har den kunskap du behöver inom dig. Min erfarenhet är att det här förhållningssättet verkligen hjälper männsikor att utvecklas och hitta möjligheterna inom sig själva. Bli starka och gå vidare i livet på ett nytt kanske annorlunda sätt. Det ger empowerment.

Parallellen till det här finns också inom t.ex. verksamhetsutveckling. Det finns fortfarande ”experter” som går in i organisationer och berättar hur det borde vara, utan att ens bry sig om att fråga de som arbetar i organisationen. Här kan vi också se många goda exempel på nya inriktningar som liknar den filosofiska vägledningen.

Det börjar så sakta förändras…

Det har varit ett underbart väder idag. Vår i luften och i sinnet, vilket innebär att jag varit vårtrött. Ja, det har väl inte bara med våren att göra. Sviter efter veckan som gått. Som tur är så har jag kunnat unna mig att vara slö idag. Lite dåligt samvete för allt som borde göras, men i det stora hela har jag ändå njutit. 

Botaniska Göteborg

Igår var jag på Botaniska och köpte två krukor dvärg-tulpaner. Hoppas jag i alla fall, tror att det är små korta tulpaner. Lökarna är rätt så små och tulpanerna som börjar skuta upp ser ut som en mindre variant. Extra small, typ. Tanken var att jag skulle plantera dem i en lite större kruka i dag. Men det kommer en dag i morgon också. Skulle egentligen köpa penséer men jag var ute för tidigt. Finns på Maxi där jag handlar mat men ska försöka få tag på penséer från Botaniska i år. De har gammaldags varianter inte de moderniserade, snabbdrivna som finns i varuhusen. Har försökt få tag på dem i två år men jag har alltid varit för sen. I år ska jag lyckas!

I morgon ska vi ta upp alla solrosfrön som fåglarna sprätt ner från fröautomaten. Vi har en matta med solrosfrön i rabatten och på plattorna på uteplatsen. Skulle vilja veta mer om varför fåglarna sprätter iväg fröna, verkar som om de bara äter vart femte frö ungefär. Antar att det finns någon anledning till det, en hemlighet som bara fåglarna vet.

Jag skulle egentligen läsa boken ”Power of Less” och skriva lite om den. Får be att återkomma lite senare. Läste ut deckaren i morse. Den som föranledde ett inlägg om varudeklaration av böcker, om du kommer ihåg. Tittade i alla fall på boken idag och hamnade helt plötsligt i tankar om bibliotek. Tänkte på min barndoms bibliotek som låg i ett hus som hette Gnistan och låg i Gullänget utanför Örnsköldsvik. I Gnistan fanns biograf, bibliotek och några affärer, som jag kommer ihåg det. 

Gnistan 2007

Biblioteket var ett filialbibliotek, rätt så litet. Plötsligt kom en doft av biblioteksböcker farande. Minnet spelade mig ett spratt. Flyttades tillbaks till 10-års åldern och såg bland annat de inbundna och klassificerade TinTin-böckerna som jag lånade av den stränga bibliotikarien. Hon tittade alltid strängt på mig och sa att jag måste lämna tillbaks böckerna ii tid, stoppade ner kortet där hon stämplat återlämningsdatum längst bak på insidan av pärmen på boken. Hon var så sträng att jag inte tordes lämna tillbaks dem själv utan måste ha pappa med mig. Det gjorde att de blev försenade. Jisses vilka minnen…

Nu är det annorlunda i alla fall på de bibliotek jag besökt senare år. Personalen är hjälpsam och servicemindig, proffs på att söka. Tänk vad tiderna förändras. Ibland undrar jag vad som kommer att hända med böckerna, blir de ersatta av e-böcker, ljudböcker eller andra medier. Har sett smarta e-boks-läsare i England. Små tunna lässkivor som man laddar med en bok. Men de verkar inte finnas i Sverige ännu. Misstänker att marknaden är för liten. Det händer mycket på biblioteksfronten. Hittade biblfeed för några månader sedan. Spännande sajt där man kan följa vad som händer i biblioteksvärlden. 

Kommer ihåg glädjen när jag lärde mig hur man sökte efter böcker i den systematiska katalogen på Biblioteket! Lärde mig tidigt hur klassificeringssystemet fungerade och hur man letade bland de små korten i lådorna. Idag ett minne blott, nu söker man elektroniskt. Jag kommer till och med ihåg lukten från korten när man drog ut lådorna. Lite pappersdammigt sådär, minns du?

Det är något speciellt med bibliotek. Alla böcker som bara står och väntar på att få läsas. Förresten, kolla gärna in Svensk Biblioteksförenings webbplats. Jag tycker det är roligt att läsa deras tidning som dessutom finns i pdf-format. Länken tar dig till det senaste numret.

Dagens snabbmat...

Idag har jag varit rätt så slö. Hade egentligen tänkt koka oxbringa med rostade rotsaker och senapsrelish. Här hände samma sak som med ”Power of Less´och tulpanplanteringen, blir en dag i morgon också… Istället blev det snabbmat. Tre grillade Denniskorvar, bönor och sallad. Testade att ta en bild på tallriken.Det där som ser ut som cigarrer, det är de grillade korvarna. Visst ser det lite nyttigt ut ändå…

Klagade förut över att det tog så lång tid innan någon mördades. Läste en deckare och kom till sidan ca 160 innan första människan mördades. Sedan tog det sig raskt, ett strykninmord (stryknin blandad med kokain) inom ytterligare några sidor.

Nu läser jag en annan deckare. Gissa vad som händer. Mord på sidan tre! Vem klagar? Jag!

Ett riktigt läskigt mord, på sidan tre. Hinner inte sätta mig in i handlingen för fem öre innan människan blir kidnappad, avkkädd, inslängd i ett bagagerum med en säck över huvudet, utkörd till landet i Scottland (om det finns något annat än ”landet” i Scottland), utlyft ur bagagerummet och skjuten. Poff i pannan.

Det är faktiskt svårt att somna efter en sådan inledning. Där låg jag, trött som en sork och var tvungen att läsa mer för att få lite sammanhang som lugnade själen. Ungefär som spel är åldersmarkerade, 3 år och uppåt, så tycker jag att deckare borde vara mord-sides-markerade och försedda med mordtyp, t.ex. första mordet på sidan 3, mordtyp = rått och skoningslöst.

Fram för varudeklaration på deckare…

Ett tips och lite kort on Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll”.
(Klicka på bokens titel).