Tankemosaik’s Blog

Apropå hemtrevnad. Tänker förresten ta en bild på vår egen hemtrevnad som står i en vacker skål. Bilden kommer att ersätta den som finns i inlägget om hemtrevnad – en dag. Bra att ha lite lagoma planer. Just i kväll känns den lite ouppnålig men jag vet att det kommer en dag när jag svingar upp kameran och tar ett hemtrevnad-foto som jag smäller upp i bloggen.

Jo, apropå hemtrevnad så började allt med att jag såg en grön stor bordslampa, tpå IKEA. Jag tror det är något i formen och den gröna färgen som gör att jag inte kan se mig mätt på den. Kanske påminner den mig om våren och sommaren. I indiska schakra (hur nu det stavas, kanske är österländskt i största allmänhet…) systemet så är ju grönt hjärtschakrats färg, kanske finns det en koppling mellan lampan och mitt hjärta. Eller så gillar jag bara grönt,vem vet. Varje gång jag åker till IKEA så går jag och tittar på lampan. Måttar lite och inser att jag/vi inte får plats med den någonstans. Den är helt enkelt för bullig. Diametern på foten är 33 cm och höjden är 56. Rätt så stor med andra ord. Har funderat på om den kanske funkar som golvlampa…

Detta lilla lampbrydderi har sysselsatt mig ett tag och fått mig att inse att de fyra lamporna vi har i vardagsrumsfönstret har tjänat ut och bör bytas. Efter lite mer funderande så har jag övergått till att de ska bytas. Fönstren är stora 1,5 x 2 m och fyra till antalet. Men diametern på den gröna lampan gör att de inte får plats. Har övergått till att spana in en annan lampa från samma företag. 

Jag lovar att jag inte är sponsrad vare sig från IKEA eller Storåns pensionat. Men visst låter det härligt att ”ta in på pensionat’! Åter till huvudspåret, hemtrevnad via lampor.

Jag har nu övergått till en smalare variant som är 98 cm hög. Birgitta, hon som är kompisen sedan lääänge lärde mig att det är väldigt bra med öppet köp. Man slipper stå och vela. Köper, åker hem, testar, lämnar tillbaks. Eller som jag gör, behåller. Hon har fått mig att handla snabbt och oöverlagt. Det händer faktiskt att jag lämnar tillbaks grejor också. Sant ska vara sant. Nu har jag köpt fyra stycken, två vita och två med svart fot. 

En i genomskinligt glas och en svart glas är uppackad, nästan. Har inte packat upp sladden och dimmern – med tanke på att jag kanske eventuellt ska lämna tillbaks dem. Nu står den glasklara på fönsterkarmen och sticker stolt upp med sin spetsiga skärm. Ser riktigt bra ut. Sambon har nästan köpt läget. Han gillar inte den med svart glasfot, tror han. Avgörandet kommer i morgon när det är ljust ute. Kan se dyster ut, han har också en idé om att det svarta glaset kommer att se dammigt ut. Dammsugarrobotarna dammar ju inte prylar, tyvärr.

Själv har jag lite svårt att se helheten och därför vet jag inte riktigt vad jag tycker. De gamla lamporna sitter lite klurigt fastsatta med sladdarna så att det går inte att lyfta ner dem. Därför står de uppackade lamporna bredvid de gamla och det blir väldigt svårt att få ett helhetsperspektiv. Här gäller det att chansa. Har ett annat alternativ i bakfickan.  Den är 61 cm hög och lite bullig. Men rätt så trevlig. Köpte en sådan också, utifall att… Hur jag än vänder mig så måste jag lämna tillbaks något, frågan är bara vilken eller vilka. Finns en möjlighet att jag tar kvar 61 cm varianten också. Den är rätt så lättplacerad. 

Så här håller jag på just nu. Tror att det är ett avkopplingsmekanism. För mycket att göra på jobbet, då tar jag upp ett annat tema som avlastar hjärnan ett tag. Så just nu är nog läget så att om jag fick välja så väljer jag att inte välja, det ger lite avkoppling…

Hemtrevnad

Visst är det ett underbart ord. Både på en växt och i övrigt. Hur viktigt det inte med lite trevnad i hemmet! Kan ju vara en eller flera växter, textiler, möbler eller inredningsdetaljer. Men kanske framförallt att just du och jag gör och ger hemtrevnad. Tänk att komma hem och vara ”hemtrevnaden” eller gå bort och vara ”kompistrevnaden’!

Hur har du det på jobbet, är du ”arbetskamratstrevnaden” ?
Vilka har du omkring dig som ger dig trevnad och vilken näring behöver du och de som ger trevnad? Vad behöver de som inte ger trevnad just nu för att kunna sprida trevnad omkring sig?

Tänk på hur viktigt det är att vi vårdar och är rädda om varandra så att vi kan sprida trevnad omkring oss.

Fram för mer hemtrevnad…

Det har varit en hektiskt vecka. Jobbat mycket. Tränat och fått inse att jag har hälsporre. Idag har jag fixat walking-skor och inlägg för hälsporre. Oranga saker med urgröpning för änden på underbenet. De är fyllda med någon slags geldämpning. Kändes hyfsat ok att gå med dem. Höll dem inte i handen, hade dem i skorna. Var bortbjudna till goda vänner igår. En av dem är läkare och han var väldigt bestämd över att jag ska vila i 14 dagar och äta maxdos av Voltaren. Hmm….

För att knyta an till rubriken på inlägget. Mycket jobb och rörig vecka. Ville bara hem och vara ledig över helgen. Men, hade bokat in en planering över fredag eftermiddag till lördag lunch med nätverket jag planerar att jobba med. Kändes ”pust och stånk” på fredag eftermiddag när jag hämtade kollegan och kompisen sedan lääänge. Hon skulle också vara med. Inte pust för att Birgitta skulle med utan pust för att jag inte fick åka hem och bara slappa.

Vi skulle till Rävlanda. Ett ortsnamn som jag bara tycker låter helt kokko. Får samma känsla när vi åker förbi infarten till Köttkulla på väg till Svenssons möbler i Lammhult. Vi brukar åka dit på sommaren, roligt ställe att gå omkring i. Svenssons möbler, inte Köttkulla.

Storåns pensionat med den 300 år gamla boken

Hur som helst, ett pensionat i Rävlanda var bokat. Vi körde fel redan efter avfarten från motorvägen till Borås. Verkade som om bilen inte heller vill dit. GPS:en sa sväng vänster, då svänger jag höger. Ibland undrar jag hur jag fungerar, istället för att vända fortsätter vi. Det visar sig att alla vägar bär till Rävlanda. Gick lika bra att svänga höger som vänster, vi hamnade i Rävlanda ändå. Att svänga höger innebar att det var några mil extra men då hann vi prata lite mer. Trevligt!

Väl inne i Rävlanda körde vi omedelbart fel igen. Ingen av oss visste vad pensionatet hette eller adressen. Smart. Birgitta är en handlingskraftig människa. In i närmaste affär och frågar efter vägen. På banan igen. Sväng vänster vid kyrkan om kyrkan är på höger sida. Annars svänger man höger om kyrkan är på vänster sida. Idiotsäkert. 

Efter en stund var vi framme vid Storåns pensionat i Rävlandas utkanter. Parkerar, tar väskan och vandrar fram till gården. Allt blir bara lugnt. Allt stannar. Ett underbart lugn kring gården och huset. De andra hade också märkt av det. Ett av kvällens diskussionsämnen. Visst är det märkligt och spännande att vissa platser ger lugn och ro. Det bara strålar lugn.

Pratade med en av de som äger pensionatet. Han berättade att det var anledningen till att de köpte sället. Lugnet, den rofyllda energin som smyger sig in i själen när man står på gårdsplanen.

Känner igen mig från när vi köpte vårt hus. Vi kände ett lugn när vi kom in i huset vi sedan köpte. Ett här-vill-vi-bo-lugn fanns trots våldsamma gardinuppsättningar och vävtapeter.

Vi hade en riktigt bra planering. Kommer inte ihåg riktigt när jag skrattade så mycket som i fredags kväll. 

Sätter upp Storåns pensionat på min att-rekommendera-lista. Maten var kanongod. Fisk på fredagkväll och vildsvin till lunch på lördag. Café och restaurang är öppet på lördag och söndag om man bara vill åka tid och äta.¨

Nu vet jag att om jag vill känna lugn och ro så drar jag till Rävlanda…

Det har varit en intensiv vecka. Jobbat 10 timmar om dagen och sedan haft träning tisdag och onsdag. Tiden har inte riktigt räckt till även om det är många saker jag tänkt reflektera över. 

Nu ska jag iväg till Rävlanda till ett pensionat och avsluta en konferens vi började igärkväll. Men lite mer om den senare idag eller under söndagen.