Tankemosaik’s Blog

Nu har jag varit i Sundsvall och hållit min tredje föreläsning på Mittuniversitetet. Föreläsningar som spelas in för att kunna återanvändas, en del i en 7-poängskurs som ingår i programmet för Internationell ekonomi. Speciellt intressant eftersom jag absolut inte vill se mig själv på film eller höra rösten. Så för säkerhetsskull har jag inte kollat in resultatet efter att Slice mediaproduktion har klippt och härjat i materialet. Har inga planer på att göra det heller Nu tredje gången börjar det bli riktigt roligt.

Men att bli fraktad till och från Sundsvall med City Airline har sina sidor och äventyr. Den här gången måste lufttrycket i kabinen ha varit lågt eftersom trycket var högt i mjölkförpackningen jag fick till kaffet. Det gick åt 8 servetter att få bort mjölken från ansiktet, kläderna och byxorna. På vägen tillbaks händer samma sak. Nu tänkte jag på att det möjligen skulle kunna hända igen så jag höll mjölkförpackningen från mig. Han som satt framför mig fick låna några servetter från mig

…på många sätt. Tillbringat måndag eftermiddag/kväll och idag, tisdag på Aspenäs i Lerum. Kört en KIM Ledningsgrupp för en fantastisk ledningsgrupp. Många spännande bilder kom fram och en matig handlingsplan. Vädret har varit helt fantastiskt idag, vår i luften och strålande sol.

Nu slänger jag i mig en portion gröt och sticker iväg och kör BodyPump. I morgon em iväg till Sundsvall för en föreläsning på Mittuniversitetet. Appreciative Inquiry står på agendan

Ska inte klaga på omväxling, just nu har den tätt inpå mig. Så tätt att den kunde få vara några centimeter längre ifrån Men jag vet hur jag funkar, då saknar jag den säkert…

Den här veckan började hos Polismyndigheten i Luleå, vi träffade dem för att diskutera ett uppdrag om ledarutveckling för cheferna i länet. Väldigt spännande. Faktiskt mitt första besök i Luleå. Det kändes som om det ligger väääldigt långt upp i Sverige. Och den känslan stämmer ju med geografin den här gången. Annars har ju mina geografiska kunskaper en del att utveckla. Bra förbindelse från Göteborg, direktflyg 1 tim och 40 minuter sedan flaxar man ner på Kallax flygplats.

Det fösta och största intrycket från Luleå måsta jag nog säga är de is-grisar som står på torget. Jättestora isskulpturer av, ja, grisar. Hade kanske förväntat mig renar, men hornen är kanske svåra att skulptera i is. Trynen måste vara enklare, har jag bestämt mig för. En hel grisfamilj som bökar omkring, klart häftigt, och den gjorde mig riktigt glad!

I tisdags var jag i Vänersborg och höll en KIM-workshop hela dagen. En fantastisk grupp som ritade och berättade om sin organisation. Onsdag i Hjällbo och sedan i Mölndal. Torsdag i Stockholm och Sveriges Radio. Vi var ett litet team på fem personer som åkte upp för att presentera ett upplägg på utveckling av en del av organisationen. Audition – typ, och jag tyckte vi gjorde ett riktigt bra framträdande. Sedan hem på eftermiddagen. Fredag iväg till Vänersborg och en workshop till som var lika kreativ och fantastisk som den i tisdags.

Nu i helgen sitter jag med en hel del efterarbete och förberedelser inför nästa vecka när jag bl.a. har en föreläsning på Mittuniversitetet i Sundsvall. Som vanligt är det lite ”hjälp, varför gav jag mig in i det här” över det hela just nu. Som det ska vara några dagar innan.

Bloggandet är som det är och blir som det blir. Men då och då så blir det

I förrgår oh igår var jag alltså på workshop med Art Fischer, två riktigt bra dagar som pendlade mellan total förvirring, hänförelse och känslor i rörelse. Art hade gjort ett fantastiskt vackert bildspel om sin mamma i samband med att hon gick bort. En berättelse om hennes liv, bilder från första halvan av 1900-talet och fram till hon gick bort. K D Langs musik strömmade ut ur högtalarna när bilderna på hans mammas livsberättelse rullande på duken framför oss.

Jag tror att alla blev djupt rörda och ödmjuka inför vad lite vi vet om varandras liv och vad livet gör med oss och vi med livet. Hos mig väcktes tankar kring hur vill vi berätta om vårt liv just nu och här, vilka berättelser finns, hur berättar vi om varandra och hur vill ve berätta om varandra och vad vill vi åstadkomma med våra berättelser…

Lars och Art pratar med varandra...

Verkligen en varierad vecka, verkligen. Det sista med eftertryck, typ fetstil och utropstecken. Började med ett möte som för mig, blev helt förvirrat. Kändes som jag hade kommit fel, mötet behövde inte mig eller om det var jag som inte behövde mötet, vem vet. Hursomhelst är det intressant när man (=jag i det här fallet) får starka känslor om att hamna fel. Det var jättelänge sedan sist, många år. Så det var väl dags, tänker jag. Får se hur mötet förhåller sig till mig och jag till mötet inför nästa planerade träff. Gå eller inte gå, detta är frågan.

Veckan fortsatte med möte med Grant Thorntons revisionsbyrå. Rådgivning om bolaget och fullt ös på att få det registrerat och klart under november. Många små beslut att ta och många papper blev det som revisorn skickade hem – alla med felstavat (mitt) efternamn. Brukar inte bry mig speciellt men det här kändes ändå som lite speciellt sammanhang, så de returnerades. Nu har jag fått nya där jag heter det jag heter och bor där jag bor. Kan det bli bättre?

Träffade en supertant (pingvinen, som ibland pingvinar omkring i den här bloggen) i onsdags och blev bjuden på en fantastisk middag på en trevlig restaurang vid Saluhallen i Linnéstaden. En trevlig kväll med mycket energi, kreativitet och skratt!

Torsdag och fredag – workshop i terapiutbildningen. Stor workshop med över 100 deltagare som letade sig ut till Nya Varvet och Nordiska Hälsovårdshögskolans aula för att lyssna på Art Fischer. Art pratade om narrativ terapi i sammanhang där våld finns med. Två riktigt bra dagar där jag slängdes mellan totalförvirring och att förstå en hel massa saker. De sista två timmarna idag var helt fantastiska, nästan magiska. Omöjligt att återberätta men det gjorde mig riktigt glad att gå därifrån med en fantastisk berättelse som klingade både i öronen och själen.

Det är just det som är så fantastiskt med möten med människor, det kan hända de mest märkliga och mäktiga saker. Magiska är ett ord som dyker upp i huvudet på mig då och då.

Nu är det riktigt skönt att det är helg!

Hon som jag känt sedan lääänge mejlade över en länk från DN – tack!
Jag har tänkt tanken flera gånger, väldigt många gånger faktiskt. Men nu säger Micael Dahlén det också och det känns riktigt befriande.

I en värld som ständigt förändras är det inte alls säkert att det som fungerar i dag gör det i morgon. Så glöm det förflutna och blicka framåt, uppmanar professorn Micael Dahlén.

Läs artikeln på DN – här hittar du den! Får mig också att tänka på styrkebaserad verksamhetsutveckling som utgår från våra styrkor, det vi gör bra idag för att sedan titta framåt och uppmanar oss att fundera över hur det skulle kunna se ut när det fungerar som bäst. Här rotar man inte i det som inte fungerar, det är liksom ingen idé att leta efter problem och beskriva dem. Utmaningen ligger i att komma fram till hur det ser ut när det funkar bra!

Det var certifieringstanter jag hämtade på Landvetter i söndags (se inlägg) så jag kan nu meddela att jag är certifierad KIM-konsult, va e de då? Läs här. Mitt nya bolag är under bildande och jag kommer även att bli delägare i Familjeterapeuterna Korsvägen . Lite info så där på sidan om. Mer kommer säkert framöver. Samarbetsavtalet med Eskadern företagsutveckling är även det klart. Mitt nya yrkesliv börjar så smått ta form och det känns riktigt, riktigt spännande.

Vad jag däremot inte riktigt förstår är varför vädret är som en dusch i full storm…

Vilken underbar dag, en hel timme extra, skulle kunna ha det så varje helg! Har hunnit med förfärligt mycket idag speciellt med tanke på att det är söndag. Riktigt yr av allt som blivit gjort och mer blir det. Ska hämta tanter på Landvetter vid 19.30-tiden. Import från Sundsvall. Så kallade KIM-tanter som jobbar med verktyget och metoden KIM. Sedan ska vi ut till något vandrarhem och ha konferens. Jag som brukar lägga mig före 21.00 på söndagar…

Skönt med fredag! Skulle önska en helg med flera lördagar och ett par söndagar så där. Får gärna inledas med ett par tre fredagskvällar också. Men det blir nog en annan helg någon annan stans. Just den här helgen verkar ha standardformat. Veckan i övrigt har varit minst sagt varierande.

Inleddes med möten, fortsatte med möten och avslutades med möten i torsdags. Det har varit många dokument som visats i storformat. Med en liten gnutta fantasi har jag kunnat känna biokänslan, ja kanske lite mer än en gnutta fantasi Gitte kom med ett muntert tillrop på FaceBook – skaffa popcorn – och det hade faktiskt varit riktigt roligt i det här sammanhanget.

Tvära kast, i dag har jag varit på terapiutbildning – något helt annat än mötena under veckan. Känner mig riktigt lyckligt lottad som har möjlighet att kunna ha så olika sammanhang i mitt liv just nu. De här dagarna har varit totalt olika från varandra. Terapiutbildningen ger så otroligt mycket på ett annat sätt än det ”vanliga” jobbet, en fantastisk grupp dessutom, människor som verkligen bjuder på sig själva och ger inspiration och vill andra så väl. En värme som behövs i den värld vi stundtals lever i. Nu ska jag bara få tid att läsa en bok, och två artiklar plus helst en bok till och skriva ett paper till nästa gång. Här gäller det att planera. För säkerhetsskull har jag tre andra paper jag ska skriva under helgen för att bli klar som certifierad KIM-konsult. En liten väsköverlämningsceremoni som är planerad till nästa söndag – förutsatt att jag hinner skriva.

Kan också passa på att varna för krossade linfrön. En kursare på utbildningen hade börjat äta krossade linfrön i våras (tror jag det var). Behövde äta bättre och näringsriktigare och krossade linfrön kan vara riktigt gott till frukost på müslin eller gröten. Mycket mineraler, vitaminer och omega 3 i linfrön. För några veckor sedan började han känna sig riktigt dålig, förvirrad, ont och diverse olika symptom. Fick sjukskriva sig. Av en ren slump fick han reda på att linfrön i större mängd – speciellt krossade – avger något ämne som utvecklar väte cyanid i kroppen – blåsyra. Det var vad han råkat ut för, cyanidförgiftning. Ser i en artikel i tidningen Hälsa att 10 matskedar linfrö kan ge förgiftningssymptom. I samma artikel står det att Livsmedelsverket rekommenderar max 1-2 matskedar per dag av hela linfrön och avråder från krossade linfrön. Kanske något att tänka på…

Systemiskt synsätt…

Idag har jag e-handlat en e-bok från Australien. Det är lite häftigt att det är så enkelt att köpa en e-bok och få den nedladdad till Adobe Digital Editions för att sedan inom någon minut börja läsa. Från datorn flyger den sedan över till läsplattan där jag fortsätter läsa när jag lagt mig.

Köpte boken Appreciative Inquiry for Change Management, inte så mycket för AI-delen som för de delar som handlar om systemiskt synsätt på organisationer. Det vill säga att se organisation som levande organismer snarare än maskiner som ska styras. Organisationer består ju av människor, utan människor har vi ingen organisation och människor är i allra högsta grad levande. I alla fall de som finns i organisationer. Sedan finns det visserligen organisationer där sedan länge bortgångna människor spelar en stor roll, sitter i väggarna, det är också spännande.

Jag tycker det är fantastiskt att maskin-metaforen/synsättet fortfarande lever så starkt, framförallt i vårt språkbruk. Vi har styrprocesser och ledningsgrupper – som ska styra de medarbetare som arbetar i organisationen. Vi har styrsystem, ja, det finns en terminologi som är helt otrolig.

Egentligen handlar allt om kommunikation, organisationer lever och blir till i kommunikation mellan de människor som finns i den. Ibland är det lätt att glömma. Vi kapslar in oss och pratar om andra och hur de borde vara eller borde göra istället för att prata med dem-

Men om du är intresserad av det språksystemiska synsättet så finns det riktiga guldkorn i boken. Den finns naturligtvis även i gammalt hederligt pappersformat. Adlibris har den, Bokus har den, eBooks har den och levererar på stubinen. Den finns också på Google Books för läsning (ett antal sidor).

Fullkornsbröd och blåbär…

Så en helt annan sak. Läste just en artikel i Svenskan om att ”rätt mat hjälper hjärta och minne”. En studie som visar att om man byter kost till en kombination av flera olika bra livsmedel så dämpas  risken för åldersdiabetes och hjärt- kärlsjukdom och man mår bra.

Känner mig lika knäpp som när jag blev irriterad för att jag vann 500g pasta. Undrar bara vad som är så revolutionerade i att man mår bra om man äter kombinationer av bra livsmedel? Kanske kommer det en studie som visar att man mår sämre om man äter en kombination av dåliga livsmedel…

Är på den positiva sidan och antar att det saknas något i artikeln…
(klicka på bilden och du hamnar på recepten.se där du kan läsa mer om blåbär)

Satt där i väntrummet hos hudläkaren som delar väntrum med några andra specialister. Väntrum är ju ofta lite speciellt tråkiga, även om det görs försök att piffa till dem. I det här fallet hade man ställt fram en ställning med nya, lite mer raffiga stödstrumpor. Medan jag satt där och stirrade på stödstrumporna föll min blick på broschyrer om Restylane och Botox. (Det här var inte någon av landstingets inrättningar).

Det var en kanonvacker dag med knallblå himmel och höstgranna träd som visade sig utanför fönstret. Blev lite smått poetisk där jag satt och började fundera över om jag inte skulle fylla läpparna med Restylane och kyssa hela världen.Vacker tanke! Men det gick snabbt över när jag kom till jobbet…

Och, det är klart att det skulle bli lite svårt med BodyPumpen om läpparna kom i vägen för skivstången. Kan ju bli ordentliga klämskador. I dag var förresten GP och fotade en kund på BodyPumpen. Hon (kunden) är med i Extravaganza och har gått ner en massa kilon och GP gör ett reportage. Ska bli spännande att se bilden och att läsa om henne!

Ser förresten att försäljningen av Botox har ökat från 5 miljoner doser till 6,5 miljoner mellan 2007 och 2009. Och de flesta doserna säljs i Stockholm. Många stockholmar vill bli slätare, säger DN. Ytterligare en fördel med att bo i Göteborg!

För det första blev jag lite överraskad och, till min förvåning, lite irriterad när jag handlade på ICA för någon vecka sedan. Använder ShopExpress, skannar och betalar själv. Handlade bara fyra – fem saker, checkar ut, knappar in det jag ska på betalterminalen och ut kommer ett kvitto som är över en meter långt. Började undra om kvittoskrivaren fått fnatt. Började läsa och var ser jag, jo jag har vunnit. Jag som inte ens visste att jag hade tagit en lott. Gissa vad jag vann, jo, 500 g av ICAs egen pasta. Men alltså, jag reagerar nog lite konstigt, men vill jag ha 500 g pasta så köper jag väl den när jag vill, eller…

Funderade ett tag på om jag skulle fråga Margareta Ribbing om råd i frågan. Hur ska man agera för att vara vettig och hålla etikett i en sån här fråga? Längst ner på kvittot står det förresten att det är 30 dagars bytesrätt, fast det gäller nog inte vinster.

För det andra får jag säga att det har varit en riktigt bra dag. Haft möte med advokat och jurist idag och det var riktigt trevligt och till och med roligt, ja nästan ”my cup of tea’. Under eftermiddagen arbetade jag med Fröken B, vi försökte återskapa våra lätt förkalkade minnen och rita Reklamations- och Claimsprocessen. Under arbetet var vi ute på nätet och letade efter råd när det gäller processritning, vi hade ett lite prekärt problem som behövde lösas. Då ramlar vi helt plötsligt in på en webbplats där hela familjen hos ”hon som jag känt sedan lääänge” ler glatt mot kameran och erbjuder utbildning i processtöd. Men ”hon” själv var inte med, stod väl bakom kameran kan jag tänka. Nu funderar vi på att ha en lärorik lunch med henne så löser hon säkert våra rittekniska problem

För det tredje och avslutningsvis så har jag lite problem med 3. Mitt MicroSIM som ska sitta i iPaden kan inte aktiveras på grund av att det fastnat i systemet. Allt enligt supporten. Jag är rätt så övertygad om att SIM-kortet sitter i paddan, jag har själv satt dit det. Men de har en riktigt trevlig support, lovade att omgående skicka ett nytt kort. Aktiveringen hade nämligen fastnat på ett sådant sätt att inte ens propplösare verkade hjälpa. Har väl nå’t med data att göra, kan jag tänka…

En sak till, snart är vi här hemma, lyckliga ägare till tre små Wistedt.

Idag har jag pratat om CMM – Coordinated Management of Meaning och fick ett tag för mig att jag skulle göra ett inlägg i bloggen om det. Men nu har jag bestämt mig för att jag inte kommer att göra det. Om du känner att du måste ta reda på vad det är så kan du ju alltid klicka på den här länken.

Ibland känns det väldigt skönt när jag bestämt mig för vad jag inte vill eller ska göra. Emellanåt glömmer jag bort att jag kan välja att inte vilja göra en massa saker, eller välja bort att göra saker som jag tror att jag måste göra.

En annan sak som känns väldigt bra just nu är att jag inte ville bli advokat eller jurist. Har suttit i möte med ett par hela förmiddagen och långt in på lunchen. Säger bara – not my cup of tea.

Att rösta kanske inte är Christina Höj Larsens (V) cup of tea? Fast jag tror å andra sidan att det kommer att bli hennes tekopp efter att hon drack kaffe istället för att rösta, under dagens val av talman. I en artikeln i DN står det att hon var på toa, kollade Svenskan också och de har samma bild – toa- På radion idag sa de att hon drack kaffe. Men det ena leder ju till det andra och huvudsaken är kanske att hon själv vet var hon var när hon inte var vid valurnan…

Kanske skulle alla riksdagsledamöter ha en pimpinette…

Precis här och just nu är jag i takt med tiden och bloggandet. Det här inlägget skrivs just nu, varken igår eller idag. Känner mig dessutom konstigt pigg. Börjar misstänka ljusterapilampan, men det kan ju även ha att göra med terapiutbildningen jag började i måndags. Fantastisk grupp, underbara människor, bra föreläsare och ett riktigt intressant ämne.

Visst erkänner jag att hjärnan känns som om någon klivit omkring i den, men det ska den nog göra efter tre sådana här dagar. I dag tränade vi på en re-membering-intervju och tänk, då dök hon som jag känt sedan lääänge upp och gjorde ett intåg på min personliga scen vi vände och vred på henne lite och uppskattade verkligen hennes närvaro.

Re-membering handlar om att skapa rika berättelser om t.ex. personer som haft betydelse i ens liv, och det har hon ju. Det kan både vara verkliga personer och fiktiva personer. Man kanske läst en roman och fastnat för en person i boken, en person som fått betydelse i ens liv.

Barbara Myerhoff heter hon som är upphovskvinna till detta. Länk till Google-books och boken Stories as equipment for living: last talks and tales of Barbara Myerhoff  - boken går att läsa online, om man känner för det.

Idag är jag på utbildning i Narrativ Terapi. Har dessutom skaffat Philips nya ljusterapilampa goLITE. Jag är trött och misstänker starkt att hösten och mörkret påverkar mig i trötthetsriktningen. Typ 6 månader i mörker framför oss. goLITE har ett blått ljus istället för det helspektrumljus som ”vanliga” ljusterapilampor har. Dessutom får man testa den i 30 dagar och lämna tillbaks den om den inte har effekt – bra! Forskning visar också att den har effekt, i alla fall på de grupper det blå ljuset testats på. Eftersom den är uppbyggd med 60 LCD-lampor går den att köra på batteridrift och den är dessutom liten och smidig att ta med sig, till exempel till jobbet.

Idag är första dagen jag tillbringat 30 minuter framför den. Eftersom jag skriver det här igår (söndag) så vet jag inte riktigt hur det gick, men det gick säkert alldeles förträffligt. Misstänker att jag är för trött för att skriva det här i morgon

När det gäller den Narrativa terapin så är det ett förhållningssättet som framhåller att vi människor skapar mening i våra liv och vår tillvaro genom de berättelser vi formulerar om oss själva och andra. I detta perspektiv kan de narrativa samtalen ses som en process där fokus flyttas från personens problemfyllda livsberättelse till mer önskade och rika berättelser om personens förmågor, intentioner, värderingar och livsdrömmar. En typ av story-telling.

Sitter och skriver rent 75 A4 med intervjumaterial från en workshop. Strölyssnar på en iTunes-mix, lite hit och dit bland musiken som finns på hårddisken. Helt plötsligt får jag höra en gammal låt av och med Björn Afzelius. Örat just nu känslig för: ”Man övar sig, och långsamt blir man bättre på och se skillnad mellan sanningar och lögner…”.

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Och här är remixen...

Hajade faktiskt till när jag kom in på toaletten på jobbet och blev upplyst om den nya ITRED-lagen. Hade ingen aning om att Intellectual Toilet Rights Enforcement Directive hade börjat gälla även i Sverige. Här gäller det att tänka sig för, eller….

Jusektidningen är ju riktigt rolig när den berättar om att Datainspektionens jurist Gaby Borglund utsetts till Sverigs bäst klädda dam av Svensk d(g)amtidning. (g) skrev inte Jusektidningen, för ordningens skull. Men kolla in frisyren- säger bara -Jösses!

Klicka på bilden så kommer du till artikeln i Jusektidningen.

Hittade en intressant artikel i JUSEK-tidningen om social kompetens. Har haft lite problem med ordet, det får mig liksom att studsa. Har aldrig riktigt förlikat mig med uttrycket.

Varför? Jo, för att jag inte begriper riktigt vad det är och ur vems ögon eller vems perspektiv den här sociala kompetensen ska mätas och hur bedömer man hur den förhåller sig till fackkompetens, erfarenhet mm. Ur mitt perspektiv är ju social kompetens en sak och ur ditt är det antagligen en annan sak. När är det bra med social kompetens och när är det inte bra? Kan social kompetens vara en nackdel? Är det förmågan att pladdra om ingenting så kallad mingelkompetens, handlar det om att vara ”rak” och säga vad jag tycker och tänker utan att reflektera över det först. Har du tänkt på att mycket – väldigt mycket, av det man säger, säger mer om dig själv än om andra.

I Finland finns en professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen och jag börjar gilla henne! Hon har kommit ut med sin åttonde bok där hon sticker hål på myten om att socialitet i sig skulle ha ett värde i arbetslivet.

– Det är märkligt att vi har så mycket problem och konflikter på våra arbetsplatser när alla hävdar att de kommer så väl överens med andra människor, säger hon i intervjun. Och visst tycker jag att det ligger mycket i det hon funderar över. Om vi alla är så socialt kompetenta och kommer så väl överens med allt och alla som vi gör när vi sitter i en anställningsintervju eller kanske bara pratar med varandra om hur socialt kompetenta vi är. Varför har vi då alla konflikter i arbetslivet och privat? Kan man ju undra.

Hon säger att social kompetens är en bubbla som saknar varje form av vetenskapligt belägg. Hon menar också att i vår narcissistiska kultur har arbetslivet blivit en sorts terapi. Man förväntar sig beröm av chefen varje dag. Men, vi är väl ändå på jobbet för att arbeta, menar hon.

En riktigt häftig tant, ja, läs artikeln vetja, klicka här och gör det nu!

Men Fru Keltikangas-Järvinen har inte samma förunderliga frisyr som tanten som dyker upp på bloggen i morgon…

Spännande dag, klev upp strax efter 05.00 och det är inte precis min favorittid. Frukost kl 6.00 sedan taxi till flygplatsen vid 7.30. Farmme vid inrikesterminalen i Perth började jag känna mig väldigt konstig, yr och sōmnig. Värre blev det, helt plötsligt börjar jag ta snedsteg, benen hänger liksom inte med. Sätter mig ner och somnar. Vaknar av att K pratar med mig. Känner mig helt borta. In iplanet sätter mig och poff, somar, helt groggy. Då kommer jag helt plötsligt att tänka på att jag nog fick i mig fel medicin på morgonen. Det är kristallklart för mig att jag nog fick i mig en sömntablett istället för betablockerare. Har slängt i mig en hel sömntablett jag som bara brukar ta en halv vid de tillfällen jag behöver ta en…

Nu är klockan tio på kvällen och jag börjar känna mig riktig pigg, får nog ta en sömntablett om jag ska kunna somna

Här i Darwin är vädret underbart ikväll ca 25 grader en svag vind och cikador som spelar i den tropiska natten.