Tankemosaik’s Blog

Mitt bloggande är för närvarande sporadiskt och som jag skrev för ett tag sedan så stressar det mig lite att flytet inte riktigt finns just nu. Men jag säger som Allan Karlsson i ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”:

Det är som det är och det blir som det blir.

Ett bra visdomsord, tycker jag. Det är ju precis så det är, eller hur.
Jag fortsätter e-läsa om Allan Karlsson och jag får säga att jag är väldigt, väldigt nöjd med läsplattan. Mitt läsande äger rum på kvällen, i sägen, innan jag ska somna och då är det förfärligt bekvämt med 1,5 hg läsplatta istället för som det ibland blir närmre 1 Kg bok. För mig handlar det inte om antingen eller utan både och. E-böckerna är bra på sitt sätt och de vanliga pappersböckerna på sitt. Och du, läs boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”!

Att göra understrykningar i böckerna fungerar inte på läsplattan, inte på min läsplatta i alla fall. En funktion jag ser fram mot. Speciellt när jag läser facklitteratur. När jag läser skönlitteratur, deckare mm så räcker det väldigt bra med bokmärkesfunktionen. Måste bara en gång tillf å säga att jag är grymt imponerad av bibliotekens tjänst där jag kan låna e-böcker gratis! Helt fantastiskt. Bara att sitta vid datorn, söka rätt på boken och ladda ner den. Aldrig utlånad, alltid tillgänglig. Ett lån räcker i 28 dagar. Har man inte hunnit läsa klart är det bara att gör en nytt lån så har du den i 28 dagar till.¨

För att återgå till mitt bloggande så är det nog så att jag skulle kunna blogga varenda dag. Det som håller mig tillbaks är att det rör jobbet och det handlar om saker som gör mig väldigt irriterad och förbannad. Men, funderar på att starta en helt anonym blogg där jag kan gå loss på företeelserna. Det handlar bland annat om hur inkompetens på hög nivå kan drabba många. Om vad som händer när intelligens hämdbegär och elakhet sammansmälter till en person som får makt över många.

Mitt bloggande skulle också handla om löften som bryts, saker som sägs och lovas och sedan förnekas. ”Har jag aldrig sagt, sa han…”. Det finns mer i samma stil. Funderar på att skriva en bok om ämnet, inte en klagobok utan en bok som handlar om hur man kan förhålla sig i situationer som uppstår på vissa arbetsplatser över tid. I de här sammanhangen är det lätt att bli och känna sig utnyttjad och förbrukad. Det kan förstöra en stor del av yrkeslivet och livet och framförallt så tar det energi av många. Tänk vad som skulle hända i den här organisationen om man involverade medarbetarna, vilken energi och arbetsglädje som skulle skapas. Just det, skapas! Energi och arbetsglädje är något som ledningar i organisationer har stor möjlighet att skapa eller inte skapa alls eller ännu värre se till att motsatsen skapas. Som medarbetare tror jag det är viktigt att känna och inse att man har ett val, ett val att stanna kvar eller gå.

Nu lyfter jag blicken mot horisonten där ljuset finns och laddar för morgondagens gnäll-bloggning (med bilder) om en tandläkarmottagning!

Idag har jag helt klart problem med att blogga. Får kommunikationsproblem precis mitt i det jag skriver. Avbrott som gör att jag får börja om hela tiden. Det här är sista försöket…

Känner du igen frågan i rubriken och brukar du svar på den med max 140 tecken? Då vet du vad Twitter är! Du som inte vet vad Twitter är vet det nu. Det är helt enkelt så enkelt. Man skriver vad man gör just nu eller vad man tanker på. 140 tecken är vad man har på sig.

De som valt att följa de du skriver får meddelandet och de du kan se vad de du valt att följa skriver. En hel värld på internet har byggts upp kring den här frågan. Helt fantastiskt, kan jag tycka! Och visst är det lite roligt att Twittra eller Kvittra.

Ny teknik har en lite artikel om ”Fikaskvaller på nätet” och nyttan med det. Läs här! Där jag jobbar har det varit väldigt restriktivt med Facebook och Twitter mm. Lite roligt att se att den arbetsplatsen strävar mot helt andra mål än det som Ny Teknik betonar är framgångsfaktorer i sin artikel (de är inte ensamma). Där jag är just nu vill man gå linjevägen och transparens är något som står högt på listan. Personligen så tror jag att kommunikation ska uppmuntras åt många hål och transparens blir en allt viktigare framgångsfaktor för många företag!

Just nu läser jag Liza Marklunds senaste ”Postcard Killers” den hon skrivit tillsammans med James Patterson. Förgiftad champagne och avskurna halspulsådror…

Labyrinten av Kate Mosse har hamnat som tändämne i öppna spisen. Klarar bar inte av den. Har istället satt ögonen i ”Döden för du tåla” av Karin Fossum. GP tycker inte alls om den, men hittills tycker jag om den. Har för säkerhetsskull backup i ”Zelda och meningen med att ha hund” och ”Postcard killers” av Liza Marklund och James Patterson.

Reflektionen… Idag var det instruktörsmöte på ett av ställena jag instruerar på. Ibland blir det bara så gnälligt. Någon tycker att kunderna kommer för sent, går för tidigt från gruppträningsklasserna. Pratar i telefon i gymmet, slänger vikter på golvet mm, mm. Vill sätta upp anslag både här och där för att uppmana kunderna till ”Trivselregler’…

På just det här stället så måste jag säga att kunderna är fantastiskt trevliga (det är de på det andra stället jag instruerar på också). Tror det är viktigt att vi även uppskattar allt som fungerar bra och glädjs åt det. Gäller inte bara i det här sammanhanget. Tänk vad mycket som faktiskt är bra och hur viktigt det är att vi pratar om det också. Säger jag då och märker att jag också gnäller – men jag tänker att det är bra med både och

Jag blir gladare på nå’t sätt av att prata och förstärka det som är bra…

Alain de Botton heter en Engelsk författare (född i Schweiz). Han har skrivit flera böcker, den senaste heter ”Arbetets lust och leda”. Han var med i Skavlan i fredags och finns att återse på svt/play. Om du hoppar in ca 21 minuter och 5 sekunder sådär så kommer du till intervjun med Alain de Botton där han pratar om arbetets roll i våra liv. Riktigt intressant och spännande!

Klicka på bilden så kommer du till Skavlan.

Så är det dags igen att landa i Rävlanda. Storåns pensionat närmare bestämt.  Har ju varit där en gång tidigare och skrivit ett inlägg om plejset. I mars ser jag att det var när jag kollar inlägget. Nu är jag här på andra utbildningsomgången i KIM-certifieringen. Skönt att få utbilda sig och få lite nya intryck, träffa spännande människor och få lite nya tankar och idéer.

Efter en dags processande är vi – i alla fall jag – lite trött och nu ska det bli riktigt gott med middag!

Storåns pensionat

Ulla ritar och berättar

Nio tanter och farbröder trotsade det bistra vädret och tog och drog ut på konferensluffe. En tant och en farbror hade tagit på sig uppgiften att hitta en mål för denna januariluffe. Med kort varsel hittade tanten (hon jag känt sedan lääänge…) ett ställe utanför Stora Höga. Sagt och gjort pallrade sig den lilla skaran iväg mot både geografiskt och på annat sätt okänt mål.

Ranebo Kursgård, en gammal skola från sekelskriften. Snyggt omgjord i lite New England-stil. Stället används som kursgård, för retreater och som Bed and Brekfast. Den ena nedre halvan hyrs ut som lägenhet under sommaren, andra halvan är Bed and Brekfast. En gammal skola fryser om vintern speciellt när det är nästan 20 minusgrader utomhus. Vi virade in oss i plädar och huttrade tillsammans tills kaminen hade värmt upp konferensrummet. Ett rum som tog oss med på en virvlande resa, ungefär som att sitta i en torktumlare – som en tant sa medan Ulla virvlade runt på whiteboarden

Vi konstaterade att tillsammans har vi både roligt och många kreativa idéer. Idéer som vi nu skrider till verket på. Så passa er, snart dyker vi upp där ni minst anar det!

Lite yra i mössan och med siktet inställt på framtiden åt vi en god lunch och gav oss ut i det vackra vintervädret. Kort och gott, ett trevligt och välkomnande ställe vi kommer att återvända till!

Rosita som är en av de som driver kursgården erbjöd oss en meditation innan vi startade vår konferens. En meditation som gav oss energi och inspiration. Hon berättade också att om du har ett öppet sinne och är nyfiken på det annorlunda så besöker Gregory Ashid Possman Ranebo den 19 – 23 januari. Possmans kalendarium.

Fru H drömskt poserande i matsalen

Matsalen åt andra hållet...

Tankemosaik har varit på utbildning i två dagar, fredag och lördag har tillbringats på Nya Varvet Studios. Håller på att utbilda mig så att jag får använda KIM som verktyg för  strategisk utveckling av personal och verksamheter, grupper och individer.

Nya varvet studios

Utbildningen var den här gången förlagd Nya Varvet som ligger i en av förorterna till Göteborg, lite västerut sådär. Hade ingen aning om att det fanns en konferensanläggning i Nya Varvet. Kände till Malins Skafferi där jag brukar äta lunch ibland,  Nordiska hälsovårdshögskolan där jag har hållit utbildning/workshop och varit på utbildning och SMHI som också ligger där. Men Nya Varvet Studios – nix. Men nu vet jag. Ligger vackert alldeles vid havet, inte badstrandshavet utan mittemot ett annat ställe som jag känner till rätt så väl.

Just det, Göteborgs hamn som man ser skymta där borta. Bockkranarna är fällda och det betyder att containrar svävar fram och tillbaks i full fart. Kanske 30 stycken per timme och kran. Gjorde en del andra upptäckter som trevliga krokar på toan. Visst är det trevligt när man hittar något roligt där man minst anar det.

Krok på toa...

Skulle kunna tänka mig att ha några hemma, fast på annat ställe. Stället påminde mig om att det är advent till helgen. Lite julbelysning hade plockats fram. Sitter just och funderar över om jag ska ge mig in i på vinden och leta fram ett par julpynt och ställa fram. Vi får se.

När man är på utbildning behöver man mycket att pyssla med. Dricka vatten är rätt så populärt. Det fanns gott om vatten av märket Hwila. Och vi drack. Dricker man riktigt mycket måste man gå och titta på de trevliga krokarna

Vilka var jag då på kurs tillsammans med? Ja, det kan jag inte berätta, men jag kan ju visa några fötter på utbildning…

Till vänster ser vi ett par kursledarfötter som vilar stabilt mot underlaget, vilket de två utbildningsdagarna verkligen gjorde. Stabilt, genomtänkt bra och en fantastisk metod och verktyg! Ser fram mot nästa två dagar i janurai…

Tea time

Hemresan från Sundsvall blev inte på långa vägar så rik på upplevelser som ditresan. Flög hem med det andra bolaget. Bolaget jag flög upp med avgick 16.30 och det andra bolaget avgick 16.55. Det andra bolagets plan, det lilla, lilla planet med den stora, stora propellern stod stolt och något grådassigt på plattan när jag checkade in. Önskade tyst alla passagerare lycka till och hoppades att de hade med sig något eget att äta på, en gasmask och några uppmuntrande och hoppfulla ord på en lapp…

När vi skulle gå genom gaten för att komma ut till planet visar det sig att Dan som skötte gaten inte fick avgångsknappen att fungera, han tryckte istället på ankomstknappen. ? – tänkte jag.

Med myndig stämma ropade han ut att det inte gick att trycka på avgångsknappen och att han istället hade tryckt på ankomstknappen. Ingen reagerade speciellt nämnvärt. Eftersom jag bestämde mig för en cool hållning så låtsades jag inte om min total okunskap om vad ankomstknappen innebar.

Dan skannade av min biljett, slängde ett öga på körkortet (mitt) nickade och lät mig passera. Trevliga passagerare tänkte jag eftersom en dam väntade vid första dörren och höll upp den för mig. Vi traskade nedåt i rampen till nästa dörr som hölls upp av passageraren innan. Damen gick före och jag efter. Tog emot dörren och släppte den, den gick i lås efter mig. ”Nu blir Dan inte glad – sa damen till mig’. Jaha – sa jag och fattade noll. Jo, säger hon, han har ju tryckt på ankomstknappen och då låser sig dörrarna om man släpper dom, säger hon. ”Nu måste han komma ner i rampen och låsa upp den med sitt kort” – säger hon och ser förebrående på mig. Man ska vänta på nästa passagerare och hålla i dörren till nästa passagerare kan ta över” – informerar hon mig. Oooops…

Mycket riktigt, när jag gått ca 15 meter och är framme vid nästa dörr, skriker Dan bakom mig ”Håll i dörren så att jag inte behöver springa ner och låsa upp den hela tiden! Avgångsknappen fungerar ju inte, sa jag ju!’.

Tänk så fantastiskt det är att resa, jag lär mig nya saker hela tiden!

Planet från City Airline var väldigt fräscht både på utsidan och insidan. Inte minsta spår av citrondoft där inte. En inspelad röst (!) läste upp säkerhetsinstruktionen på Svenska medan flygvärdinnan demade med en väldigt fräsch syrgasmask och en flytväst som såg sprillans ny ut. Planet hade dessutom två (2) jet-motorer – state of the art! På den här flighten kändes det inte så nödvändigt med biblar under stolssitsarna.

Har förresten funderat lite över det här med biblar under stolssitsarna och kommit fram till att de nog är för tjocka. Tror att det räcker med några fräsch särtryck. De bästa bönerna från de mest populära religionerna i inplastat A4-format vikt på tre. Då behöver det inte bli antingen eller utan det kan finnas både flytvästar och bönekort under stolssitsen. Valfrihet! ”I händelse av en nödsituation har vi både flytvästar och kort med de populäraste bönerna placerade under ert säte” – fräckt!

Hemresan gick på en timme, dvs. tio minuter snabbare än propellerresan. Trodde att jet-motorer skulle ha större effekt på restiden. Vi serverades varma kanelbullar med kaffe, the, juice eller vatten. Det här bolaget erbjöd även påfyllning av dryck, dock ej kanelbulle.

Saknade nästan det andra bolaget…

I en artikel på suntliv.nu hittar jag lite forskning om positiv psykologi. Nyheten går ut på att man ska titta på styrkor och möjligheter istället för att gräva ner sig i problemen:

Nya metoder och tankesätt förebygger ångest och depression och får oss att prestera bättre. Positiv psykologi är en syn på det mänskliga psyket som växer.

Vidare skriver man i artikeln att:

Psykologer har länge enbart sysslat med vad som får oss att bli sjuka, istället för vad som får oss att må bra. Man har tagit fram terapier, övningar och piller för att bota oro, ångest och depressioner. Men väldigt få metoder för ökat välbefinnande och lycka har sett dagens ljus.

Så har man då till slut kommit fram till att det är bättre att titta på människors styrkor och möjligheter – då får man resultat. Skratta eller gråta är min första tanke. Sedan tänker jag att det är väl bra att man även inom den psykodynamiska psykologin börjar inse det forskningen inom andra områden insett för länge sedan.

Inom den systemiska familjeterapin är det här något man började med redan under 70-talet. Likaså inom den systemiska organisationsteorien (som har sina rötter i teorierna kring familjeterpi) är det just  kunskapen om att fokus på styrkor och  möjligheter som accelererar förändringsarbete i organisationer, samtidigt som vi mår bättre och tycker att det är roligare.

Vet att det är fler som ramlat på den här ”nya” kunskapen med stor förvåning. Här är en länk till ”Om allt och ingenting” där det finns ett inlägg om ungefär samma sak.

Barbar Fredricskon är en amerikansk forskare som skrivit en hel del om positiv psykologi. Här är en länk om du vill läsa mer om henne.

.

Har varit på snabbluffe till Malmö. Åkte ner i går och kom hem nu för en stund sedan. På vägen ner var det riktigt höstrusk, på gränsen till orkan och fläckvisa regnskurar som jag hade kunnat leva utan. Hade klarat mig utmärkt utan orkanen också för den delen. Ja, hela höstgrejen för att inte tala om vintern skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan, om jag ska fortsätta att tala om vad jag kan vara utan.

Öresundsbron avstängd stod det på ljusskyltnarna när jag närmade mig Malmö, så det blåste rätt så bra (eller var det Obama som landade… fast det var nog i lördags).

Från Malmö i somras...

Underbart skönt att växla arbetsmiljö och få vara i Malmö en dag. Även om jag suttit i ett sammanträdesrum hela dagen så har det varit både givande och inspirerande. Nya intryck och variation behövs emellanåt.

Blåsten i Malmö var utomrdentligt bra. Kändes som jag skulle lyfta och inte gick det riktigt rakt när jag var ute och gick, blåsten tog i och vräkte mig än hit än dit. I övrigt såg centrum ut som det brukar göra förutom att någon hade satt en BeHå på tamburmajoren i promenadorkester (eller vad statyn nu kan heta). Kunde hon säkert behöva i blåsten. Kan tänka mig att det är kallt att tamburmajora omkring i ruskvädret utan BeHå.

Tamburmajor utan BeHå från en varm sommardag

På vägen hem gjorde jag ett besök hos våra fd grannar grannar och goda vänner i Barsebäckshamn. Lika underbart roligt att träffa Trädgårdsmästaren och Professorn. Den sistnämnda var tyvärr inte hemma men vi kommer nog att träffas i slutet av veckan då de kommer upp till lite nordligare breddgrader. Om jag ska sammanfatta besöket så kan jag säga att jag saknar dem här uppe i Väst och att det definitivt saknas en katt i husen!

Anna Anka fortsätter göra intryck. Läste en artikel om henne i en av kvällstidningarna i södags. Hon menar att barnaga är helt ok bara man inte slår dem i ansiktet – det blir så fula märken…

Trevligare ankor...

Bara om en bok till, just nu. Har börjat gå igenom ”Ta skit! och gör det till Guld”. Var tveksam i början men jag gillar den. Tycker den är ett bra tillskott i litteratur för organisationer om systematiskt förbättringsarbete.

Hon är bra – Annika R Malmberg på att få fokus på vikten av att lyssna till kunden och sträva mota att få nöjda kunder. Det är ändå det som är GULD för en organisation, att kunden är nöjd. En praktisk konkret bok med många bra tips. Tror jag ska försöka få igång reflektions-och-lärträffar kring den på jobbet.

Lyssnar på Seal och albumet Soul 2008. Riktigt skitbra svart soul med själ. Nu måste jag skaffa högtalare i sovrummet som tidigare varit skyddad zon. Men efter utbyggnaden med szeezeboxar går inget rum säkert längre. Den som väntar på något gott…

Sitter och förbereder en föreläsning på 1,5 timme som jag ska ha nästa vecka. Föreläsningen ska handla om ledarskap kopplat till att utveckla verksamheten.

Nu hade jag ju inte tänkt stå och torrprata i en och en halv timme utan hade tänkt att de som lyssnar ska få tänka efter och reflektera själva en del kring ämnet. Bra sätt att lära sig, sätta avtryck.

Började bläddra i lite böcker för att få ny inspiration och vidareutveckla det jag ska prata om. Hittar en del (andra) intressanta saker. T.ex. statistik och undersökningar som visar att ju fler valmöjligheter vi har när vi t.ex ska köpa en vara eller tjänst, desto mindre belåten (eller missnöjda)  blir vi med vårt val. Känner igen mig, när det blir för mycket att välja mellan blir det svårt att överblicka. Kan jag inte överblicka så tar jag något i högen och bestämmer mig för att vara nöjd (med en lite malande känsla att jag kanske skulle valt något annat).

Nu ska vi t.ex. välja ny elleverantör. Hur roligt är det på en skala mellan ett och tio? Visserligen finns det bra tjänster på internet som jämför olika leverantörer. Men ju fler sådana tjänster jag går in och tittar i desto mer förvirrad blir jag. Det den ena tjänsten framställer som den billigaste gör inte den andra och den tredje har ytterligare ett annat alternativ. Hur nöjd blir man?

Ju fler alternativ som finns, desto större är risken att det finns någonting bättre någon annanstans. (Risken eller kanske möjligheten.) Det blir lite som när man tittar ut i rymden och börjar fundera på universum – spooky¨

Nu ska jag fundera över om jag ska tråckla ihop det här med ledarskap eller om det här är ett helt annat spår…

Empowerment betyder självbestämmande eller bemyndigande om man kollar i ett uppslagsverk. Ordet används även inom ledarskapsområdet och där vill jag utveckla innebörden. För mig betyder det också att ge energi och kraft till andra att använda sin kompetens, sina talanger. Att få andra att bemyndiga sig själva, att kanske gå utanför sina invanda mönster eller sina invanda gränser och känna att det är ok, roligt och spännande. Ett utvecklande ledarskap.

Men man behöver ju inte vara ledare för att ge empowerment till andra. Tänk på möten där du känt att du får energi, lust och vilja att göra saker – empwerment!

Läste på ”Om allt och ingenting” om en föreläsning om konflikthantering och kom då att tänka på empowerment. Tittade också igenom några inlägg jag skrev i våras om empowerment och hittade det här som jag tycker är intresseant och knyter an lite till inlägget som ”Om allt och ingenting” skriver om.

Visst finns det tillfällen när man måste titta på problemet och gräva i det men jag tror att man oftast har mer hjälp av att titta framåt och se vilka möjligheter som ligger framför oss, vad vi vill, vilka drömmar vi har. Bygg lösningar istället för att gräva i problemen.

Nu ska jag försöka empowra mig själv att jobba lite. Det har varit som en hal tvål i eftermiddag – jobbet jag ska göra. Tar sats och upptäcker att jag helt plötsligt håller på med något annat. Men nu…

Vissa dagar är mer spännande än andra…

Ibland får man bara tillåta låta sig att vara i, och hänga med i det som sker. Men det är skit när datorn startar om sig och allt man gjort för att vara i det som är, bara försvinner. Nu kan man ju undra vad jag pratar om. Jo, så här ligger det till. Idag hade jag och ”hon jag känner sedan lääänge” dag 2 på en 2-dagars workshop i ”Verksamhetsutveckling genom ledarskap’. (För att stilla den våldsamma nyfikenhet som nu uppstod kan jag berätta att dag 1 gick av stapeln den 10/6.)

Vi har förberett hela dagen med bilder, arbets- och processfrågor, noga tidssatt rubbet med minutprecision. Alla som råkar se våra scheman blir oerhört imponerade. (Men vi berättar aldrig för någon att vi aldrig lyckats hålla ett enda schema.) Och varför håller vi då aldrig schemat, undrar du kanske? Det beror på att vi hela tiden anpassar oss till det som händer i workshopen, blir svaret. Ibland drar det iväg åt något håll vi absolut inte planerat och ibland håller vi oss till planeringen med smärre avvikelser. Det är det som är så charmigt med mänskliga processer, de går aldrig att förutsäga, det händer alltid något annorlunda. Och vi hänger med och på…

I dag drog det iväg åt ett håll vi inte alls hade planerat för. Därför gjorde jag kompletterande bilder och anteckningar under tiden diskussionerna pågick så att vi skulle ligga lite före och ge intryck av att vi var väldigt förberedda.

Vid lunchtid hade vi ett helt nytt upplägg för eftermiddagen. Går och äter, skyndar oss tillbaks för att hinna diskutera hur vi går vidare. Kommer tillbaks till konferensrummet och tittar på datorn, där står det att den har startat om sig själv p.g.a. en säkerhetsuppdatering. Poff, ping, allt jag gjort var som bortblåst. Inte minsta spår fanns kvar, fick en oerhörd lust att slänga något (datorn, typ…) i väggen. Men insåg att den manövern antagligen skulle förvärra läget.

Nu låg planeringen två minuter före det som faktiskt hände i rummet. Men fan den som ger sig. Lite spänning förhöjer tillvaron och kreativiteten. Medan ”Hon som jag…” pratade slängde jag mig handlöst ut på nätet och sopade ihop det vi behövde till fortsättningen. Ett av fenomenen som uppstår när vi kreerar samtidigt som saker händer är att vi inte riktigt vet om det blev bra eller inte när vi avslutar. Vi svävar i en dimmig okunskap. När vi hade avslutat vid 16.30 kom flera personer och tackade för en riktigt bra dag. Så vi kände oss lite förvirrat nöjda när vi gick från konferensstället.

Nu sitter jag bara och försöker få ihop dokumentationen. Förmiddagens dokumentation (som var rätt mycket) försvann i samband med att datorn fick för sig att starta om sig. Och medan jag försöker komma ihåg vad som sades under förmiddagen kollar jag in några vackra nypon som hängde i grannarnas (Herr P och Fru M, du vet) trädgård i söndags. Visst finns det mycket vackert att njuta av i hösttider! (förutom att komma ihåg vad 25 personer sa under förmiddagen)…

Idag var det den första höstdagen ja, det är fortfarande ett par timmar kvar på den innan den övergår i den andra höstdagen. Vilket väder, rena sommardagen. Satt ute och åt lunch på Bliss med Fru B, en underbar lunch och alltid lika inspirerande att träffa denna energiska människa.

Kvällen har varit omväxlande med planering av nästa Masterutbildning i systemiskt ledarskap och organisationsutveckling, som vi hoppas ska kunna dra igång i Januari. En hel del planering med universitetet i Bedfordshire och KCCF i London, roligt. Så det var riktigt skönt att koppla av med en timme BodyPump och en timme BodyStep. Varför bara instruera ett pass när man kan köra två på raken.

I morgon har jag nöjet att få börja redan kl 08.00 med en workshop om systematiskt förbättringsarbete och fokus på förbättringsmodellen 5F. Enda haken är att 08.00 inte är min favorittid, men vad vet jag i morgon kanske är dagen med stort D då jag helt plötsligt upptäcker att 08.00 är en enastående tidpunkt på dagen (fast jag tvivlar starkt på detta).

Idag har det varit en rätt så vanlig varannan söndag. Varannan söndag har jag både BodyPump och Aerobic på eftermiddagen och varannan är en underbart ledig söndag. Idag var den sista varianten av varanna. Lite mosaik lik med allt ifrån få-i-Alfons-penicillin till IKEA och upplägg av workshop för chefer.

Lite irriterad på vädret men det är väl inte så mycket att göra åt annat än att sluta vara irriterad. Gillar inte när det ösregnar ena sekunden och solen skiner nästa för att inte nämna blåsten. Det blåser väldigt. I alla fall om man bor högt upp. Tog och drog till IKEA för att slippa blåsten. Lyckades över förväntan, blåste inte ett dugg. Drog sedan hem för att slippa trängseln och alla ungar som gallskrek. Lyckades också över förväntan, inte minsta trängsel här hemma, riktigt luftigt och skönt. Med andra ord en lyckad eftermiddag som innebar tre påsar från IKEA och en sopborste med typ långt skaft. Skaftet gult, borsten grön. Det stod i och för sig på skylten att man måste ta samma färg på skaftet som på borsten. Dum uppmaning, tänkte genast ”civil kurage” och blandade. Kristin64-människan har fått mig att köpa en orange låda. Lådan stod jag själv för, men orange – snälla sluta blogga om färger, jag kan inte värja mig

Reningsborg kommer att få besök av mig eller någon som står mig nära, som ett resultat av kassarna. Något måste ut om något annat ska in. Reningsborg är ett alldeles utmärkt ställe när något ska ut. De har fått diverse kartonger och kassar fyllda med allt möjligt de senaste åren. Och de blir lika glada varje gång liksom vi blir för att bli av med det.

Hann äta lite och smälla i mig kaffe innan ”Hon som jag känt sedan lääänge…” dök upp. Vi satt ute under gasvärmaren, njöt av sandstensplattornas förgskiftningar och planerade dag 2 av den ledarskapsutbildning vi är mitt uppe i. Vi hann med en hel del planering, livet och framtiden. Har nu suttit och skrivit på bokunderlaget några timmar. Har träff med de andra två medförfattarna på torsdag. En riktigt rolig eftermiddag och kväll som gjort att hjärnan gått igång. Har två andra skrivprojekt igång också (med andra medförfattare) – de ligger i startgroparna och bara väntar på att få gå igång. Högst upp på min önskelista ligger just nu fler timmar per dygn alternativt fler dygn per vecka. Skiter egentligen i vilket…

Läste förresten om ett företag som sparar i lågkonjunkturen. Utbildningsstopp är ett av de riktlinjer som ledningen slagit fast. Ledningen själva ska gå i spetsen och visa att det inte ska utbildas – innebär att de inte går på några som helst kompetensutvecklingsaktiviteter (som kostar) . Hoppas bara att det inte leder till att företaget stannar upp och går bakåt. Tror på kompetensutveckling speciellt i lågkonjunktur.

Skulle nog inte undrat över hur roligt det är att jobba med inbjudningar till workshop på måndagkvällar. Idag fick jag migrän, kanske var det något straff för att jag inte jublar över att göra workshopinbjudningar på måndagkvällar? Har tagit anti-migrängrejs och sovit några timmar. Det är i och för sig skönt att känna att jag har ett huvud, ibland undrar jag

Läser en riktigt bra bok som någon som står mig nära tycker verkar vara ett av det tråkigaste man kan läsa. Men, jag njuter faktiskt av varje sida och måste bara rekommendera den. Den heter ”Familjen plus en – En resa genom familjeterapins praktik och idéer” och är skriven av Håkon Hårtveit och Per Jensen. Kommer man ihåg Håkan Hårtvätt, så funkar det bra att leta rätt på den (finns en länk inglad under AdLibris nedan, för säkerhetsskull).

Letade efter en recension på svb – hela sajten verkade hänga sig, som sagt en kraftfull bok. Skämt å sido, finns en bra innehållsbeskrivning på AdLibirs. Det jag gillar är att boken är skriven med ett lättsamt språk som flyter bra från pärm till pärm. Kapitel två är ett av mina favoritkapitel, där författarna ger sin syn på ”Vetenskapsteoretisk och filosofisk bakgrund’. Kan kanske låta torrt men jag lovar, det är väldigt saftigt. De förklarar det historiska perspektivet kring det spcialiseringstänk som ofta råder inom forskning. Att allt ska brytas ner till sina beståndsdelar för att man ska förstå hur saker och ting funkar, vad som är fel, hur det blir bäst, diagonser och problematiseringar. Synsättet funkar definitit inte när det gäller grupper av männsikor, till exempel om man tittar på en organisation – ett system av människor – gäller även familjer.

Det finns metoder inom till exempel kvalitetstänk som kan bli helt fel om man använder de på system av människor. ”Fem varför” är ett verktyg som inte är helt lyckat att använda om man vill utveckla en grupp (arbetsgrupp, familj etc). Men den är väldigt bra om man använder den i rätt sammanhang.

Eftersom teorier inom familjeterapi handlar om hur man på ett respektfull sätt kan se på system av människor, fungerar de också väldigt bra i organisationssammanhang.

Tillbaks idag efter semestern. Första dagen. Har hittills fungerat förvånansvärt bra. Brukar vara som en näradödenupplevelse men idag har jag haft mer än styrfart, riktigt roligt. Åt lunch med Skånskan. Kan bara hoppas att fortsättningen blir lika bra eller bättre. Har ju en hel del planer för framtiden så…

Lite axplock från webben om första dagen på jobbet:

Västerviks Tidningen pratar om ångest

Aftonbladet menar att livet inte tar slut efter semestern och kommer med goda tips om hur man överlever

DN har en idé om att semester gör oss kreativa

Tiden går fort, nu är det måndag igen och den har snart också gått – i alla fall när jag skriver det här. Känner att jag fått en hel del gjort. Fick en affärsidé i huvudet och har snickrat på en webbplats för mitt lilla företag under dagen. Det har gått över förväntan, är riktigt nöjd med mig själv även om jag ibland tappar tron – höll jag på att säga och skrev det.

Tro är alltid viktig när det gäller personlig utveckling, man måste tro på det man gör eller vill göra annars blir det svårt. Och nu har jag bestämt mig för att jag tror på det här, verkligen! Även hunnit med att boka biljetter till och från Sundsvall/Härnösand. Ska skriva artiklar som eventuellt kan vara underlag till en bok tillsammans med två trevliga människor varav den ena bor på Alnö utanför Sundsvall och den andra i Härnösand.

Tänkte passa på att besöka bror och svägerska som bygger sommarhus på Alnö och ett stycke faster i Sundsvall. Därför blev det en kombination av flyg och tåg. Märkligt nog går det inga flyg mellan Sundsvall och Göteborg eller tvärtom under helgerna. Konstigt. Däremot gick det utmärkt att boka internetförbindelse på tåget, innebär att jag i den bästa av världar kan jobba lite på vägen ner.

Här även ett annat projekt på gång med en annan trevlig och duktig person. Här talar vi bok. Den har också börjat mogna till sig i skallen så jag ska ta och skicka iväg ett livstecken under morgondagen. Det finns kopplingar mellan de här olika projekten som är bra för mig. Det jag skriver i det ena kan användas i det andra och tvärt om, inom vissa gränser. Skulle ju vara roligt om drömmen om en bok gick i uppfyllelse någon gång. Den eventuella boken kommer att handla om organisationer, fast jag drömmer om att skriva något annat också. Idéerna om detta har också börjat hamna på pränt under semestern.

Har också en DVD som jag ska återbörda till Skånskan. Jag har en otrolig talang för att glömma sker och ting. Får se hur jag ska leverera den, eventuellt ett besök kanske.

Nu ska jag fimpa av PCn och ta och krypa i säng, fortsätta med deckaren jag håller på med.

Idag talar jag i gåtor.
Har haft möte med Mrs Gard, ni som är insatta vet vad jag menar… Får mig att tänka på vikten av empowerment och vad disempowerment gör med oss. Funderar.

Men å andra sidan blir det en vacker bild på en ensam maskros som stolt sticker upp i trädgården.