Tankemosaik’s Blog

Vår trädgård håller på att rasa ihop. Trädgårdskollaps är ett rättvisande ord. Vi bor på ett berg som sluttar rätt så ordentligt. För drygt trettio år sedan så byggde den dåvarande ägaren upp plana ytor med hjälp av syllar.  Många syllar gick det åt, och många syllar är det som håller på att ruttna.

Det rasar lite här och rasar lite där. I fjol tog vi in offert på vad det skulle kosta att bygga om den. Byta ur syllarna mot en stenliknande konstruktion. Vi fick offerten och gick sedan ut och grävde ner huvudet i sanden, typ struts. Problemet är att när man tar upp huvudet så finns syllarna och problemet kvar. I år har vi tagit in nya offerter. Vi kan konstatera att vi lyckats få ner priset med över 50% från ursprungsofferten. Kanske beror det på konjunkturen, på leverantörerna eller en kombination av båda.

Den artonde maj händer det. Då startar ombyggnationen och den pågår i tre veckor, ska vara klappat, städat och klart den femte juni. Underbart att få en renoverad trädgård som står upprätt lagom till försommaren! Vi kan sedan sysselsätta oss med att njuta av den under högsommaren och semestern.

Dansk sandsten - lime

Igår åkte jag till leverantören för att kolla in vilka typer av stenar de har som förslag till uteplatsen. En helt ny värld öppnade sig. Hade ingen aning om att det fanns så många olika typer av stenar, både natur och konstgjorda, för markbeläggning. Nu blir jag så sugen på att byta ut de gamla plattorna mot dansk sandsten. Vi har tänkt oss att ha kvar 60 kvadratmeter gamla plattor och komplettera med nya under den del av uteplatsen som har tak. Visst är färgen och skiftningarna läcker…

Jag upptäckte att det var riktigt rofyllt att gå runt och titta på olika sorters stenar. Små stenar, stora stenar, svarta, röda grå, gula, bruna, alla möjliga olika skiftningar. Blev också sugen på ett fågelbad i granit. Du kan se delar av det i mosaikbilden här nedanför. Men jag får nog tänka både en och två gånger innan det blir ett fågelbad som står på marken. Alfons gillar fåglar och jag gillar inte att han gillar dem på det sättet. Vi har ett fågelbad som är rätt så djupt. Bara skator som plumsar i och använder det. Alfons har en väldig respekt för skator. Han gillar inte dem på samma sätt som han gillar små fåglar (förrätt). Han har antagligen fått ett och annat tjuvnyp av skatorna när han var liten nyfiken kattunge.

Nu ska jag ut i trädgården och fundera…

BBC har gjort film av Damernas detektivbyrå. Idag var jag iväg till Movieline och köpte den. Det var med viss misstänksamhet vi satte oss ner nu i kväll och tittade på filmen. Skulle filmatiseringen klara av att återge den underbara stämning som finns i boken. För att inte tala om den härliga, lite långsamma lunk som berättelsen har. 

Jag tycker verkligen om filmen. En del saker stämmer inte riktigt med boken men det gör inte så mycket. Huset Mma Ramotswe bor i ligger lite annorlunda än i boken, i filmen är det lite mer liv och rörelse omkring huset.

Jag hade ingen bild av Botswana annat än den jag fått genom böckerna. Filmen visar ett vackert Botswana, så vackert som jag föreställt mig. Det finns också en värme mellan människorna i filmen som gör att jag vill se mer. Hoppas på en fortsättning…

Lite roligt tycker jag nog att det är. Obamas fru – The First Lady – lägger armen om Englands drottning, och rubrikerna blir stora, diskussionerna höga. Vad får man och vad får man inte. Regelverket säger att man inte under några omständigheter får röra Queenen. Men…

Det var hon som jag känt sedan lääänge som gjorde mig uppmärksam på att någon hade rört vid drottningen. Hade fullständigt missat nyheten. Kollat lite på bloggar och andra ställen. Det skrivs mycket om händelsen. På en del ställen handlar debatten om vem som röde vem först. En initierad källa menar att det var drottningen som började och då var det helt ok att Michelle Obama lade armen om henne.

Hur som helst, lite roligt är det att det finns andra saker än lågkonjunkturen som berör och skapr debatt…

Två spännande kommentarer på mitt förra inlägg som får mig att tänka vidare. Visst borde det vara självklart att vi är mer kreativa och öppna i sinnet när vi mår bättre och har energi. Vanligt sunt bondförnuft kan jag tycka. Men tyvärr finns det fortfarande utbildningar där man t.ex. menar att det krävs en kris för att en organisation ska förändras och utvecklas. Det finns ju sådana teorier för oss människor också även om de har lukrats upp.

Det är ju en sak att vi förändras vid kris oavsett som individ eller organisation. Då finns inget val, vi måste. Men att säga att det är en förutsättning för förändring, det är skillnad.

Jag tänker att chefer/ledare har ett stort ansvar i att leda förändring i vardagen. Att skapa positiv energi, glädje och kanske till och med förtjusning över att få vara med och förbättra verksamheten – borde vara en huvuduppgift för alla ledare. Att skapa sammanhang där personalen får utvecklas, växa både profesionellt och på det personliga planet, om det nu går att skilja på… Men naturligtvis med organisationens mål i fokus.

Vad gör man med problem som man inte ens orkar tänka på? Man kan se på ”problem” på många olika sätt. Att man känner att något är ett problem, det tänker jag är bra. Det gör att jag blir uppmärksam på att det finns något hos mig som vill något annat. Jag vill något annorlunda, jag kanske har en annan värdering, ett annat mål med mitt liv. Om jag använder det perspektivet då kan jag utforska vad problemet ”står i vägen” för. Vad är det jag vill, vad är min värdering som problemet kolliderar med, vad är det för något som stoppas upp…

Det kan ge mig en annan ände att börja nysta ur, att jag helt plötsligt ser problemet i ett annat perspektiv, får en annan tråd att dra i som öppnar upp möjligheter.