Tankemosaik’s Blog

Issan med sambo och två barn ringde för några veckor sedan. Ja, hon hade nog hållit på att ringa under någon månad eller så. Vi är lite slarviga med att lyssna av telesvar. Visserligen hade hon messat, ringt fasta telefonen, våra mobiler och mejlat men av någon anledning fick vi inte kontakt. Tror det var lättare förr när det bara fanns vanlig telefon och post. Trots all teknik fick vi tag på varandra och bestämde att träffas i lördags kväll.

Så trevligt och roligt! Vi kom fram till att det var väldigt länge sedan vi träffades sist. Lite kusligt hur tiden bara rinner iväg. Visst är det fantastiskt lyxigt att bli bortbjuden. Bara samla ihop sig själv, försöka passa tiden, komma hem till goda vänner och sätta sig och äta gott. Anders hade skrämt liv i grillen och fått fyr på briketterna. Grillade gott marinerat kött. Issan marinerar kött i Coca Cola och örtkryddor (!) låter lite knäppt men blir saftigt och hurgottsomhelst.

Anders försökte öppan en flaska vin. Tittade på korkskruven som om det var första gången. Angrep även flaskan som om det var första gången… Jag som nästan inte dricker någonting och väldigt sällan öppnar vinflaskor kände mig som expert på korkutdragning. Det är härligt hur man kan utvecklas hos vänner! Tror ägen att Anders utvecklades på korkutdragningsfronten Börjar undra om bag-in-a-box-generationen har vissa kompetensluckor…

Efter den goda maten var det dags för Issans paradnummer. Blåbärsrulle! Kan bara säga Mums och Mums igen! Finns inget som slår denna fantastiskt vackra och läckra dessert. Marsanpulvret som är en av ingredienserna i själva ”rullet” ger en underbar smak. Inne i själva rullet är det vispad grädde och blåbär. Vattnas i munnen när jag skriver…

När melodischlagerfestivalen drog igång lärde vi oss snabbt att säga ”Hello Europe!’. Efter att ha tränat lite kunde vi säga det på flytande Rysslandsengelska. Bara att tänka in att man har en golfboll i munnen. Hello Europe!

Issan positionerade sig snabbt på en pinnstol. Hon (och jag) kommer från Norrland. Helt plötsligt kom jag ihåg hur vanligt det var när jag växte upp att värdinnan satt på sidan om på en pinnstol, rak i ryggen, redo för utryckning. Hur mycket utryckning den här lilla människan var redo för är lite osäkert att säga. Men norrlandsgenen hade fått henne att sätta sig på pinnstolen medan vi andra satt i soffan och tittade på TV och käkade godis. Issan käkade nötter, måste nämnas så att ni inte börjar tycka synd om henne…

Som sagt, tiden går fort. Helt plötsligt var klockan nästan ett på natten. Vi bestämde att träffas igen när vår trädgård är ombyggd. Det ska den vara till första veckan i juni om planeneringen håller. Inte ett år till utan Issan & Co! Lovar att jag ska sitta på en pinnstol när ni kommer, alltid redo!

(Kamerna fick vara hemma.
Bilderna från trädgården som snart ska raseras och byggas upp igen, fast inte pinnstolen.)

Har lovat återkomma med en alliumrapport. Har ibland lite svårt att skilja mellan allum och allium. Det ena är ett shoppingcenter i Partille och det andra en blomma. Så långt är jag med och jag kan faktiskt se skillnad på dem… Det är namnen jag rör till. Men växten heter allium, så långt är jag med trots att det är söndag och jag har haft ett litet privat krig i trädgården (inlägget nedan).

En av alliumen har börjat fixa till sig och bli röd. Den kommer att bolla till sig under veckan och i slutet av den (veckan) kan jag nog återkomma med en bollig röd allium. Nu ser den ut som bilden intill. Börjar lika gräslöksblommor.

Den allium som jag så självklart svarade Anmaja att den skulle bli en röd boll på en lång stängel, den är inte alls en röd boll på en lång stängel. Den är en vit boll på nästan ingen stängel alls. Alliumen är inte vad de har brukat vara… Den utlovade röda ser ut som bilden nedan. Och visst, det gröna som sticker upp till höger är ett grässtrå, även kallat ogräs. Men jag sysslar inte med ogräs just nu…

Det ligger i tiden eller i mitt sinne att jag ska älska naturen och allt som är grönt. Har försökt men måste erkänna att jag inte klarar av det. Just nu så bara hatar jag några gröna element i naturen. De kommer från grannens tomt och invaderar oss  med långa revor och tjocka stammar. Har försökt hålla mig neutral men från och med idag är det krig som gäller. Krig mellan mig och mördarbjörnbären! De ska dö, döden dö! Jag har bestämt mig.

Iförd låga byxor (jeans), strumpor som jag försökte dra upp till ljumskarna (funderade ett tag på stödstrumporna som jag använder när jag flyger långt…), tjocka skor, långärmad tröja, över detta en hoodtröja, på händerna tjocka trädgårdshandskar och i en sekatör i högsta hugg. Rustad för krig gick jag ner till den sektor av tomten som är invaderad av mördarbjörnbär. Klippte och slet ner en hotfull gruppering av de taggiga sakerna och kände mig som jag var intängd i en bastu.

Jag har sekatörat, slitit, dragit, blivit riven, blött, svurit, buntat ihop och burit. Nu finns det nästan inga mördarbjörnbär kvar, bara några. I morgon ska jag överge mitt ekologiska tänkande och köpa biologiska-kemiska vapen. Här ska sprejas med ogräsättika och Round Up. De ska bort, tagg för tagg. Kriget har börjat…

Lite sugen är jag på Webers Mountain Cooker…

Vår i vår trädgård

Ett litet tips på en inredningsbutik på nätet, Rummet.

Det finns säkert många matbloggar på nätet. Jag har inte fördjupat mig speciellt mycket i dem men sprang på en som jag tycker är riktigt trevlig och användbar. Sökte efter Weber Montain Cooker och hamnade av en slump på ”Pauls kök”.

Vår i 'Trädgårdsmästarens' trädgård

Användningsområdet för knäckebröd är större än jag visste…

Våra rododendron har börjat blomma för fullt. Vi har flera olika sorter och de blommar vid lite olika tidpunkter. Du ser dem smyga sig in i inläggen här och där…

Jag har skrivit om familjebegreppet tidigare och här kommer ytterligare några rader.

Läser den nionde boken om Damernas detektivbyrå, ”Miraklet på Speedy Motors” . Har inte tänkt så mycket på att Alexander McCall Smith tar upp familjebegreppet genom Mma Ramotswe. Men helt plötsligt blev det väldigt tydligt. Det kommer tillbaks i olika former i böckerna. I den här boken bl.a. genom Mma Sebina som inte vet något om sin familj, förutom sin fostermor och fosterfar, hon vill ha hjälp att hitta något av sin familj, oberoende om det är blodsband eller hör till fosterföräldrarna.

Mma Ramotswes två barn är adopterade och det för också in samtalet kring att familjer kan se väldigt olika ut, speciellt i ett land som är drabbat av ”sjukdomen” där många barn blir föräldralösa. En dag är Mma Ramotswe ute i bilen med sonen Puso, hon behöver berätta för honom hur älskad han är av både henne och sin fosterfar Ra Matekoni.

Hon hejdade sig. Hon hade sagt det. Hon hade kallat sig hans mamma; hon hade varit Mma Ramotswe för barnen på samma sätt som hon var Mma Ramotswe för mr J.L.B. Matekoni. Hon hade inte velat vara deras mor eftersom hon en gång hade varit mor men inte längre var det. Men det var fel, så fel. Naturligtvis var hon mor. Vi kunde alla vara mor, allihop; till och med en man kunde vara mor.

Han är fiffig Alexander McCall Smith…

Måste ha andats tröttluft, har inte fått speciellt mycket gjort idag. Nästan ingenting om jag ska vara ärlig. I och för sig har jag läst några sidor om Mma Ramotswe – Damernas detektivbyrå, bok nummer åtta. Jag har tidigare läst de andra sju, känns bra att falla tillbaks på en dag som den här.

Har tagit lite kort på rododendron, gullvivor, Alfons i vila, Monstret mm. Sedan åkte vi iväg till Freeport i Kungsbacka. Tänkte köpa lite kläder, blev absolut inga kläder köpta däremot en flaska Coke Zero. Efter Freeport hamnade vi på Elgiganten, testade en skön massagedyna. Plantagen stod sedan på tur. Kan bara säga, handlade ingenting. Funderade ett tag på en gaständare till ljusen men lade rätt så snabbt ner tanken på köp.

På vägen hem skulle vi egentligen stanna på Maxi och handla. När vi närmade oss började vi gäspa så det var lika bra att åka vidare, hem. Måste vara något i väderomslaget som gör mig helt handlingsförlamad. Har nu insett att kylen är misstänkt tom. Nu ska vi ta och ta oss i kragen och åka till Maxi för att fylla på matförrådet, förutsatt att vi inte somnar innan vi kommer ut till bilen…

Alfons har varit ute och slagit runt nästan hela natten, troligtvis med Sotis. Det har ju varit lördagkväll och det är ju en riktigt festkväll. Kom in i morse och är helt slut, så här har han legat i snart en timme. Rör inte en fena när vi pratar med honom. Men jag är alldeles övertygad att om jag tar i matskålen så kommer han att flyga upp som skjuten ur en kanon…

Vilken kväll!
Gled in ensam tillsammans med några hundra andra. Sjönk ner i fåtöljen längst ut till vänster på rad 21 i Bergakungens salong 1. Måste vara Sveriges bästa biograf! Salongen fullsatt och alla väntade på det som skulle komma efter reklamen och alla trailers: Star Trek!

Japp! En ny Star Trek film har haft premiär i veckan. Vilken höjdpunkt, vilken lycka och vilken film! Det var ett tag sedan jag njöt så fullständigt av en film, ca två timmar tillsammans med U.S.S. Enterprise och hennes besättning. Det här är den elfte långfilmen och den förflyttar oss tillbaks till när James T Kirk, Spock, Uhura, Scotty m.fl. träffades på rymdakademin och deras första äventyr i rymden.

Kostymerna stämmer väldigt väl med sextiotalsserien, scenografi och teknik är givetvis annorlunda men U.S.S Enterprise är likt det original som jag såg som barn på TV. Ett stänk av nostalgi sökte sig också in i spänningen. Häftigt var det när Leonard Nimrod dök upp som den gamle Spock.

Gå och se den!
Live long and prosper!

DNs recension

Det är jobbiga tider nu på våren. Alfons är mer ute än inne. Här är han i viloläge med två smutsiga baktassar. Bara väntar på att få komma in och stampa av sig jorden på köksgolvet.

Idag talar jag i gåtor.
Har haft möte med Mrs Gard, ni som är insatta vet vad jag menar… Får mig att tänka på vikten av empowerment och vad disempowerment gör med oss. Funderar.

Men å andra sidan blir det en vacker bild på en ensam maskros som stolt sticker upp i trädgården.

Där jag har jobbat de senaste två och halvt åren använder man en del uttryck som jag inte hört tidigare. Ett vanligt uttryck är: ”det här är vi inte spantade för’. Det betyder att vi inte har resurser eller kompetens för att göra något (vilket man tycker är rätt så bra, att vänta.) Jag använder det inte själv men många andra gör det, hör det flera gånger i veckan.

En bild som illustrerar Robust

Idag hör jag helt plötsligt ett nytt uttryck. Någon säger att det ska vara ”enkelt och robust’. Hinner bara tänka att här är vi på g med ytterligare ett uttryck som kommer att sprida sig. Hinner bara tänka tanken då två personer nästan samtidigt säger att en annan sak också ska vara ”enkel och robust’.

Vad kommer alla uttryck  ifrån!

Exempel på ”enkel och robust” kommer här:

• Vi ska äta en enkel och robust middag ikväll.
• Jag ska ut i trädgården och på ett enkelt och robust sätt rensa ogräs.
• Våra möten ska vara enkla och robusta.
• Jag ska köpa en ny bil som är enkel och robust.
• När vi pratar med varandra ska vi vara enkla och robusta.
• Vår värderingar i det här företaget är enkla och robusta.
• Vi anställer bara personer som är enkla och robusta.
• Min syn på livet är enkel och robust.

Fatta….?

Vissa dagar känns det som om det bästa vore att dra en påse över huvudet och försvinna. Vissa andra dagar känns det som man verkligen vill göra slag i saken men det är hopplöst att bestämma sig för vilken påse man ska dra över huvudet.

Idag är det lite svårtattväljapåse dag. Papperpåse, plastpåse eller en nedbrytbar påse av majsstärkelse. Varför inte en glad tygpåse?

Det finns en hel del att fundera över…

För att sammanfatta den här helgen så måste jag ha en skruv lös någonstans, antagligen långt inne. Av någon anledning så sa jag ok till att köra två träningspass på valborgsmässokvällen (!). Först BodyPump kl 17.30 sedan BodyStep kl 18.30. Hur dum får man bli. Måste ha varit förvirrad och trott att det var en vanlig torsdag. 

Femton kunder hade anmält sig till båda passen. Tre kom till det första, två till det andra. Surprise att någon kom överhuvudtaget. Vädret kanon, varmt och sol. Själv blev jag dötrött efteråt. Kom hem drack ett glas vin och somnade i soffan, munnen halvöppen, vackert dräglande (tränar för framtiden). Sedan kan man ju undra över gymet som lade schemat, ska kolla deras skruvar.

Allium = inte rensa bort!

Idag har jag tagit mig i kragen och rensat i lavendelrabatten. För drygt ett par år sedan så överraskade grannen oss (hon som jag ibland kallar för Trädgårdsmästaren i inläggen). Hon planterade femtio Allium i våra rabatter – som en överraskning. Nu blir jag helt neurotisk när jag ska rensa.

Tidigare kunde jag riva bort allt som inte var lavendel i lavendelrabatten. Det gjorde jag ifjol med katastrof som följd. Inte en Allium så långt ögat nådde i den rabatten. Borta. I dag försökte jag aktivera hjärnan och reflektera och fundera över vartenda grässtrå. Gräs eller Allium? Sedan fick det stå kvar eller åka iväg. En av sortena som Trädgårdsmästaren planterade är väldigt lik ogräs medan andra är väldigt tydliga. De liksom skriker ”jag är en Allium, drar du upp mig nitar jag till dig!’. Då får de stå kvar…

Helt plötsligt börjar det på hända saker i trädgården. Hela vintern har det inte hänt något. Jag har varit ute och pratat med den upprepade gånger. Nix, inte ett spån. Det började lite smått rätt så tidigt. Lökväxterna började skjuta små blad, men rätt så snabbt var det nix även där. Rörde sig inte speciellt mycket, inte ens när jag kom med kameran. De sträckte möjligen på sig, yttepyttelite men det var allt.

Nu, när solen och värmen kommer då finns det ingen hejd. Pang, poff, tjoff, det bara sprakar och växer. Nu är jag ute och pratar med den om att hålla igen lite. Ta det lite långsammare. Jag hinner inte riktigt med. Lyssnar den? Nix, fortsätter att hända saker i varenda vrå, i vartenda litet grässtrå. Men visst är det fantastiskt vackert allt som händer…

Vilken underbar helg för allergier. Om jag vore en pollenallergi skulle jag festa riktigt ordentligt den här helgen. Och vad vet jag, det kanske de gör – pollenallergierna. Sitter i sina solstolar med fräcka solglasögon. Smuttar på lite pärlande vitt vin och njuter…

Snuvig som en förkyld elefant, klåda i ögonen och exem. Men vad gör det när Ahlgrens har kommit ut med sommarens succé – Husvagnar. De är lite tydligare och något syrligare i smaken än bilarna. God fruktsmak, något för oss pollenallergiker att friska upp oss med!